Normala människor handlar om det – normala människor som tycker att de inte riktigt passar in, som söker sina roller, unga, oerfarna och lite trevande. Normala människor är samtidigt långt ifrån de stereotypa lättköpta gestaltningar som vi ser i amerikanska serier, alldeles för ofta. Det här är stillsamt, eftertänksamt, ömsint och mycket intelligent skildrat.
Du kanske tror att du sett historien förut – skolans plugghäst som blir förälskad i skolan idrottsstjärna men det här är ingen vanlig, enkel, platt historia. Tvärtom, det är en historia om två unga människor där idrottshjälten visar sig ha mer djup än vanligt och plugghästen är både smart, uppkäftigt och tämligen självsäker.
Matchar
Marianne är briljant spelad av Daisy Edgar-Jones och för en gångs skull överglänser inte den ena rollen den andra. Hon matchas fullt ut av Paul Mescal som Connell och det är här en av seriens stora styrkor ligger – huvudrollerna och två unga människor som har mer djup, mer förståelse och klokskap än omgivningen. Två unga människor som också förstår att där, just där och just nu så skulle deras kärlek bli för komplicerad i den lilla orten med krav från omgivningen. Skolans sporthjälte blir inte förälskad i skolan bråkstake och smarta tjej. Så för att få ha sin kärlek ifred ser de till att ingen vet.
Dialogen
Dialogen är smått fantastisk i ett långsamt tempo där karaktärerna ges tid att utvecklas som så ofta är fallet i brittiska TV-serier, BBC har naturligtvis haft finger med i den här produktionen, men som tyvärr alldeles för sällan saknas på andra sidan Atlanten, i USA. Normala människor är det bästa du kan se på TV just nu.
Betyg
0 kommentarer