Många av oss svarar att vi ”gillar det mesta” när vi får frågan om vilken musik vi gillar. I nästa andetag börjar vi att berätta om vilka musikstilar, artister och låtar som vi inte gillar. Alla som säger att de är musikaliska allätare ljuger därför.

Jag erkänner utan tvekan att jag inte gillar alla musik. Jag har svårt för opera och jag hatar innerligt allt som liknar rapp. Det är en musikstil som framkallar direkt aggressiva känslor och allra mest illa tycker jag om svensk rapp. Jag avskyr hela musikstilen som pesten och jag lyssnar inte på rapp och kommer aldrig att lyssna på rapp. Kort sagt jag tänker inte ens försöka att gilla rapp därför att jag att jag tycker oerhört illa om hela musikstilen.

Husgudar

Det finns sannolikt inte ett spår av rationalitet i det. Jag gillar inte rapp av samma skäl som jag gillar det mesta som mina husgudar Jonny Cash, Bob Dylan. Bruce Springsteen och Peter LeMarc. Jag ser också att min musiksmak förändrats under åren. Numera kan jag se det statistiskt och på de musiklistorna som Apple Music sätter samman årligen. Det är betydligt mera country och mindre hårdrock, mer blues och ännu mer singer & songwriter. Här och var slår sig klassisk musik in, filmmusik och  längre stycken, inte minst jag arbetar. Då lyssnar jag på mycket musik från film och tv.

Det finns annan musik som jag också undviker – svensk folkmusik. Det må tillhöra vårt kulturhistoriska arv men ursäkta, det låter för jävligt.

All musik

Det finns musik-förståsigpåare som anser att du måste lära dig att gilla musik, träna så att du gillar all musik. Jag delar inte den uppfattningen, inte på en fläck. Du lyssnar på det du gillar och lyssnar inte på det du inte gillar. Det är inte svårare än så och det gäller musik, film och tv – underhållning. Blir du inte underhållen så byt. Sitt inte där och försök att förstå eller bedra dig själv och tro att du ser, hör eller upplever något annat.

Det handlar om dina ögon, öron och det du upplever, inte vad proffstyckare anser att du ska lyssna på eller gilla.