Historien hade alla förutsättningar att bli något riktigt bra, något riktigt speciellt med Stephen Kings bok som grund och ett tv-manus av författaren själv, Stephen King. Julian Moore i en av de bärande rollerna och med en uppsättning tunga namn i resterande roller men Lisey’s story är en alltför dramatisk och invecklad väv.
Tempot är för amerikanska tv-serier europeiskt långsamt. Karaktärerna tillåts att utvecklas utan krav på action bara för spänningens skull. Bildspråket oerhört vackert och genomtänkt. Det är höst, precis på gränsen, bakåt, till sommar. Lisens kände make författaren Scott Landon (Clive Owen) har gått bort och först två år senare börjar hon gå igenom deras gemensamma liv. Hon sätts under press att lämna ifrån sig outgivet material och hotas av makens mer fanatiska fans.
Somna
Historien är en väv med övernaturliga toner, en parallellvärld, Boo’ya moon, och hela tiden hoppas det fram och tillbaka i tiden men det är inte det som lär problemet. Liseys story ska vara skrämmande, skräck men det håller inte för åtta timmar. Det är för många vackra bilder, för långsamt tempo och för mycket vävande. Det blir för spretigt och sättet att föra historien framåt är att hela tiden hoppa åt sidorna. Istället för att bli rädd, hållas på helspänn har jag svårt att inte bli uttråkad på gränsen till att somna.
Liseys story är Kings egen favoritbok och historia. Den hade alla förutsättningar att bli något speciellt men det blev en vacker, långsam och tråkig.
0 kommentarer