Parade’s End är en tv-serie som jag började att titta på av två orsaker – det är ny tv-serie och den har Benedict Cumberbatch i en av de bärande rollerna.

Trots sitt långsamma tempo där varje karaktär mejslas ut, detalj efter detalj så hängde jag kvar i avsnitt efter avsnitt. Dialogen är nämligen bitvis briljant och Benedict Cumberbatch är hela tiden mästerlig. Parade’s End kräver tid, kanske lite tålamod, för letar du efter action och dramatik så är det här en tv-serie som är dess raka motsats. Det är oerhört brittiskt och tv-serien utspelar sig dessutom under inledningen, och under, det första världskriget. Miljöerna är brittisk överklass med alla de konventioner, moralregler och alla de brott och övertramp mot desamma.

Aristokrat

Parade’s End spelar Christopher Tietjens, konservativ aristokrat och gör allt det som förväntas av honom, som följer alla regler (nästan) och som har överseende med sin hustrus, Sylvia, alla nyckfulla infall som inkluderar att hon är ständigt otrogen. Christopher är aristokratiskt tålmodig, han visar sällan vad han känner, brusar inte upp men med kirurgisk verbal precision kan han visa sitt totala förakt i en enda mening. Ett förakt som omfattar de flesta som han möter tills han en dag möter sin raka motsats – suffragetten Valentine Wannop.

Kriget

Parade’s End är en vacker, välspelad miniserie som bygger på Ford Madox Fords novell med samma namn. Tiden är som sagt åren före första världskriget och sedan när kriget bryter ut, Västfronten. Ett krig som Ford Madox Fords själv deltog i som officer i Welch Regiment (walesiskt regemente). Ge Parade’s End en chans, ta dig tid – för det här är en bitvis storslagen, oerhört vacker, välgjord tv-serie om en tid som flytt och det är inte bara Benedict Cumberbatch som gör sin roll mästerligt.