Det har gått 40 år sedan det senast begav sig – ABBA släpper ny skiva och ska ge sig ut på turné – inte fysiskt utan som hologram. Det låter onekligen som ABBA men det låter ännu mer som en summering av Björn & Bennys musikaliska karriärer med inslag av Chess, Kristina från Duvemåla och allt de har gjort tillsammans efter ABBA,

Det är delvis stort, pampigt (Chess), ibland blir det dansband (Benny Anderssons Orkester) och ibland lite musikal (Kristina från Duvemåla). Det låter oklanderligt, som hantverk finns det inget att klaga på. Hä är det fyra fullblodsproffs som gått in is studion igen 40 efter senaste albumet ”Visitor”. Agneta och Annifrid låter precis som förväntat och musiken är som sagt lika brev och bitvis spretig som ABBAs musik alltid har varit. Gruppen har alltid rört sig tämligen obehindrat mellan olika musikstilar och den som förväntar sig en bärande, röd tråd på ABBAs album blir besviken. Voyage är inget undantag. Det är blandning av olika musikstilar, precis som för 40 år sedan.

Elegant

Det låter utan minsta tvekan som ABBA förväntas att låta. Det är snyggt, elegant förpackat och det är låtar som snabbt sätter sig., Det är allt det som fick proggvänstern att gå i taket när ABBA slog igenom men som sedan visade sig stå emot både politiska påhopp och tidens tand. ABBA fick kritik för att vara för välpolerade, för snyggt förpackade och för kommersiella. Det kan ingen anklaga dem för idag då de gjort ett nytt album efter 40 år bara därför att de ville göra det. ABBA hade allt att förlora på ett album som ingen gått och väntat på men de klev in i studion, spelade in, lyssnade och fattade sedan beslutet att det var tillräckligt bra för att andra också skulle få lyssna. ABBA har inget kvar att bevis och ändå så är det precis ljudet ABBA gör – de bevisar att de fortfarande kan. Det gör inget dåligt betyg för att gäng 70-åringar.