Creed och Creed II, två fristående uppföljare i den eviga historien om boxaren Rocky Balboa har nu landat på Netflix. Det här är boxning när Hollywood tolkar sporten och filmerna följer samma mall som tidigare.

Sylvester Stallone fick en gång en Oscar för filmen om den avdankade boxaren Rocky Balboa. Det var den första filmen som en en underdog som gavs en chans, ”only in Amerika” och som tog den. Efter det så har det blivit film på film, på film som egentligen följer samma mall – den ensamme boxaren som ställs inför en fruktad motståndare, som förlorar men som sedan reser sig, kommer tillbaka med gammaldags träningsmetoder och som mot alla odds vinner.

Avled

Filmerna om. Creed, Adonis Creed, son till Apollo Creed följer samma mall. Apollo Creed som gav Rocky Balboa chansen avled i ringen i en match mot ryssen Ivan Drago. Nu är det sonen som ska lotsas fram till ära och berömmelse och till tungviksttiteln. Rocky Balboa vill inledningsvis inte vara med, vilket följer mallen. Tränare ska vara motvilliga och outgrundlig anledning och av lika outgrundliga anledningar så vill de inte förknippas med den sport de en gång älskat. Hur som helst motvilliga tränare accepterar naturligtvis och sedan är det alltid ”old school” som gäller. Det ska dras bildäck, huggas ved och andra påhittiga metoder så som att jaga höns. Allt rullas upp med pumpande tung rockmusik för filmer om boxning handlar lika mycket om pumpande rockmusik.

En annan viktig detalj är kvinnan. Det måste alltid finnas en kvinna som motvilligt backar upp sin man och som alltid dyker upp som moraliskt stöd inför den viktiga matchen.

Samma gamla mall

Creed och Creed II följer samma mall och det är inte bara gamla träningsmetoder – det är samma gamla mall där Ivan Drago naturligtvis har en son, Victor, som Adonis måste ställas inför. Jodå, både Dolph Lundgren och Brigitte Nielsen dyker upp i sina gamla roller och ryssar är fortfarande skurkarna och The Bad Guys, varför krångla till det?

Ett annat inslag i filmer när Hollywood ska tolka boxning är att boxarna å ena sidan slår som hästar sparkar och å andra sidan tycks tåla hur  hårda smällar som helst. Boxningsscenerna är stereotypa och i snart sagt varenda match som byter boxarna slag med varandra som alltid träffar rent. Alla som någon gång klivit in i en boxningsring (och det är få av oss) vet att du inte kan eller klarar av att ta emot den här mängden av slag. Visst det är film och det är fantasi och saga men i Hollywoods händer så ges intrycket av att den mänskliga kroppen tål hur mycket som helst vilket är långt från sanningen.

Boxningskunnige

Den boxningskunnige vet också att om du pumpar upp en mellanviktare, eller lätt tungviktare in ställer denne mot en riktig tungviktare, en +100 kilos motståndare, så kommer vikten att vara helt avgörande men inte I Hollywoods sagor.

Creed och Creed II är välgjorda produktioner, snyggt klippta med en massa musik, det är inte där det brister. Det är att filmerna är så förutsägbara och att de följer en mall som vi sett användas i en lång rad tidigare filmer.

Creed/Creed II – Netflix