Nytt förslag om avlyssning – bryr sig någon längre om rättssäkerheten?

För att se handlingskraftiga ut och för att inte förlora budgivningen mot moderaterna (läs Johan Forsell) så har regeringen nu lagt ett nytt förslag om avlyssning och användning av det som så vackert kallas ”hemliga tvångsmedel”. Det finns en helt avgörande skillnad mot tidigare – nu skapas en gummiparagraf som riskerar tt kunna användas högst godtyckligt men få eller ingen tycks reagera.

På den tiden som jag läser juridik så passerade en lång rad olika föreläsare – det var domare, advokater, åklagare och olika experter. En sak tyckets alla ha gemensamt – de ogillade det som kallas gummiparagrafer, innerligt. Kanske inte åklagarsidan lika mycket som de övriga men ändå. De flesta jurister vill att en kan ska vara tämligen glasklar. Ska något anses vara olagligt så ska det vara klart och tydligt. Gummiparagrafer är inte det. Det är paragrafer där det går att stoppa in lite av varje för att landa i slutsatsen att något är olagligt, kan anses vara olagligt eller kan antas vara olagligt. Så där lite lagomt luddigt och oklart så att paragrafen kan åberopas när inga andra paragrafer kan åberopas.

Rättssäkerhet

Ur rättssäkerhetssynpunkt så är gummiparagrafer ett gissel för hur ska den enskilde medborgaren kunna avgöra vad som är lagligt och vad som inte är olagligt om lagen är mer än lovligt tolkningsbar?

Det fanns en tid då avlyssning skulle prövas av domstol men den som fortfarande tror att det finns ett sånt rättsligt skydd om vårt privatliv bör snarast tänka om. Det gör det inte utan lagen kräver numera att det ska finnas en godtagbar misstanke. Ska polisen få börja att avlyssna ditt hem så krävs att det finns en inledd förundersökning (som styrs av åklagare) och att brottet som den enskilde misstänks för kunna ge flera års fängelse. Sen finns en rad lite mer detaljerade krav för när, var och hur avlyssningen får göras.

Angelägna fall

Tidigare så har lagen tagit hänsyn till att andra än den misstänkte kan komma att avlyssnas. I korthet så ska det undvikas vilket betyder om vi förenklar saken något – att en förundersökning ska vara inledd, då finns en misstake om ett brott, och det kan antas att detta brott kan leda till ett längre fängelsestraff. Vi ska inte avlyssnas i våra hem för vilka brott som helst för att uttrycka det enkelt.

Nu föreslår regeringen det som kallas ”utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel” – vilket i klartext innebär att i angelägna fall så kan du avlyssnas utan misstanke om brott. Vad som är angelägna fall är exakt det som många jurister hatar, innerligt, en godtycklig, väldig bred formulering – en gummiparagraf.

Bråttom

Du kan bli avlyssnad i ditt hem för att polisen tycker att det var bråttom – förenklat. Din omgivning kan bli avlyssnade därför att polisen kände att de hade bråttom.

Frågar du polisen så lär de svara det de alltid svarar – det här är åtgärder som riktas mot den organiserade brottsligheten, gängen, de yrkeskriminella. Vanliga Svenssons har ingenting, absolut ingenting att frukta. Det finns bara ett problem med hela den argumentationen – det står inte ett enda ord om det i lagförslaget.

Regeringen som tävlar med moderaterna och Johan Forsell i att kräva längre straff och hårdare straff hävdar att detta är nödvändigt för att kunna slå tillbaka mot den organiserade brottsligheten. Fullt rimligt kan tyckas men ska enskilda medborgare kunna avlyssnas bara därför att någon tycker att det är ”angeläget”?

Rättssäkerheten väger lätt i den jakten och tävlingen.