Players på Paramount är en satir över esporten som företeelse vilket visar att e-sporten nu nått ända hit – sporten är så stor att det görs satiriska tv-serier om den.

Players är en skapelse av Tony Yacenda och Dan Perrault som Evert skapat American Vandal – en tv-serie som är mer skruvad än Players. Den här gången ligger fokus på den spelvärlden och League of Legends Esports. Det vi ser ser vi genom ögonen på medlemmarna i laget Fugitive Gaming. Creamcheese (Misha Brooks) är lagets extremt egotrippade stjärna som vill styra och kontrollera allt. Han är gapig, irriterande, en uppblåst dramaqeen och tar en massa plats. In, från ingenstans, kommer Organizm (Da’Jour Jones), ett spelvärldens underbarn med rakt motsatt uppförande. Han håller käften och spelar.

Märklig kommunikation

Det är en krasch av egon, det är högljutt, skrikande och även när de samtalar med varandra i bilen så skriker de till varandra – hela tiden. Det gör en märklig form av kommunikation som hela blandas med ”Hell yeah”, ”Fucking yeah” eller ”What the fuck?” – det blir snabbt inflation i ”fuck” för att uttrycka det milt. Det är ett par universum från en kopp kaffe och ett sansat samtal – för att uttrycka det på ett annat sätt.

Det är också svart eller vitt – när stjärnan skriver under sitt kontrakt, får miljoner för att spela så är teamets ägare en hjälte, en legend – när han inte får styra som han vill så ber han ägaren dra in i aftonsången, drar och köper en svindyr Porsche och vägrar att spela.

Välgjord

Players är en välgjord satir men det finns ett problem, om du inte är väl bevandrad i esportvärlden – hur ska du veta när verkligheten går över i satir? Klickar du igenom ett antal videor med esport, gör ett nedslag i en större turnering så är det samma skrikande, lika många ”Oh my God!”  och samma hänvisningar till en kommentar eller ett obegripligt strategiskt drag. Det blir som att sitta och titta på en satir om cricket och fungera över när de skämtar och driver med sig själva och när de är allvarliga. Players saknar helt den lekfullhet och den skruvade, träffsäkra humor som du hittar i Apples satir om en spelstudio. Mythic Quest – första säsongen. Andra säsongen av samma tv-serie är tyvärr en dikeskörning. Players kommer säkert att älskas av de som är inne i espoirtvärlden och som kan och som förstår sig spå den.

Själv citerar jag den store filosofen Danny Glover i Dödligt Vapen – ”I´m to old for this shit!”

TV-Tipset: Mythic Quest: Raven’s Banquet – en tv-serie om ett dataspel

Players – Paramount

Betyg