I debatten runt kryptering så ramlar alltid in, förr eller senare, en företrädare för en polismyndighet eller en underrättelsetjänst och försöker slå i oss att de är de goda och de kan hantera bakdörrar, krypteringsnycklar och spionprogram. Det är sagor.

Underrättelsetjänster, polis, åklagare och ansvariga politiker gillar i allmänhet inte kraftfull kryptering. Det krånglar nämligen till det för de här, de goda, att utreda de andra, de onda. De goda bedyrar att vi, de oskyldiga, inte har något att frukta. De skulle aldrig komma på tanken att använda avlyssning, spionprogram, bakdörrar eller vad det nu kan vara mot oss – de oskyldiga.

De goda är alltid goda och de vet alltid var alla gränser går och vi, de oskyldiga behöver bara lita på dem – de är ju goda.

De goda tänker bara använda all den teknik de vill ha för tillgång till att jaga terrorister, pedofiler och gängkriminella – riktigt onda.

Vi, de oskyldiga kan snabbt bli onda om vi använder oss av kraftfull kryptering för att skydda oss och vår information. De tillverkade som anser, liksom FN, att alla har rätt till en privat sfär kan även de räkna sin bland de onda.

Räknat

Så händer det som de goda inte räknat med – spionprogram missbrukas, advokater, journalister, politiker, höga tjänstemän avlyssnas – utan misstanke om brott utan därför att någon, på de godas sida, tagit lagen i egna händer och ansett att det finns anledning att samla in information om offret. Greklands chef för underrättelsetjänsten har tvingats att avgå sedan ledaren för socialistiska PASOK hr avlyssnats. I våras avslöjades att känd grekisk ekonomijournalist också avlyssnats. Högt uppsatta EU-tjänstemän har hittat spår av spionprogram i sina elektroniska enheter. Listan kan göras lång och det finns tyvärr gott om exempel där demokratier, öppna samhällen avlyssnar sina egna medborgare – inte för att de är misstänkta för brott utan därför att någon hoppas kunnas hitta bevis för planerade eller pågående brott i den information som samlas in.

Jämlik

På den punkten är kryptering jämlik. Den väljer inte sida, tar inte hänsyn till vem som är god och vem som är ond. Den skyddar den enskilde från alla – oavsett vem som vill komma åt informationen. Den som tror att de goda kan anförtror med krypterinsgnycklar, kan hantera bakdörrar är naiv och bär omgående sluta att tro på sagor. Historien visar att utvecklar någon en bakdörr så kommer den att missbrukas. Utvecklar något ett spionprogram så kommer det att missbrukas. Pegasus, Predator, Cellebrite och allt vad de heter – alla har de hittats i händerna på repressiva diktaturer.

För ett par månader sedan upptäcktes data tillhörande en miljard kinesiska medborgare. Den enorma mängden data har sannolikt samlas in av regimen som sedan blivit av med den. Israeliska Cellebrite har fått 4TB data offentliggjord efter vad som ser ut som ett insidejobb. Amerikanska CIA förlorade stora mängder data, dokument, data och mjukvara, för några år sedan.

Utveckla

Historien visar tydligt att det enda sättet att se till att hackarverktyg, spionprogram och den typen av teknik och mjukvara inte missbrukas är att inte utveckla den. Det finns inga goda som kan skydda program eller hårdvara. Det finns inga goda som alltid gör rätt och som aldrig gör fel. Det finns inga goda som kan garantera att allt det de har samlat in inte hamnar i orätta händer.

Därför är det dags att sluta att tro på sagor innan vi marscherat rätt in i Orwell 1984.