En fundamental journalistisk regel är att hålla distans till det du rapporterar om. En yrkesmässig distans för att kunna göra de överväganden som är nödvändiga att göra och är att stanna kvar i rollen som journalist. Det finns naturligtvis undantag från den regeln men ska du göra en dokumentär om en en seriemördare, som höll en hel stad i skräck under flera år, så gör inte ett familjärt idolporträtt.

Det handlar om respekt inför ämnet och inte minst, respekt för Peter Mangs offer. På alla de punkterna så är Viaplays dokumentärserie, ”Peter Mangs – en seriemördares hemlighet”, ett fullständigt haveri. John Mork, som gjort tv-serien, kallar Peter Mangs för Peter, vid förnamn. Det tar en 5-10 minuter så är det inte bara ett problem, det är direkt stötande och är på alla sätt ytterst olämpligt men den här dokumentären har fler problem än så.

Mord

John Mork vill ta reda på om Peter Mangs begått grova våldsbrott, mord, under sin tid i USA. Ur journalistisk synvinkel ett intressant uppslag och fullt legitimt att granska närmare. Problemet är att John Mork ganska snart går i samma fälla som privatspanare, och professionella spanare också för den delen – han fastnar på en enskild detalj och gräver ned sig fullständigt på något som mycket väl kan vara helt oväsentligt och oviktigt. John Mork tror sig hitta ledtrådar till brott i Peter Mangs blueslåt ”Under the radar” och texten i en låt får mycket stort utrymme.

Hans petande i låttetxen kan möjligen vara en förklaring till att resten av granskningen, där John Mork undersöker sju olösta mord i de trakter där Peter Mangs vistades i USA, vilar på ytterst lösa grunder. Ett mord begicks med en pistol med ljuddämpare och då Mangs använt ljuddämpare så gör Mork direkt en koppling. Detsamma gäller ett signalement om att en misstänkt varit klädd i jeans och en hoodie. Det räcker också för att koppla Peter Mangs till ett mord i USA.

Så här fortsätter det, enskilda detaljer, rätt vanliga och vardagliga lyfts upp till bevis för att Peter Mags har, eller kan ha begått flera mord i USA. Det är lövtunna kopplingar, fria spekulationer, ett killgissande, ingenting annat.

Substanslöst – om det här haveriet ska sammanfattas med ett enda ord.

Egotripp

Peter Mangs offer är i det närmaste helt frånvarande liksom anhöriga.John Mork berättar istället att han brevväxlat med Peter Mangs i flera år, han funderar på om Mangs räknar honom som en vän, och han gör längre utläggningar om hur mycket tid han har sagt på projektet utan att egentligen komma någon vart. Det här är John Marks egotripp, förklädd till en dokumentär om Peter Mangs, ett idolporträtt av en grovt kriminell och seriemördare.

Morks dokumentär tillför ingenting i sak. Det finns ingenting annat än små, enskilda detaljer som kopplar Mangs till en rad olösta mord i USA. De är ett universum ifrån att vara bevis och de är långt, mycket långt, ifrån att ens kvala in som indicier. Namnet på dokumentären och tv-serien är närmast skrattretande om ämnet i sig nu inte är så allvarligt,  ”Peter Mangs – en seriemördares hemlighet”. Det finns ingen hemlighet, inga kopplingar till några mord allt som finns är ett grävande för att försöka att få en hypotes att hålla.

Lägga ned

”Det är bara lite frustrerande. Efter fem år vill man se lite resultat.”

Det är John Morks egna ord och här finns en fälla som alla som utrett något under lång tid mycket väl känner igen. Du har investerat massor av tid, pengar och energi i något som visade sig vara helt grundlöst. Nu måste du fatta beslutet att lägga ned, gå vidare och konstatera att din hypotes, det du ville undersöka inte fanns där.

Det gjorde inte John Mork – han gjorde ett idolporträtt av en seriemördare istället. ViaPlay borde ha tagit sitt journalistiska ansvar och tackat nej till att sända tv-serien men det gjorde inte ViaPlay. Peter Mangs är ett känt namn som kanske kan locka tittare, oavsett innehåll, så ViaPlay har valt att sända ett idolporträtt om en rasistiskt seriemördare.

Du hittar ”Peter Mangs – en seriemördares hemlighet” på: ViaPlay

Betyg