Troll 2, uppföljaren till Netflix norska monstersuccé från 2022, gör precis vad de flesta Hollywood-uppföljare gör: den blir större. Regissören Roar Uthaug (känd från Vågen och Tomb Raider) har fått en utökad budget för att ta den nordiska mytologins jättar till nya, episka höjder.

Denna gång återvänder paleontologen Nora Tidemann (Ine Marie Wilmann), som nu brottas med skuldkänslor efter händelserna i den första filmen. När ett nytt, och ännu farligare, troll hotar en norsk stad tvingas Nora och teamet – inklusive ministerns rådgivare Andreas (Kim Falck) – in i en ny äventyrlig jakt.

Skattjakter

Filmen utökar universumet genom att dyka djupare in i norsk folktro och historia, med inslag av National Treasure-liknande skattjakter på jakt efter uråldriga hemligheter. Miljöerna är lika storslagna som i den första filmen, och de visuella effekterna (CGI) håller hög klass men det gör tyvärr inte skådespelarinsatserna eller om det är regin som brister.

Troll 2 är intensiv och storslagen, eller den försöker vara det, men det blir för mycket upprepningar, för mycket repriser från den första filmen. Det blir ett stort, platt spektakel som saknar den lekfullhet och charm som gjorde originalet till en global succé.

Militären

När militären kommer in i bilden och agerar enligt alla stereotypa bilder av hur militärer löser saker så blir det paj av allting. En del scener är pinsamma sämre kopior av allt från Rambo till valfri actionrulle från Hollywood. Problemet är att det har aldrig nordisk film lyckats med någonsin – att kopiera Hollywood, för det är bara Hollywood som kan göra Hollywood.

Upplösningen är en tramsig, förutsägbar pekoral som ska bädda för en tredje film.

Frågan är varför?

Troll 2

Läs mer:

TV-Tipset: Väck inte det troll som sover