Det finns tondövhet och så finns det Nobelpriskommittén

av Mikael Winterkvist | sep 3, 2023 | Krönikor

Nobelpriskommittén bestämde att i år så skulle inga gränser dras så ambassadörerna från Belarus och Ryssland bjöds in till festligheterna. Det är inte kommitténs sak att avgöra vilka som ska eller inte ska få en inbjudan, fastslog VD:n Vidar Helgesen och trodde att allmänheten skulle ge sig med det.

Det är så de som sitter på mycket höga hästar gör – de fastslår något i tron att nu ska det väl ändå bli tyst. Nu har grabbarna ”von ben” bemödat sig att vända sig till pöbeln så då fär väl för helhet pöbeln ge sig och hålla käften. Fattar inte pöbeln inte att en VD för viktiga Nobelpriskommittén har viktigare saker för sig?

Gläfste

Det gjorde inte pöbeln. De gläfste vidare och fick stöd av den lätta tungviktaren, Muharrem Demirok, partiledare för Centern som meddelade att han inte kommer liksom, medelviktaren Nooshi Dadgostar som är ledare för Vänsterpartiet. Klassningen i vikt här har ingenting annat än politiskt hemvist att göra – sett utifrån Nobelpriskommitténs synvinkel. Vänstern är … vänster och mindre viktiga, vilket i och för sig Centern också är men det är trots allt ett borgerligt parti så Centern är lite mera viktiga och därmed tyngre.

Tondöva

Statsministern uttalade sig och sa att han förstod kritiken men att han trots allt skulle gå och med en suck av lättnad kunde komittens VD konstatera att en tungviktare inte skulle utebli. Debatten rasade vidare och en lång rad lättviktare uttalade sig, rasade och anklagade Nobelpriskommittén för att vara fullständigt tondöva – vilket också snabbt visade sig vara helt riktigt för Vidar Helgesen vek inte en tum.

Jimmie Åkesson, som inte varit välkommen till festligheterna tidigare år fick en inbjudan men då Åkesson kan agera som en trotsig femåring så gjorde han det – agerade som en trotsig femåring och meddela att han hade annat för sig. Det är oklart om det handlade om en festkväll med dans till Ultima Thule eller något annat som var viktigare. Han skulle inte komma hur som helst och jag misstänker att Helgen inte kom att ligga sömnlös över det beskedet.

Vidar Helgesen insåg hur som helst, till slut, att han och kommittén skickat en gigantisk komocka rätt in i fläkten och han sa sig förstå kritiken, men ändra sig det gjorde han inte. Jag antar att det var någon anlitad PR-konsult som kom med det rådet för att om möjligt gjuta lite olja på vågorna.

Kungen

Nobelpriskommittén hade, i sin totala tondövhet, begått ett katastrofalt misstag i sitt beslut att bjuda in Ryssland och Belarus. Det skulle snart visa sig vara en missbedömning av monumentala mått och det blev VD:n Vidar Helgesen snart varse när den verklige tungviktaren elegant gled in på arenan och sköt ned hela kommittén, inklusive dess VD. Denne någon har landets högsta hästar och med en enda fullständigt briljant mening fick han Helgesen att kalla in hela katastrof-teamet (om kommittén nu har en sådan).

– Jag har inte bestämt om jag ska gå ännu.

En enda mening men är du kung så är du kung och Carl XVI Gustaf är kung – i sammanhanget så är kungen supertungviktare.

Vidar Helgesen insåg med ens att prisutdelaren, beskyddaren och landets kung och drottning kunde utebli från festligheterna. Sent omsider så insåg också Nobelpriskommittén att genom att bjuda in Ryssland och Belarus så hade de försatt Hovet i en synnerligen prekär politiskt situation – på fest med två ambassadörer som representerar diktaturer och krigsförande länder.

Det är inte bra för att uttrycka det extremt milt och försiktigt.

Briljant

Kungens enda mening är briljant på flera sätt. Han tar inte direkt avstånd, han pekar inte finger, anklagar ingen – allt han säger är att han inte bestämt sig för att gå på festen, ännu.

På mera rak svenska så säger kungen – Hej, dumskalle, dra tillbaka inbjudningarna annars stannar jag och Silvia hemma. Du fattar väl att vi inte kan gå på fest med Ryssland och Belarus.

Nu var det inte kungen sa, ty han är kung utan han höll dörren öppen och si nu fick Helgesen Nobelpriskommittén inte bara iskalla fötter, plötsligt fattade de vad de ställt till med och de uppfattade också kungens antydan om vad de måste göra.

Pudel, helt om och på stället marsch. Tro mig, nu låg Vidar Helgesen och hela kommittén sömnlösa.

Nobelpriskommittén förstod kritiken. tog den till sig, drog tillbaka inbjudningarna och insåg att det visst är Nobelpriskommitténs uppgift att bjuda in vettigt folk, i alla fall inte representanter för en diktatur som oprovocerat anfallit ett annat land.

Det är obra som vi säger i norra Sverige.

Helvetes obra – om det handlar om en riktig dundertavla och det gör det här.