Tim Sweeney sitter ensam, övergiven i hörnet med dumstruten på huvudet

av Mikael Winterkvist | maj 16, 2025 | Bluesky, Krönikor, Threads

No Shit Sherlock!

Tim Sweeney konstaterar att Apple vare sig godkänt eller nobbat Fortnite, spelet, för den amerikanska delen av App Store.

No Shit Sherlock!

Du bryter ett frivilligt ingånget avtal, ägnar de kommande åren att kasta skit mot Apple och startar en organisation med udden riktad mot din tidigare avtalspartner. Du slår dig samman med Spotify och andra som tycker att Apple ska distribuera deras appar och program, helt utan ersättning. Sen stämmer du Apple, förlorar i rättegång, två gånger, med 9-1.

Efter alla de juridiska krumsprången så skickar du in Fortnite, för att få in spelet i App Store, och uttalar dig samtidigt och erbjuder Apple att du ska dra tillbaka alla stämningar om Apple går med på att ändra sina regler, globalt. I klartext så tror du att du kan styra Apple och att du kan bestämma vilka appar, spel och program som Apple ska distribuera samtidigt som du ber att Apple ska lita på dig

”Släpp in Fortnite så lovar vi att vara snälla och inte ställa till med bråk.”

Dessutom utropar du dig till segrare i den här utdragna tvisten med en dom i handen som inte med ett ord nämner dig eller ditt företag och som alla läskunniga kan studera själva. De som orkar läsa innantill kan konstatera att domen handlar om länkar till externa betallösningar och information om betalningar utanför App Store, absolut ingenting annat.

Du riggar allt, precis allt, för att Apple ska säga nej till Fortnite så att du kan fortsätta slåss med väderkvarnar.

Allt det här har Apple räknat med så de kommunicerar inte alls. De kommenterar inte, svarar inte och de gör ingenting.

Det är snudd på briljant, därför att Apple inte spelar med i din verbala pajkastning.

Så nu sitter du där, ensam i hörnet med dumstruten på huvudet.

Trump vill styra var Apple ska tillverka sina produkter

Donald Trump vill styra var Apple ska tillverka sina produkter och han är inte nöjd med att Apple nu flyttar tillverkning av iPhone från Kina till Indien.

“I had a little problem with Tim Cook yesterday,” Trump said. “I said to him, ‘my friend, I treated you very good. You’re coming here with $500 billion, but now I hear you’re building all over India.’ I don’t want you building in India.”

The Guardian

Uppenbarligen så förväntar sig Trump något i gengäld, från Apple, efter att ha undantagit elektronik från 145 procents tullar på produkter från Kina. Han tycks också på fullt allvar tro att Apple kan flytta tillverkning av iPhone till USA och inser inte hur komplex sådan tillverkning är.

Detta förutom kostnaderna. Det finns beräkningar som pekar mot att en iPhone, ihopsatt i USA, skulle kosta tre gånger mer än dagens modeller. Det krävs ingen mera livlig fantasi för att inse vad det skulle innebära för Apple i konkurrens med exempelvis Samsung. Trump referera också till Apples tidigare besked om att Apple kommer att investera runt 500 miljarder dollar i USA under de kommande åren. Trump plockar ofta fram det exempelvis som ett bevis på att hans politik är framgångsrik och att han kommer att lyckas med att locka tillbaka tillverkningsindustri till USA.

Till saken hör att Apple gick ut med ett mycket snarlikt besked under Bidens tid i Vita Huset. Då handlade det om investeringar på runt 430 miljarder dollar utslaget på några år.

Bortsett från kostnaderna så handlar det om skala och storlek. Apple säljer hundratals miljoner iPhones, årligen. En tillverkning på den nivån kräver enorma resurser och Foxconns tillverkning i Kina är inte stora fabriker, inte stora platser med samordnad tillverkning – det är stora enorma egna städer av en storlek som inte existerar i västvärlden. Det arbetar hundratusentals anställda vid flera av Foxconns fabriker, alltså hundratusentals anställds vid en enda plats där Apples produkter sätts samman.

Det här förstår normalbegåvade.

Trump kan göra Tim Sweeney sällskap i hörnet.

Lösningen för att bryta oss loss från amerikanskt inflytande är inte Linux

av Mikael Winterkvist | maj 14, 2025 | Bluesky, Krönikor, Threads

Apple är ett amerikanskt bolag. Microsoft är ett amerikanskt bolag. Amerikanska bolag ska vi bojkotta och av det följer att vi borde byta till någon av alla de dialekter och versioner av Linux som du kan ladda ned på nätet. Det är så det låter i delar av gruppen med Linux-användare.

I botten ligger argumentet att vi bör bryta oss loss från ett beroende av amerikanska bolag – vilket är sunt men att tro att vi alla kan överge Microsoft Windows och Apples macOS i ett trollslag och gå över till en helt ny plattform är naivt, intill gränsen av korkat.

Byter du operativsystem så måste du också byta alla verktyg, alla de program du använder och då måste också se till att omvärlden och omgivningen har stöd för den version av Linux som du väljer.

Vägg

Ibland är det som att diskutera med en vägg när du försöker få Linux-användare att inse att just deras lösning faktisk inte är ens i närheten av att vara realistisk, än mindre genomförbar för vanliga användare. Sedan runt 20-30 år tillbaka så har jag fått höra att nu är Linux redo för skrivbordet vilket är detsamma som att Linux nu är en så mogen plattform att den på fullt allvar kan konkurrera med Windows och macOS.

Linux har generellt sätt blivit bättre, ingen tvekan om det och idag finns det ett rätt hyggligt utbud av program för Linux som mycket väl kan mäta sig med motsvarande program för Windows och macOS – men det finns inte ett brett utbud och det finns inte väldesignade, enkla, lättanvända program med en stor grupp användare som du kan be om råd och tips.

Inte redo

Linux är inte redo för skrivbordet och Linux är inte eller alternativ för de allra flesta av oss vad än inbitna Linux-fantaster vill göra gällande. Argumenten mot Linux är flera men i huvudsak:

• Det är inte lika användarvänligt som Windows eller macOS
• Det finns inte på långa ökar ett lika rikligt utbud av program för Linux
• Tjänster och funktioner är inte anpassade för Linux

Till det kommer de investeringar som användare och företag har gjort i Windows och macOS.

Inget angrepp

Tolka nu inte detta som ett angrepp på Linux – det är grunden i vårt nuvarande Internet och den server som driver er bland annan den här bloggen är en version av Linux. Jag har absolut ingenting mot Linux men det är inte ett alternativ till vare sig Windows eller macOS – och många av de sammanhållande krafter som driver utvecklingen för flera av versionerna finns i – rätt gissat – USA.

MacBook Pro 14 Max – när du inte stoppas av någonting

av Mikael Winterkvist | maj 11, 2025 | Bluesky, Krönikor, Threads

Jag har nu suttit och arbetat framför, och med, min MacBook Pro 14 Max sedan i november förra året. Nyhetens behag har klingat av, den känns inte så ny längre utan arbetet har blivit vardag och det är egentligen då saker prövas på riktigt för det är då saker bara ska fungera och bara rulla på utan störningar.

När saker är nya så tenderar vi att ha ett visst överseende med eventuella brister och problem. Vi rundar dem, accepterar dem och jobbar vidare tills det börjar att gnaga, gnissla och irritera. Över tid så blir brister alltmera påtagliga och en recension borde egentligen skrivas efter en 2-3 månader (som nu).

På den punkten så är MacBook Pro 14 Max en rätt tråkig dator. Den bara fungerar, gör sitt jobb och oavsett vad jag kastar på den, oavsett vad jag tar mig för så gör den jobbet, utan att fastna, hänga sig eller skicka upp ett snurrande timglas. Det som brukar att kallas att ”badbolla”.

Fläktar

Jag vet att den här fläktar för de har startat 1-2 gånger under den här tiden. Båda gångerna som en följd av en rusande process, på grund av en bugg, som numera åt åtgärdad i en uppdatering.

Jag har suttit och redigerat stora, blytunga videor – utan att datorn visat tendenser till att tappa prestanda och inga renderingstider har känts onormalt långa eller har lett till oplanerade kaffepauser. Du vet, datorn tar tid på sig så du går du och hämtar mer kaffe.

Batteri

Jag jobbar med lätt och ledigt en helt arbetsdag på batteri. Varvar mellan att ha den uppkopplad mot två externa bildskärmar eller ensam på sängbordet. Jag sitter, halvsitter ofta i sängen och jobbar nämligen.

Datorn är med på resor, även jag ibland tar med mig min iPad Air istället. Den är lättare, smidigare att ha med sig.

I en jämförelse så gör jag i stort sett allt lite snabbare med min MacBook Pro och prestandamässigt så spelar det inte i samma liga – inte på långa vägar. Min MacBook Pro är det pålitliga verktyg som jag faktiskt hade förväntat mig. För de pengarna så ska det bara fungera.

När tv-serier havererar och går från att älskas till att hatas

av Mikael Winterkvist | maj 9, 2025 | Bluesky, Krönikor, Threads

AI BILD

Jag gillade Cheers, tv-serien om en bar med sina gäster och där Frasier dök upp för första gången i tv-världen. Sen kom Shelley Long in som ny karaktär i tv-serien och allt var över. Det finns tv-serier som likt en boxare går en match för mycket, lägger till en säsong för mycket och som går från att vara älskad till att vara, om inte hatad, så i vart fall ratad och bortvald.

Jag slutade alltså att titta på ”Cheers” och än idag så undviker jag avsnitt där hon, Shelley Long är med. Jag tål henne inte helt enkelt inte. Detsamma hände Frasier men av helt andra skäl. Jag gillade verkligen tv-serien och komedin om psykologen som gör succé i radio, hans bror, hans far och hunden, en Jack Russel. Jag såg på Frasiers tills tv-serien började att gå på tomgång och allt kändes som en upprepning av det som hänt tidigare. Frasier bygger på att två uppblåsta bröder ska misslyckas med att hantera vardagssituationer. Det är så lagomt roligt och det håller inte för en massa säsonger.

Frasier

Idag ser jag inte Frasier överhuvudtaget, inga repriser, och jag inte sett enda enda avsnitt av de nya avsnitten. Kelsey Grammer har fallit i onåd.

Jag fick också nog av misären i The Handmades Tale efter en bit in i den andra säsongen. Hela tv-serien påminner och Lars Ekroths nyhetsuppläsaren i sketchen ”Eländes, eländes elände”. Lars Ekrot var hysteriskt rolig, The handmades Tale, är bara en massa upprepningar.

Tv-serien Sucession älskades av kritikerna, hyllades, fick priser men jag lämnade tv-serien efter några få avsnitt. Har vi inte sett nog av stenrika, dysfunktionella familjer?

Herregud folket, visst kommer ni ihåg Dallas, Dynastin och allt vad de hette?

Jaha, ni var för unga. Jo, det förklarar ju en del.

Gjorts förr

Hur som helst – det har gjorts förr, flera gånger.

Yellowstone däremot – det är andra grejer det. En stenrik, dysfunktionell familj som gillar country. Det är nytt och fräscht det. Dessutom är den seriens den mest elaka, den tuffaste och den absolut jävligaste människa du kan tänka dig att råka att få som fiende, kvinna. Rödhårig på köpet.

High Potential har gjorts massor med gånger ända sedan sir Arthur Conan Doyle och Sherlock Holmes. Adrian Monk är kanske ett exempel som ni snorun … unga kommer ihåg. Hur som helst, den tv-serien håller därför att huvudpersonen har så osedvanligt taskig klädsmak, och då menar jag verkligen taskig klädsmak.

Skrikande

White Lotus, jo jag vet, den älskas av alla av alla och kritikerna applåderar – själv är jag tämligen likgiltig.

Curb Your Enthusiasm såg jag ungefär fem minuter av innan jag fick nog av Larry David som gapande, skrikande, otrevlig gammal gubbjävel.

Amerikansk standup – skrikiga monologer som saknar poäng.

Vid sidan av det här – mitt gnällande så finns det faktiskt en massa bra saker att titta på också – backa bandet, gå tillbaka i Magasin Macken så hittar du massor med tips. Då slipper du dessutom mer av det här kverulerandet.