Dagboken 80: Ordning och reda och plats på kontoret

Dagboken 80: Ordning och reda och plats på kontoret

Min Mac mini M1 har flyttat ut från kontoret och tagit över uppgiften som mediaserver ute i vardagsrummet. Båda bildskärmarna har kopplats in, hårddiskar har kommit på plats och det nya skrivbordet skruvats ihop. Hemmakontoret är klart.

Nu saknas bara en liten hylla med förvarning på skrivbordet och bunta ihop en del sladdar för att få undan saker, dölja dem. Apples svarta tangentbord tillsammans med Apples Magic Mouse har också stuvats undan. Jag föredrar Logitech MX, både vad gäller mus och tangentbord så de har kopplats in och anslutits till min MacBook Pro 14 Max – min svarta arbetshäst.

Logitech är på alla avgörande punkter bättre – både vad gäller ergonomi, användbarhet och funktioner – de är dessutom billigare än Apples möss och tangentbord.

Jag vinner

Den som har mest prylar när han dör (detta gäller enbart män) vinner sägs det och jag gissar att jag ligger bra till. Jag har lite för mycket prylar, lite för mycket av allt, pennor, hårddiskar, anteckningsböcker och datortillbehör rent allmänt. Jag har flera uppsättningar skydd och skal till datorer, iPad och iPhone, plånböcker ställ och till det ryggsäckar och väskor.

Det här var inget problem med ett stort kontor på drygt 40 kvadrat. Nu ska allt in på ett enda skrivbord, i princip, och det är en omöjlig uppgift så det blir till att plocka undan, prioritera och arkivera. Kärleken har byggt förvarning under sängen, av det som blev över efter renoveringen av köket, återvinning som gett mig fyra lådor extra – som nu är nästan överfyllda. Förråden har fått svälja resten.

Å andra sidan – nu har jag runt 50 centimeter till kontoret från sängen.

Min revisor har meddelat att avdrag till och från artbetet därmed inte kommer att godkännas.

Bygger du ditt varumärke runt din person så kan du inte gömma dig då det börjar att blåsa

Bygger du ditt varumärke runt din person så kan du inte gömma dig då det börjar att blåsa

black Corona typewriter on brown wood planks

Djerf Avenue, grundat av Matilda Djerf är i blåsväder, milt uttryckt. Matilda Djerf och varumärket, produkten, befinner sig mitt inne i en mediastorm och i en granskning där tidigare anställda berättar om en allt annan än sund arbetsmiljö.

Granskningen som Aftonbladet har gjort är utifrån betraktat, och som gammal murvel, i sig inget konstigt. Kan drygt tiotalet tidigare anställda berätta om mobbning, offentliga utskällningar och en osund arbetsmiljö så faller det sig rätt naturligt att det görs en journalistisk  granskning av ett företag, som vuxit snabbt och som har runt 30 anställda.

Det är en fullt begriplig journalistisk uppgift – att granska.

Det som är mindre begripligt är att en person som byggt hela verksamheten runt sig själv, sin person och på att lämna ut stora delar av sitt privatliv gömmer sig, håller sig undan från medierna, vill inte svara på frågor och nu bett om ursäkt via ett inlägg på Instagram.

Gömma dig

Det är ingen bra strategi och det är ett skolboksexempel på hur du inte hanterar en kris. Du kan inte gömma dig.

Jag har läst en del analyser som gör gällande att det handlar om skadeglädje, att vi vill se en ”girl boss” falla, att Djerfs företag lider av växtvärk och att Matilda Djerf är utsatt för ett mediadrev som ska bottna i att hon är kvinna.

Det jag vill veta, oavsett allt det, är varför medarbetare behandlats illa, varför de skällts ut inför andra. offentligt och varför hon inte gjort något åt den osunda arbetsmiljön?

Ditt företag kan växa hur snabbt som helst men att behandla folk illa har ingenting med expansion att göra. Du kan bygga din verksamhet runt din egen person men det är ingen frisedel för att behandla medarbetare respektlöst.

Skithög

Du kan växa med din verksamhet, tjäna massor med pengar utan att uppträda som en skithög – för att uttrycka det rakt på sak och enkelt.

Ett gott ledarskap handlar inte bara om en adekvat utbildning, om att förstå balans- och resultatrapporter utan också om att behandla dina medarbetare som medarbetare, som människor och inte som brickor i din expansion och som enbart medel för att du ska tjäna pengar.

I grunden handlar det om din människosyn. Hur ser du på andra, dina medarbetare och hur bemöter du människor som du arbetar tillsammans med.

Utöver dessa självklarheter så kan jag inte bedöma Matilda Djerf, men som före detta journalist och ibland mediarådgivare, så är det mitt intryck att Matilda Djerf borde skaffa sig bättre rådgivare för att hantera den här krisen och vad som är ännu viktigare – ta sig en ordentlig funderare över ur hon och de som arbetar med henne behandlar sina anställda. Hon är företagets VD och ytterst ansvarig för hur medarbetarna mår. Det ansvaret kan du inte gömma dig undan.

Människosyn

Gapar och skriker du på dina medarbetare, hånar du dem för att de åker kollektivt och ställer orimliga krav på att de ska jobba övertid så har det ingenting med expansion, att det är svårt att driva ett företag, att vara företagare och det har absolut ingenting att göra med avundsjuka eller att vi vill se en kvinnlig chef att falla- det har med din människosyn att göra.

Du har en sunkig, otidsenlig och osund syn på dina medarbetare – det är inte krångligare än så.

Väljer du då att gömma dig när det börjar att blåsa så spär du på problemet.

Sen hoppas jag att Matilda Djerf har bra människor runt omkring sig mitt i detta mediadrev. Ur ett mänskligt perspektiv så är det viktigt, för det när det blåser på toppen så är du ensam. Matilda Djerfs medarbetare är människor och det är Matilda Djerf också.

Nej, Apple sitter inte och tjuvtittar på dina foton och låter ingen annan göra det heller

Nej, Apple sitter inte och tjuvtittar på dina foton och låter ingen annan göra det heller

Från tid till annan så får ovederhäftiga och fullständigt felaktiga påståenden fart i sociala medier – nu sprids det påstående, bland annat på TikTok, om att Apple sitter och tjuvtittar på dina bilder.

Apple anklagas alltså, helt utan ett spår till bevis för att sitta och snoka på sina användare och speciellt deras bilder och videor.

@higo.limon

♬ original sound – 🧣nate limón🧣

TikTok-användaren ”Saturnasafather”, även känd som Nate Michael Limon, hävdar i ett något svårtolkat 15-sekunders klipp att Apple kan dela dina bilder med i stort sett vem som helst. Klippet fortsätter och förklarar att då Foto-widgeten kan visa en bild av en personen – så är det ett bevis på att den personen kan se dina bilder.

Strikt tekniskt så ges ingen förklaring till hur eller varför.

Fotowidget

Fotowidgeten visar bilder från en användares fotobibliotek, på ett av två sätt. Du kan ställa in den för att visa bilder samlade i Minnen och Utvalda foton, eller så kan du ställa in ett specifikt album som källa för bilderna. Minnen och utvalda bilder kan betraktas som något slumpmässiga, eftersom appen Foton kan generera minnen automatiskt för användaren. Minnena kan samla bilder på ett tema, till exempel scener från en dag ute eller ett tillfälle. Eftersom användaren inte nödvändigtvis uppmanar till att skapa vissa minnen, eftersom de kan skapas av systemet, kan detta uppfattas som ”slumpmässigt”.

Det är alltså så Foton och den tillhörande widgeten fungerar, tekniskt.

Ansikte

I dessa minnen så kan potentiellt ett ansikte visas – som omslagsbild för ett minne, och därför visa även det i widgeten. Det är ”beviset” för att Apples Foton och Widgeten kan visa bilder för andra.

Jo, det är precis så dumt som det låter.

De här Apple-produkterna hade jag inte köpt idag

De här Apple-produkterna hade jag inte köpt idag

Apple är världsmästare på design men ibland tillåts designen slå över och ta över funktion. Därför hade jag inte köpt de här två Apple-produkterna idag. Jag hade valt en av konkurrenternas produkter istället.

Mus

Apple har i princip aldrig lyckats att producera en vettig mus. Några har varit anständiga under men inte mer och anledningen är Apples strävan att det kliniskt rena, diskreta och minimala skrivbordet. Inga sladdar, rent, med bara Apples produkter synliga. Följden har blivit en mus, Magic Mouse som är låg, snygg men inte överdrivet funktionell och framför allt så ger den dåligt stöd för handleden.

Magic Mouse är dessutom en rätt dyr mus och den designer som såg till att sätta laddningskontakten på undersidan föll till föga för att det tydligen är viktigare att dölja kontakten än kunna använda musen när den laddas.

I en jämförelse så förlorar Magic Mouse alla jämförelser med Logitechs MX-mus. Den ger ett bra stöd för handleden, du kan scrolla åt bägge håll, du kan accelerera musen långt över vad Magic Mouse klarar och den är tyngre och mera precis – till ett lägre pris.

Idag skulle jag aldrig köpa en Magic Mouse.

Tangentbord

Titta på dina fingertoppar. De är rundade eller hur?

Det är därför helt obegripligt att Apple har platta, plana tangenter i sina tangentbord, eller det är det ju inte om du tycker att svarta fyrkanter är det vackraste som finns. Då skapar du och designar du ett tangentbord med svarta fyrkanter. Även här väljer jag Logitechs och MX-tangentbordet. Det är tungt, ligger still och har skålade tangenter – samt är billigare.

När jag för in händerna ovanför mitt Logitech MX-tangentbord så tänds det upp – om det är mörkt runt omkring mig, märkt i rummet. Apples betydligt motsvarande, tangentbord har ingen belysning överhuvudtaget.

Idag skulle jag aldrig köpa ett av Apples tangentbord.

Anledningen är enkelt – Logictechs tangentbord och möss är bättre och billigare.

Jan Guillou nämner inte med ett enda ord hans egen tidnings skuld i drevet på två läkare

Jan Guillou nämner inte med ett enda ord hans egen tidnings skuld i drevet på två läkare

SVT klär av polis, åklagare och ett helt rättssystem som visar sig vara Kejsarens nya kläder – naken. Två läkare, en rättsläkare och en allmänläkare fälls, utan att vara åtalade och utan att vara dömda, för att ha styckat Catrine Da Costa.

Den så kallade domen är en synnerligen djävulskt utformad juridisk glidning fullt värdig Franz Kafka. De båda läkarna frias för mordet men i en passus, en kommentar i tingsrättens dom sägs att det är ställt utom rimligt tvivel att de har styckat Catrine Da Costa. Brottet, som de inte är åtalade för, är redan preskriberat och därmed skapas ett Moment 22. Läkarna är inte åtalade, inte dömda och därför kan de inte överklaga tingsrättens anklagelse.

Teori

Det här skedde i en annan tid då psykologer hade hittat en ny teori för att förklara varför en fjärdedel av alla flickor skulle ha utsatts för incest och en tredjedel av alla pojkar också hade utsatts för övergrepp. I en stämning av moralpanik och en tydlig parallell till 160-talets häxprocesser så lanserades teorin om förträngda minnen – som bara kunde plockas fram av samma psykologer och terapeuter. Samma märkliga förklaring till hur Thomas Quick helt plötsligt presenterades som Sveriges värsta seriemördare – något som det skulle visa sig, flera år senare att han inte alls var. Han var däremot en psykisk sjuk missbrukare i händerna på godtrogna advokater, åklagare som tagit åt skygglapparna för hårt och – psykologer och terapeuter som trodde på förträngda och blockerade minnen.

En lång rad män, oskyldiga dömdes, även här i Sverige, till långa fängelsestraff sedan experter i form av psykologer, incestspecialister, psykoterapeuter, läkare och professorer hjälpt till att plocka fram dessa förträngda minnen.

Moralpanik

När det gäller utredningen av två läkare så spelade medierna en viktig roll i att piska upp den moralpanik som var nödvändig för att ett helt rättssystem skulle köra utredningen, bevisning, åtal och domar rätt ned i diket. Det här har Jan Guillou skrivit en alldeles utmärkt krönika där han begår misstaget med att påstå att det som hände då, inte skulle kunna hända idag. Guillou nämner inte heller med ett enda ord hans egen tidnings ansvar, eller mediernas snavar. Inte förutom att nämna att enskilda journalister satte sin heder i pant på att läkarna var skyldiga.

Thomas Quick dömdes så sent som 2001 som skyldig till åtta mord – med samma märkliga teori, förträngda minnen som grund, bara för att ta ett exempel på att de här vansinnigheterna inte alls var händelser som går tillbaka till 1980, och 1990-talen. Quick började förvisso erkänna sina brott runt 1992 men processen resulterade i fällande domar för en rad mord som han inte hade begått, 2001.

Monster

Thomas Quick beskrevs som ett monster, påstods vara en av världens värsta seriemördare, utredningen kostade enorma pengar där bland annat en hel sjö tömdes i jakten på bevis – i en stämning medierna tävlade i att återge fasansfulla detaljer, inte minst kvällstidningarna, så stjälptes rättssystemet – igen.

Det är alldeles för enkelt att bara konstatera att medierna speglar vår samtid och att de bara rapporterar det polisen, åklagare och andra berättar för dem. Mediernas ursäkt är att de är budbärare men medierna har också en skyldighet att inte bara berätta vad den ena sidan anser, påstår och hävdar – i första hand det den starkare sidan i alla brottsutredningar hävdar. Polis och åklagare är den starkare sidan och det är därför de också har bevisbördan. Du är oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Då är det viktigt att komma ihåg Ernst Günthers ord i ”Mannen från Mallorca” – ”målkåta snutar är det värsta jag vet”

Det senare medför också ett ansvar för oss som nyhetskonsumenter att inte gå i fällan och bli ”målkåta snutar”, bli för snabba att döma och för snabba att avfärda dom.

Skulden fördelas

Ska nu skulden fördelas när det handlar om två läkare som fick sina liv förstörda och som levt utanför samhället sedan en tingsrätt tyckte att det var passande att slänga åt en pöbel ett slags köttben sedan läkarna frikänts för mord så faller det tyngsta ansvaret på rättsväsendet men vårt juridiska system agerade i en stämning där ledande medier var delaktiga att skapa och bygga upp den moralpanik som Guillou skriver om.

Det är inte mitt problem om du känner dig kränkt

Det är inte mitt problem om du känner dig kränkt

Jaha, så du är kränkt, du håller inte med mig och tycker att det jag skrivit är oförskämt, ett påhopp och att jag borde skriva om, eller plocka bort min text. Låt mig klargöra en sak – det är inte mitt problem.

Låt mig klargöra en annan sak – vi tycker inte lika och klarar du inte av det så är det inte heller mitt problem. Du får absolut tycka att jag har fel, är dum i huvudet och att jag ventilerar kränkande åsikter. Det har jag inget problem med – det är du som har problem med det.

Förstått

Det du inte riktigt har förstått med yttrande- och tryckfrihet är att det är så det ska fungera. Kränkande, kontroversiella åsikter ska kunna framföras och känner du dig kränkt så innebär det inte att jag måste ändra på mig lika lite som att du måste göra det. Det finns lagliga gränser för vad som kan rubriceras som hets mot folkgrupp, rasism, diskriminering och så vidare – det är brott – men att du inte håller med mig innebär inte per automatik att jag bryter mot lagen.

Även om det kan chockera dig så kommer ytterligare ett klargörande här – dina åsikter är inte viktigare än mina. Du har inte mer rätt hur kränkt du än känner dig. Du får vara hur upprörd du vill men det ger dig inte åsiktsföreträde för det är åsikter det handlar om. Dina känslor är inte fakta.

Odräglig

Jo, jag vet jag låter överlägsen, dryg, jag skriver dig på näsan och jag är rent allmänt odräglig. Det är helt okej om du tycker det och har du problem med det så – här kommer det – så har du ett problem, inte jag.

En sak till – jag behöver inte alls släppa fram dig här, på min plattform, om jag inte vill. Jag har inga skyldigheter att göra det men det hör till god ton att ta en debatt, om någon vill diskutera med dig. Det är taskig retorik och dåligt uppförande att skriva något, tycka något och sedan strunta i de som reagerar och som har invändningar – men kom nu ihåg, igen, det betyder inte att jag måste byta åsikt.

Är du kränkt så har du ett problem – inte jag.