av Mikael Winterkvist | dec 11, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

Jag sitter och arbetar med en del rapporter tillsammans med en kollega. Det är texter i Word/Pages, kalkyler i Numbers/Excel och ett hoppande mellan öppna webbläsarfönster. I grunden inga tunga uppgifter. Vi jobbar båda med nya bärbara datorer – premium-modeller men med olika operativsystem, Windows och macOS.
Efter några timmar så säger min kollega:
– Du ser, det är inte så stor skillnad mellan Mac och Windows. Nu har jobbat i flera timmar och jag har fortfarande 81 procent kvar av mitt batteri. Vad har du kvar?
Jag slänger en blick på batteriikonen i min MacBook Pro 14 Max och konstaterar:
– Jag har 93 procent kvar.
– Nähä, utbrister min kollega och tror mig inte förrän han själv kunnat konstatera att jag faktiskt har mer än 10 procent mer batteritid kvar.
Det är inte så att hans dator går varm, att fläktarna går hela tiden men den drar påvisbart mer ström – även med hänsyn taget till att kvarvarande batteritid inte näts på samma sätt i hans dator som körs med Windows och min dator som körs med MacOS.
– Du har en glädjemätare, försöker kollegan med att skratt.
Apple är av tradition rätt konservativa när det gäller tekniska siffror. Säger Apple att du har en batteritid på 12-14 timmar så har du sannolikt mer och en bättre batteritid än så. Nu ska tilläggas att just batteritid är ett vanskligt värde. Hur mycket ström en dator drar beror på vad du gör, vilka program du kör och vad som startats i övrigt i datorn.
– Okej, är den snabb då, frågar kollegan.
– Den är betydligt snabbare än din dator men den kostar också rätt mycket mer, svarar jag.
Jobbat klart
När vi jobbat klart för dagen och viker ihop locken på våra datorer så har min kollega 76 procent batteritid kvar.
– Vad har du nu, hur mycket batteritid har du kvar, fropgar han.
– Det säger jag inte, svarar jag med ett leende.
Det känns lite småtaskigt att berätta för honom att jag har mer än 90 procent batteritid kvar.
av Mikael Winterkvist | dec 8, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

När streaming, strömmad tv, lanserades så skulle det bli annorlunda TV. Inte tablå-TV, inte vanlig TV. VI skulle kunna se serier, hela serier direkt, alla avsnitt. Sedan hände något och idag tar sig strömmad TV alltmera formen av – helt vanlig TV.
TV-serier lanseras och släpps inte längre i hela säsonger mer än undantagsvis. Nu släpps ett avsnitt i veckan, precis som vanlig TV. Det som skulle vara reklamfritt lanseras nu med billigare abonnemang, med reklam och nyligen pratade Disneys chef Bob Iger bredvid munnen och erkände att Disney försöker trycka sina kunder över till reklamfinansierade prenumerationer därför att Disney tjänar mer pengar på en lägre avgift per månad – och reklam.
Inte tvingade
Strömmad TV skulle vara frihet från tablåer, frihet från reklam och vi skulle kunna se det vi ville se. Vi skulle inte bli påtvingade saker.
SkyShowTime kör nu regelmässigt trailers i början av alla sina program – som du inte kan hoppa över. SkyShowTime startar också, utan att du har bett om det, andra tv-serier och filmer när du sett ett avsnitt på tjänsten.
AppleTV+ har trailers, Netflix, Prime Video – i stort sett alla kör trailers reklam, må vara reklam för sina egna tv-program och filmer – utan att du har bett om det men till skillnad från SkyShowTime som tvingar på dig sitt material. Därför fick SkyShowTime ett bottenbetyg senast då Magasin Macken betygsatte nätets olika streamingtjänster.
Friare TV
Drömmen om friare TV blev en dröm som gick i kras. Idag är strömmad TV rätt vanlig TV, mer inriktad på underhållning, tonvis med truecrime och extremt trendkänslig vilket betyder att samma typ av program rullas på alla tjänsterna. Lyckas en tjänst med en typ av tävlingsprogram så hakar alla övriga på och kvalitetsstämpeln tvättas stegvis bort och alla tjänster ser ut som alla andra tjänster.
Det nya TV-landskapet ser ut som det gamla, på det hela taget. Strömningstjänsterna har inte tablå-TV:s undersökande, granskande program, inga utpräglade kulturprogram, inga återkommande nyheter – det får public service eller reklamkanalerna stå för medan Netflix, Max, Prime Video och allt vad de heter matar oss med tv-serier, true-crime, mer true-crime och ännu mer true-crime tillsammans med filmer och tv-serier.
Konstaterande
Notera nu att detta är är tv-abonnentens klagan – det är bara ett konstaterande att det vi trodde att tv-världen höll på att bygga åt oss inte blev ett vackert, välplanerat villasamhälle – ett underhållningens utopia. Det blev en illa planerad kåkstad med kulisser som döljer massproducerade billiga tv-program därför att branschen är på väg att konkurrera ihjäl varandra. I dagens tv-värld så tjänar Netflix pengar – inga andra. Då blir det mer tävlingsprogram, mer dokumentärer, mer fiskare, gruvarbetare, skattsökare och så alla dessa vedervärdiga program där vuxna människor försöker få oss att tro på spöken.
Det finns undantag, naturligtvis. AppleTV+ och Disney+ sticker ut i den här världen positivt. Innehållsmässigt så sticker Prime Video ut, åt andra hållet, och tekniskt så tillhör SkyShowTime bottenskrapet. Amazon sticker inte under stol med att minst sagt varierat utbud med c- och d-filmer varvat med James Bond och annan kvalitetsunderhållning. Högt och lågt i en salig röra.
SkyShowTime är innehållsmässigt en riktigt bra tjänst. De som designat appen och tjänsten däremot är fullblodsidioter som inte förstått läxan att det aldrig en bra ide att reta sina kunder eller att irritera sina kunder.
Reklam
Disney+ kommer med abonnemang med reklam, en lägre kostnad per månad, och reklam. Netflix ligger i startgroparna för detsamma och räkna iskallt med att om de lyckas skapa lönsamhet, eller minska sina förluster, så kommer alla andra att göra likadant. De tjänar som sagt inga pengar som det är just nu.
Viasat och TV4 kommer inte ha råd att kasta miljarder på svensk ishockey eller svensk fotboll och samtidigt erbjuda europeisk och internationell sport på högsta nivå – inte med mindre än att vår abonnemang, vi kunder kommer att få betala ännu mer varje månad. De tjänar inga pengar de heller nämligen.
Därför blir strömmad tv alltmera lik vanlig tv.
av Mikael Winterkvist | dec 8, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

Jag slog nyligen av en av mina favorit-poddar, inte för att innehållet blivit sämre och inte för att jag tappat intresset. Jag slog av Sveriges Radios USA-podden därför att jag inte kan följa och hantera podd-avsnitten längre.
Sveriges Radio har beslutat att plocka hem USA-podden till den egna plattformen – i klartext beslutat att plocka bort USA-podden från Apples podcast och från alla andra plattformar där du hittar poddar.
USA-podden sänder två avsnitt i veckan varav det ena bara finns inom ramen för Sveriges Radios möjligheter att lyssna – den egna appen eller via webbläsare. Det är en synnerligen urusel, urtaskig och på alla sätt korkad kompromiss – stanna kvar på nätets olika tekniska plattformar med ett avsnitt så att du inte tappar exponeringen och publicera hälften av alla avsnitt på andra plattformar än den egna.
Kan det bli dummare?
Jodå, det kan det – det kan bli mycket dummare därför att Sveriges Radio vill försöka att tvinga oss som lyssnar på poddar att göra det med ett annat lyssningsmönster, med andra vanor och på ett annat sätt än vi är vana vid.
Sveriges Radio vill att vi ska lyssna utan att kunna hantera våra poddar så som vi hanterar alla andra poddar. Vi ska lyssna via webb eller Sveriges Radios app. Vi ska lyssna utan att kunna kunna sortera, ladda ned, och ha våra poddar i det program där vi har alla våra andra poddar.
Ponera
Ponera att en artist plockar bort sin musik från Apple Music, från Spotify och Tidal och pekar med hel hand mot din webbläsare och en egen app – skulle du lyssna då?
Ponera att ett filmbolag lanserar en helt egne tjänst, på webben och i en egen app där du bara kan se bolagets filmer – skulle du titta då?
En tv-kanal lyfter ut några tv-serier och säger att av publicistiska skäl så vill de att du ska titta i deras egen app och i din webbläsare.
Inte avsedd
Den egna appen i sammanhanget är inte avsedd för tv-program, musik eller film. Den är i vart fall inte särskilt bra eller särkilt lämpad för det du försöker titta och lyssna på. Det är svårt att hitta, svårt att plocka hem avsnitt som du vill lyssna på, det saknas notiser och en del andra funktioner – som du har i det enda programmet där du har all annan musik, alla andra tv-serier och alla dina andra filmer.
Frågan är – skulle du ta del av det som erbjuds om du bara kan göra det på ett sätt?
Jag gissar att svaret är nej, ett blankt nej därför att det som inte finns i de appar, i de program och via de tjänster som är vana vid – inte finns. Jag lyssnar inte på artisters som inte finns på Apple Music, jag ser inte på filmer som inte finns på Netflix, Max, Disney+, SkyShowTime och Prime Video och jag kommer inte att lyssna på poddar som inte finns på Apple podcast.
Kräver jag att Sveriges Radio ska finnas på Apples plattform?
Nej, men om Sveriges Radio ska plocka hem sina poddar så skapa då ett fungerande program, en app så att jag kan hålla reda på avsnitt, ladda hem avsnitt och slå på och slå av de poddar jag vill lyssna på – jag kommer inte att göra det via min webbläsare eller via en app som i grunden är designad för direktsänd radio.
Jag tycker inte heller att våra licenspengar ska läggas på att skapa en poddapp och ett poddprogram för Sveriges Radio därför att det finns bra, fungerande plattformar redan – Apples Podcast, Spotify och allt vad de heter. Det finns bra tjänster för att hantera mina poddar, där jag har alla mina andra poddar och där poddar finns.
Därför har jag slagit av USA-podden – den finns inte längre.
av Mikael Winterkvist | dec 5, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

Frågan kanske te sig en smula märklig då svaret borde vara ett självklart nej men Lantmäteriets generaldirektör Susanne Ås Sivborg sitter fortfarande kvar trots en räcka märkliga turer runt det faktum att myndigheten läckt försvarshemligheter- i flera år utan att göra något.
Lantmäteriet har haft öppna databaser med information, kartor och annat som innehållet försvarsinformation, känslig sådan. Hela den här affären handlar om bristande hantering av sekretessbelagd information som det brukar heta på myndighetssvenska.
I jobbet
Lantmäteriet har inte prövat utlämning av handlingar, vilket de, liksom alla andra myndigheter faktiskt är att att göra. Det ingår i jobbet för att uttrycka det enkelt men det har alltså Lantmäteriet inte gjort och försvarsinformation har lämnats ut, trots varningar, påtalande och det har pågått i flera år – vilket ju är rent åt helvete för att använda klarspråk.
När detta uppdagades – vilket är detsamma som att medierna i allmänhet och Expressen i synnerhet fick tag på det så försökte generaldirektören tona ned det som hade hänt, under flera år. Det är möjligen en ryggmärgsreflex, hos inte bara generaldirektörer, utan kanske hos de flesta chefer som inser att det de ansvarar för, den verksamhet de är satta att hålla ordning på inte alls är i ordning.
Längre
Generaldirektör Susanne Ås Sivborg gick längre än så. Hon instruerade cheferna under sig att mörka det som hänt i kontakterna med regeringskansliet samtidigt som hon själv ljög för samma regeringskansli – och om hon inte ljög så valde honom medvetet att utelämna en rad viktiga detaljer.
Det här finns att läsa i minnesanteckningar som Lantmäteriets förra chefsjurist Maria Monthure skrivit ned och lagt i ett kassaskåp på myndigheter i Gävle.
”Generaldirektören uppgav att den totala bilden medvetet inte har kommunicerats med Regeringskansliet och att detta var ett strategiskt val”
Det är vackert formulerat och betyder i klartext att generaldirektören valde att ljuga och undanhålla information för regeringskansliet – i förlängningen regeringen – därför att det var bäst strategiskt.
Det här har Expressen grävt upp och de har plockat ut minnesanteckningarna:
”Chefen för verksamhetsområde HR ställde frågan till generaldirektören om vilken strategi myndigheten har i dialogen med Regeringskansliet, varvid generaldirektören uppgav att den totala bilden medvetet inte har kommunicerats med Regeringskansliet och att detta var ett strategiskt val. Generaldirektören sa att vi naturligtvis ska svara på frågor från Regeringskansliet, men att vi inte har kommunicerat att bristerna vad gäller sekretessgranskning är något som har framkommit även innan den nu aktuella incidenten.”
Hela bilden
Nu visar det sig att cheferna under generaldirektören inte gjorde som hon sa. Den förre säkerhetschefen Peter Wengrud och en medarbetare poet till regeringskansliet och gav hela bilden.
Peter Wengrud har naturligtvis av precis samma skälls som den förre chefsjuristen Maria Monthure sett till att inte bli delaktig i generaldirektör Susanne Ås Sivborgs mörkläggning.
Susanne Ås Sivborg har nu kallats till civilministern och riksdagens försvarsutskott för att svara på frågor.
Det kan bli en kort nedräkning innan Lantmäteriet söker en ny generaldirektör och den så kallade elefantkyrkogården, som sorterar under regeringskansliet, får en ny medlem – Susanne Ås Sivborg.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

Kvällstidningarna kan nu kasta sig över mordet på Catrine da Costa, igen. Nu med en helt annan vinkel – för att återupprätta den så kallade rättsläkaren och obducenten. Lite självrannsakan hade varit klädsamt och på sin plats för när denna rättsskandal rullades upp 1984 så frossade samma kvällstidningar i detaljer om mordet och utredningen.
Under hela utredningen så läcktes detaljer till medierna, läs kvällspressen. Snabbt pekades en allmänläkare och en rättsläkare ut som misstänkta och i kvällspressen berättades detaljer om vittnesmål, bland annat från allmänläkarens då drygt ett-åriga dotter som påstods ha bevittnat hur läkarna styckat Catrine da Costas kropp.
Skrivning
Tingsrättens mycket märkliga skrivning om att det var bevisat att de båda styckat kroppen men att de inte kunde påtalas då brottet var preskriberat återgavs också. En skrivning som försatte läkarna i en Kafka-liknande omöjligt juridisk situation. De hade inte åtalats för att ha styckat kroppen, inte fällts för att ha styckat kroppen och därmed så kunde domen inte överklagas.
Hela den här processen spelades upp i en stämning där läkarna beskrevs som märkliga kufar. Rättsobducenten var intresserad av skräckfilmer, hade en flickvän som var punkare och han hade ett avvikande beteende rätt allmänt. Allmänläkarens tidigare hustru hade begått självmord några år tidigare vilket ju naturligtvis ansågs vara suspekt. Kvällstidningarna spelade en stor roll i att sätta press på utredare, poliser och åklagare och piska upp en stämning som ledde fram till vad som nu ser ut att vara en rättsskandal fullt i nivå med Thomas Quick – där samma kvällstidningarna också spelade en viktig roll i att köra hela den utredningen ned i diket.
Haveri
Det är naturligtvis inte så att kvällstidningarna bär ett ansvar för det juridiska haveriet. Vi ska ha ett rättssystem som inte låter sig påverkas av stora svarta rubriker i medierna. Vi ska ha ett rättssäkert system som inte resulterar i att enskildas liv och hela tillvaro slås i spillror därför att utredare och åklagare helt tappar omdömet men vi ska också ha medier som tar ansvar och som inte agerar som egna domstolar.
Samma kvällstidningar som medverkade till att skapa en stämning där läkarna var skyldiga skriver nu om rättsskandalen, utan självrannsakan eller eftertanke och det är allt annat än klädsamt. Det gynnar knappast tilltron till journalistik och journalister.
av Mikael Winterkvist | dec 4, 2024 | Bluesky, Krönikor, Threads

Två kabelbrott på internet-kablar mellan Finland och Sverige fick den ansvarige svenska ministern Carl-Oskar Bohlin att tala om att regeringen såg allvarligt på det inträffade – fast det visade sig att på det hela taget vare en skitsak, eller två skitsaker kanske snarare.
”Finsk polis utreder vad som har hänt och på grund av omständigheterna kring det inträffade misstänks sabotage. Regeringen står i kontakt med ansvariga myndigheter och följer händelseutvecklingen”, var ministerns kommentar.
Carl-Oskar Bohlin hävdade att det fanns misstankar om sabotage och att finsk polis utträdde saken – som om det senare var särskilt dramatiskt.
Nu förhåller det sig så att polis ofta, för att inte säga väldigt ofta utreder saker utan att det för den skull är det minsta dramatiskt. Speciellt inte som att finsk polis snabbt kunde konstatera att skadorna var på land och att i det ena fallet så var den skyldige en grävmaskinist. Kort efter att den utredningen slutförts så kunde samma finska polis konstatera att skada nummer två också var ett misstag, en olycka.
Inga misstankar
Tilläggas kan att det inte alls fanns några misstankar om brott, vare sig när det gäller skada nummer eller skada nummer två – alltså inte ens innan den finska polisen visste hur kablarna hade skadats. Det var ett påhitt inne i huvudet på en svensk minister som blåste upp ingenting till någonting. Ingenting i det här fallet är en grävmaskinist och ett bygge. Ingenting i så måtto att det ingalunda rör sig om något sabotage utan om klantighet, försumlighet och slarv. Den ena kabeln lagades dessutom redan under förmiddagen, några timmar senare, och nu, dagen efter så ska den andra kabeln också vara lagad.
Ponera att Carl-Oskar Bohlin istället hade sagt:
– Vi vet inte exakt vad som har hänt, finsk polis utreder skadorna men de utreds inte som ett misstänkt sabotage och innan vi vet vad som har hänt så kan jag inte kommentera saken mer än så.
Korrekt
Det hade inte bara varit korrekt utan också ett uttalande som hade byggt på de faktiska förhållandena. Så här i efterhand så väljer Carl-Oskar Bohlin att kasta svensk polis under bussen och hävdar att han återgett vad den svenska polisen meddelade honom. I så fall kan konstateras att svenska medier tämligen omgående fick fram att kabelbrott nummer ett var en grävmaskinists fel och att ingen av utredningarna gällde sabotage. Den informationen hade Carl-Oskar Bohlin också snabbt kunnat få fram – ett enkelt telefonsamtal hade räckt – innan han lämnade sina kommentarer. Det hade varit ansvarsfullt rent av och det vi ska kunna förvänta oss av våra folkvalda i allmänhet och ansvariga ministrar i synnerhet. .
Då hade i och för sig inte finskt polis fått sig ett gott skratt åt en svensk minister som engagerade munnen innan hjärnan var aktiverad och en skitsak hade inte landat högt upp på nyhetsmediernas agenda. Då hade vi även undvikit en massa oro för att ”ryssen kommer”.