Har du en Apple Watch på handleden så har du i praktiken en liten, mycket bärbar dator – som klocka. Låt oss jämföra Apples Watch med den dator som tog oss till månen – och tillbaka.
Appollo
PROCESSOR
Apollo Guidance Computer (AGC, 1969)
– CPU: 1,024 kHz (1 MHz)
– 16-bit ordlängd
– Ingen egentlig cache eller pipeline
– Endast en kärna
– Cirka 0,043 MIPS (miljoner instruktioner per sekund)
Apple Watch Ultra (2022–2024)
– Chip: Apple S8 eller S9 SiP
– ~1,8 GHz, 64-bit arkitektur
– Flera kärnor (2+ i CPU, 4+ i GPU, Neural Engine)
– Uppskattad prestanda: 2500+ MIPS
Skillnad i CPU-prestanda:
Apple Watch Ultra är minst 50 000 till 100 000 gånger snabbare än Apollo Guidance Computer i rå beräkningskraft.
MINNE
AGC
– 4 kB RAM
– 32 kB ROM
Apple Watch Ultra
– 1 GB RAM
– 32 GB lagring
Skillnad:
Apple Watch Ultra har över 250 000 gånger mer RAM och en miljon gånger mer lagring.
SKÄRM OCH SENSORER
AGC:
– Inget grafiskt gränssnitt
– Textbaserat, via knappsats och lampor
Minns du när mobiltelefonen bara kunde ringa och skicka SMS – och batteriet dog innan kvällen? Tanken på att streama film, navigera med GPS eller ta högupplösta bilder kändes som science fiction.
På bara några decennier har mobiltelefonen gått från klumpig nödtelefon till vår viktigaste digitala följeslagare, och få symboliserar den resan tydligare än iPhone.
Tegelsten
Året var 1983 när Motorola DynaTAC 8000X lanserades – en enorm mobil med knappsats, antenn och en vikt på nästan ett kilo. Den erbjöd 30 minuters taltid efter 10 timmars laddning (!). Den var dyr, tung och begränsad – men banade väg för något större: friheten att ringa var som helst.
Min första mobila telefon var en stor, mycket klumpig sak, stor som en mindre portfölj, en Motorola som hade en imponerande batteritid på 45 minuter – när den inte var ansluten till bilen. Det var mer, i ärlighetens namn, en biltelefon snarare än en mobiltelefon.
SMS
Under 1990-talet blev mobilen mindre, billigare och mer tillgänglig. Modeller som Nokia 3310 blev ikoniska – robusta, med lång batteritid och funktioner som ordboks-SMS, monofona ringsignaler och världens kanske första mobila beroende: Snake.
https://youtu.be/LN85LxUz0ro?si=O1_EZmhWP3I0u_cP
Det var också min första riktiga mobiltelefon. En grå sak med knappsats med en skärm som rymde några rader med text men den hade en fullt tillräcklig batteritid och den tålde nästan hur mycket stryk som helst. Jag kommer ihåg när jag precis parkerat bilen, hade min Nokia i bröstfickan på skjortan och precis när jag kliver ur bilen så ringer telefonen. Halvt böjd försöker jag hala fram telefonen, lyckats att tappa den ned på foten som jag precis lyft och det blir en perfekt spark som skickar min Nokia 32110 rätt upp i luften. Telefonen flyger iväg en bra bit, ramlar rätt ned i i asfalten, går i delar men den ringer fortfarande. Jag lyckas hitta gummimattan som täcker tangenterna, lägger den på plats på min mobiltelefon, som saknar skalet på framsidan, svarar i telefonen, samtidigt som jag letar efter resten av delarna till telefonen.
När jag hittat delarna så trycker jag ihop min Nokia 3210 som fungerar perfekt.
Gör om det med en iPhone om du törs.
Kameran
Sedan kom det stora skiftet: färgskärm, polyfon ringsignal och en kamera! Plötsligt kunde du ta (väldigt suddiga) bilder och till och med skicka dem via MMS. Sony Ericsson, Samsung och Nokia tävlade om stil, funktion och vikbara modeller. Internet via WAP var nytt – men frustrerande långsamt.
Jag köpte en Windows Mobil, med en plastpenna för att kunna peta på ikoner. Jag hade kalender, epost och jag kunde surfa bland nätets alla webbplatser, någorlunda. Det var en dyr, stor, platt sak som blev duktigt varm im jag använde för mycket mycket. Jag passerade också telefonernas Roll Royce på den tiden – en Nokia Communicator. Det var en mycket klumpig vikbar sak som kostade en årslön (nåja).
iPhone
Så kom iPhone och förändrade allt. Steve Jobs visade upp den första modellen 2007 i januari – en kombination av telefon, iPod och internetkommunikator i ett. Touchskärm och ett helt nytt sätt att tänka mobil. Det var inte längre en telefon – det var en plattform och en dator.
Från och med nu började mobiltelefonen förvandlas till det den är i dag: en kamera, GPS, musikspelare, anteckningsbok, träningsklocka, kalender, spelkonsol och mycket mer – i en enda enhet.
Jag köpte min första iPhone, innan den lanserats i Sverige, knäckte den för att den skulle fungera i det svenska telefonnätet och har aldrig ägt en annan telefon sedan dess. I bilen på vägen hem från Umeå, där jag plockade upp min första iPhone så fattade jag skillnaden. Det har jag inte gjort innan dess.
Peta på skärmen med fingrarna, det kan väl aldrig fungera?
En dator
I dag är iPhone (och andra smartphones) kärnan i vår digitala vardag. Med teknik som Face ID, 5G, LiDAR-skanner, ProRAW-kameror och AI-baserade funktioner har mobilen blivit en fickdator med superkrafter. Och Apple fortsätter att driva utvecklingen – inte bara hårdvarumässigt, utan även i hur vi tänker, skapar och kommunicerar.
Det är lätt att ta den för given, men utvecklingen från 80-talets kloss till dagens eleganta glasbit är en av teknikens största resor. Den har förändrat hur vi jobbar, umgås, minns, lär oss och lever. Från den första dånande signalen på en DynaTAC till ett tyst tryck på en skärm – telefonen är inte längre bara ett verktyg. Den är en förlängning av oss själva.
Vi vaknar med den. Vi somnar med den. Den följer med oss till toaletten, till sängen, till köksbordet och ibland till duschen (hej, TikTok-hörlurar). Skärmen. Det är dags att säga det högt: vi är beroende.
Jag vet inte exakt när det hände, men någonstans mellan pushnotiser, Netflix, arbetsmejl och virala klipp blev skärmen en förlängning av oss själva. En sorts digital navelsträng till världen – och en trygghet när tystnaden blir för stor eller när vi bara är uttråkade och kräver underhållning, nu!.
Verkligheten
Att stirra på skärmen har blivit vår generations vanligaste mikroflykt. Vi scrollar för att vila – men det känns sällan vilsamt. Tiden försvinner i ett hav av Reels, nyheter, likes och jämförelser. Vi matas, men mättas aldrig riktigt.
Vi fortsätter. För skärmen ger ju också något: kontakt, bekräftelse, inspiration, underhållning. Det är inte svartvitt. Det är bara… mycket. Vårt belöningscentra får det ett belöningscentra vill ha – belöningar. I form av en video som leder till ett skratt eller något eftertänksamt. Vi blir beroende.
Beroendet
Det märks när vi försöker låta bli. Handen letar sig automatiskt mot mobilen. Blicken vandrar dit mellan samtal. Vi känner oss rastlösa utan den, som om något saknas. Det kanske det gör; Vi har lärt oss att livet pågår i skärmen, inte utanför den.
Vad går vi då miste om?
En oväntad tyst minut.
En samtalspartner som tappar tråden.
En solnedgång vi inte riktigt såg.
Digital balans
Jag säger inte att vi ska kasta våra telefoner i sjön (gud nej, min iCloud har mitt liv). Fast kanske ställa oss frågan ibland:
Använder jag skärmen – eller använder den mig
Vi kan ju börja med små steg, för att vänja oss:
En skärmfri halvtimme på morgonen.
En bok istället för en skärm före läggdags.
Titta upp – inte bara in i skärmen – på bussen, i kön, i soffan.
Skärmen är inte fienden. Den är ett verktyg. Men vi behöver bli bättre på att hålla i skaftet – innan vi förlorar greppet helt.
Så nästa gång du reflexmässigt tar upp mobilen: stanna upp. Känn efter. Och fråga dig själv: Vad är det jag egentligen letar efter – på andra sidan glaset?
Det är svårt att rangordna de program vi använder i våra Mac-datorer utefter omdömen,, vad vi tycker om programmen, men det går hyggligt att få ihop listor utifrån antalet nedladdningar och hur mycket det skruvs om olika program.
De inbyggda programmen dominerar, vilket kan förklaras av att Apple är duktiga på att utveckla funktionella, bra program. Det är inte lätt att konkurrera med Apple på Apples egna plattformar, iOS, iPadOs och macOS men det finns uppstickare som lyckats.
Här är Magasin Macken högst inofficiella lista på de vanligaste och mest använda programmen för macOS.
System- och produktivitetsappar (förinstallerade eller från Apple)
Safari – Apples webbläsare, känd för snabbhet och integritetsskydd.
Apple brukar aldrig göra någon stor affär av sina företagsköp, som oftast handlar om relativt små, nystartade bolag. Den senaste tide3ns köp kan vara ett tecken på att Apple tänker använda AI i Kalendern och flera andra funktioner som ingår i den egna plattformen.
Nu rapporterar den franska webbplatsen MacGeneration så har Apple rapporterat in köp av fyra företag som har en direkt koppling till olika AI-lösningar. Ett av företagen, Mayday, utvecklar en AI-driven kalender, aktivitetshanterare och det dess Mayday kallar för en schemaläggningsassistent för Mac, iPhone och iPad.
”Med AI-Schedule Tasks lägger du bara till dina att-göra-uppgifter, så tar Mayday hand om resten”, står det. ”Med hjälp av vår Ideal Time Scheduling Engine utnyttjar Mayday sin förståelse för din arbetsstil för att föreslå den optimala tiden att fokusera på den uppgiften, och blockerar automatiskt en lucka i din kalender.”
Sårbarheten i AirBorne som rapporterades på tisdagen påverkar miljontals produkter, inklusive Apples nedlagda AirPort-routrar. En namninsamling hoppas kunna ändra på det.
Även om Oligo-rapporten inte nämner AirPort-routrar direkt, så påverkas de nedlagda produkterna av sårbarheten, AirBorne. Buggen kan leda till angrepp, med noll klick, som kan infektera en enhet i samma nätverk med skadlig kod.
En namninsamling har startats på change.org av, IT-proffset och utvecklaren, Gary Longsine för att försöka att få Apple att uppdatera mjukvaran i de numera nedlagda produkterna.
Används
Apple la ned routrarna 2018 och skickade ut den senaste firmware-uppdateringen i juni 2019. Enligt namninsamlingen så menar Longsine att routrarna fortfarande används i stor utsträckning på grund av deras användarvänlighet, prestanda och hållbarhet.
Helt uteslutet är det inte att det kommer en uppdatering. Apple har tidigare skickat ut uppdateringar för äldre enheter tidigare om ett problem visat sig vara tillräckligt illa.
Året var 
