Imperfect Women har premiär på Apple TV+

Imperfect Women har premiär på Apple TV+

Apple har släppt de två första avsnitten av den psykologiska thrillern Imperfect Women. Serien är en begränsad produktion med Kerry Washington, Elisabeth Moss och Kate Mara i huvudrollerna. Du får följa nya avsnitt varje onsdag fram till den 29 april.

Handlingen bygger på Araminta Halls roman med samma namn och kretsar kring ett brott som slår sönder livet för tre kvinnor med en decennier lång vänskap bakom sig. I rollistan syns även Corey Stoll, Leslie Odom Jr., Sheryl Lee Ralph och Joel Kinnaman.

Vänskap under lupp

Serien utforskar teman som skuld, hämnd och de kompromisser som oåterkalleligt förändrar ett liv. Allt eftersom utredningen fortskrider rasar sanningen om hur även de närmaste relationerna kan vara något helt annat än de verkar.

Apple har under de senaste veckorna laddat upp inför premiären med flera evenemang i Los Angeles, bland annat på Apple The Grove och en galapremiär på Academy Museum of Motion Pictures.

Imperfect Women har premiär på Apple TV+

Scarpetta på Prime Video: En stilren men ojämn kriminalserie

blank

Prime Video storsatsar på filmatiseringen av Patricia Cornwells populära bokserie om rättsläkaren Kay Scarpetta. Med Nicole Kidman i huvudrollen och Jamie Lee Curtis som systern Dorothy finns det en tung skådespelaruppsättning som bär upp produktionen.

Serien rör sig i gränslandet mellan klassisk procedurdeckare och modernt kriminaldrama. Fokus ligger på de tekniska detaljerna kring obduktioner och brottsplatsundersökningar, vilket trogna läsare av böckerna kommer att känna igen. Estetiken är snygg och klinisk, vilket passar den medicinska miljön, men tempot kan bitvis upplevas som långsamt för den som förväntar sig en fartfylld thriller.

Förmedla

Nicole Kidman lyckas förmedla Scarpettas reserverade och metodiska personlighet, även om dialogen ibland känns väl stel. Jag återkommer till den, dialogen, lite senare. Samspelet med Jamie Lee Curtis ger välbehövlig dynamik till de mer personliga delarna av berättelsen. Det är i dessa stunder, när de djupt begravda familjehemligheterna kommer upp till ytan, som serien är som starkast.

Som kriminalserie är Scarpetta stabil men den utmanar genren genom att vara udda och annorlunda. Det är en välgjord produktion för den som uppskattar detaljerat pusseldeckararbete och starka karaktärsporträtt, snarare än stora actionscener men det finns ett stort, irriterande men.

Hoppar

Det hoppas fram och tillbaka i tiden. Redan i inledningen så hoppar Scarpetta 28 år tillbaka i tiden. Kay Scarpetta är rättsläkare, obducent redan då, med barn, familj, rimligen i 25-30 års åldern. Det borde hon vara mot bakgrund av längden på utbildning ıch allt annat som tillhör det vi kallar livet. Hon skulle naturligtvis kunna vara runt 20 men det ser inte Rosy McEwen, som spelar Scarpetta som ung, ut att vara.

Greppet med två parallella tidslinjer faller därför att det logiken brister och när du kommer på dig att fundera över hur gamla folk är, hur gamla de ser ut att vara, hur många barn som finns med i familjerna och hur gamla de ska vara så har historien tappat dig.

Du hittar Scarpetta på: Prime Video

Betyg

blank

Utmaningen: Se och recensera Asymmetric Disclosure – där foliehattarna samlas

Utmaningen: Se och recensera Asymmetric Disclosure – där foliehattarna samlas

blank

Det finns en genre, en kategori filmer och tv-program som jag hatar, djupt och innerligt – alla dessa stollar som ser aliens, spöken, dinosaurier, snömannen och som avfärdar alla invändningar.

Mycket av den här dyngan samlas på History Channel som är allt annat än en tv-kanal för de historieintresserade. Det är en hemvist för diverse knäppgökar med Giorgio A. Tsoukalos i spetsen. Jo, han som har kammat sig med en handgranat och som kastar ur sig den ena ovetenskapliga teorin efter den andra.

Påståenden

Det finns en gemensam nämnare med i stort sett alla de här programmen – du serveras en massa påståenden, som det är är fakta, utan underlag eller ett underlag som presenteras av medverkande som har skygglapparna så hårt åtdragna att de strypt blodtillförseln till hjärnkontoret. Har du sett något som du inte förstår så är det besökare från rymden, snömannen eller spöken. Får du mothugg så är det staten, myndigheterna eller ”de andra sidan” som vill tysta dig – trots att du nu sitter i ett tv-program och berättar om det.

Asymmetric Disclosure är en av alla dessa filmer och du hittar den på streamingens bakgård, Prime Video. 

Huvudperson är Steven Macon Greer, läkare som sadlat om och som nu är UFO-log och titeln Asymmetric Disclosure, handlar om Asymmetriskt offentliggörande.

Begreppet används främst inom ekonomi, finans och juridik för att beskriva situationer där information släpps på ett sätt som gynnar vissa aktörer framför andra, eller där omfattningen av informationen inte är likvärdig mellan två parter.

Här är de vanligaste användningsområdena:

  • Finansiella marknader: När ett bolag släpper information som når vissa investerare före andra, eller när ledningen väljer att endast offentliggöra positiva nyheter medan negativa hålls tillbaka.

  • Informationssäkerhet: Beskriver förhållandet där en part (exempelvis en angripare eller en stat) väljer att bara avslöja delar av en sårbarhet eller data för att styra narrativet eller marknaden.

  • Avtalsrätt: Syftar på när ena parten har en skyldighet att lämna ut information som den andra parten inte har tillgång till, vilket skapar en obalans i förhandlingsstyrka.

Viss information

Titeln anspelar på att myndigheterna bara slött och offentliggjort viss information, att de vet mer och allt är en konspiration som Steven Macon Greer, nu ska avslöja – fast det gör han ju inte. Filmen är en lång intervju med Greer som kastar ur sig en rad påståenden som avslutas med ”och det är fakta” eller ”och det är bevis för”.

Filmen presenterar inga som helst bevis eller underlag för att alla påståenden är sanna, vid sidan av andra foliehattar som upprepar samma typ av påståenden.

Ett exempel:

Greer påstår att aliens har förlorat tusentals av sina individer, tusentals av sina rymdskepp i attacker från människor – vilket bevisar att de inte är fientliga. De har nämligen inte slagit tillbaka.

Greers teori är att hela mänskligheten nu är hotad därför att aliens snart tappar tålamodet med oss och våra vapen.

I filmen intervjuas en rad kändisar i den här världen och i samtal mellan dem kastas mängder av påståenden omkring och tas som fakta. Påståenden staplas på varandra utan tillstymmelse till bevis eller underlag. Clinton-administrationen satsade miljarder dollar på det som kallas ”svarta operationer” vilket ska var hemliga projekt kopplade till besökare från rymden.

Det påstås att amerikansk militär genomfört äkta luftstrider, med skarpladdade vapen, en ”dog fight” mellan en mänsklig pilot och ett plan utrustat med AI. Det sägs i en intervju, helt utan uppföljning – allt tas för fakta och sanningar.

Det rena budskapet

Filmens tema är att Steven Macon Greer, kan och veta lat, sitter inne med det enda och det rena budskapet vilket är en funktion som du hittar i diktaturer, sektor och andra slutna grupper. Det finns bara en sanning och godtar du inte allt så är du mot oss. Möjligen är det därför som så många av de här individerna startar och grundar sina egna organisationer och grupper – för att kunna berätta för oss andra vad som är rätt och fel.

För det finns affärer att göra i den här världen med konspirationsteorier, besökare från rymden och alla dessa påståenden. Du kan resa runt och föreläsa om att besökare från rymden har byggt pyramiderna, du kan skriva bäcker – eller sätta dig ne di en stol, vara med i en film och bara kasta ur dig i stort sett vad som helst.

Det här är skräp, rätt igenom, och detta är den enda recensionen som du kommer att hitta på Magasin Macken när det gäller den här typen av filmer och tv-program. Nu är utmaningen och uppgiften avklarad och jag råder ingen att göra om den.

Du hittar Assymetrici Disclosure på: Prime Video

Betyg

blank

Succession i verkligheten – maktkampen bakom kulisserna i Dynasty: The Murdochs

Succession i verkligheten – maktkampen bakom kulisserna i Dynasty: The Murdochs

blank

Berättelsen om familjen Murdoch bär slående likheter med den hyllade dramaserien Succession, men här rör det sig om en verklighet med globala politiska konsekvenser. Dokumentärserien Dynasty: The Murdochs på Netflix skildrar Rupert Murdochs väg till makten och den bittra striden om vem som ska ta över hans globala medieimperium.

Regissören Liz Garbus, känd för dokumentärer som Harry & Meghan, guidar dig genom årtionden av interna konflikter. Du får följa hur spänningarna växer mellan Rupert Murdoch och hans vuxna barn: Lachlan, James, Elisabeth och Prudence. Fokus ligger på den skoningslösa maktkampen och de strategier som används för att säkra arvet efter en av världens mest inflytelserika mediepersonligheter.

Serien belyser flera avgörande händelser i familjens historia:

  • Uppgången: Hur Rupert Murdoch byggde sitt imperium genom populism och strategiska allianser.

  • Skandalerna: En genomgång av avlyssningsskandalen kring News of the World och de rättsliga turerna kring Fox News.

  • Successionen: Den hemliga plan som kallas Project Family Harmony, syftat till att ge Lachlan Murdoch kontroll över familjestiftelsen på bekostnad av hans syskon.

Även om familjen Murdoch själv inte medverkar i serien, bidrar tunga röster som journalisterna Jim Rutenberg och Kara Swisher med djuplodande analyser. Du får även se korta inhopp från personer som Hugh Grant, som delar med sig av sina egna erfarenheter av mediehusets metoder.

Dynasty: The Murdochs erbjuder en inblick i en värld där gränsen mellan familjeband och affärsstrategi suddas ut helt. Resultatet är en skildring av nepotism, maktbegär och de personliga uppoffringar som krävs för att sitta kvar på tronen.

Finns på: Netflix 

Tänk om nazisterna vann? Den skrämmande världen i The Man in the High Castle

Tänk om nazisterna vann? Den skrämmande världen i The Man in the High Castle

blank

The Man in the High Castle är en av de mest ambitiösa skildringarna av en alternativ historieskrivning som producerats för streaming. Berättelsen utgår från premissen att axelmakterna vann andra världskriget, vilket resulterat i ett USA som är uppdelat mellan Nazityskland i öst och det japanska imperiet i väst.

Serien gick tidigare på Prime Video men lyftes inte fram i Amazons marknadsföring så har du både Netflix och Prime Video är risken uppenbar att du missat The Man in the High Castle – nu på Netflix får du en ny chans.

Obehagligt bekant

Du får följa en värld som känns obehagligt bekant men samtidigt djupt främmande. Estetiken är oklanderlig; 1960-talets amerikanska förortsideal har här flätats samman med hakkors och japansk imperialism på ett sätt som skapar en konstant känsla av obehag. Det är inte bara en serie om krigets efterdyningar, utan en djupdyning i hur människor anpassar sig till förtryck och vad som krävs för att behålla sin mänsklighet i ett totalitärt system.

Här är några av seriens starkaste sidor:

  • Världsbygget: Den detaljrikedom som lagts på att visa hur vardagen ser ut i det Stortyska riket och de Japanska Stillahavsstaterna är imponerande och skrämmande realistisk.

  • Komplexa karaktärer: Serien undviker enkla porträtt av goda och onda. Karaktärer som Obergruppenführer John Smith och inspektör Kido tvingar dig att reflektera över moralisk korruption och pliktkänsla.

  • Mysteriet: Drivkraften i handlingen är de förbjudna filmerna som visar en alternativ verklighet – vår verklighet – där de allierade faktiskt vann kriget. Jakten på ”Mannen i det höga slottet” skapar en spänning som sträcker sig över samtliga säsonger.

Tempot kan bitvis upplevas som långsamt, men det tjänar syftet att låta den tunga atmosfären sjunka in. Det är en serie som kräver din fulla uppmärksamhet och som belönar dig med filosofiska frågeställningar om öde, val och existens.

The Man in the High Castle är ett måste om du uppskattar politiska thrillers med science fiction-inslag och en visuell upplevelse utöver det vanliga.

Serien finns nu på: Netflix 

Tänk om nazisterna vann? Den skrämmande världen i The Man in the High Castle

Stellan Skarsgård briljerar i Joachim Triers Sentimental Value

blank

Joachim Trier avslutar sin Oslo-trilogi med Sentimental Value, en film som befäster hans position som en av Nordens främsta uttolkare av mänsklig melankoli och komplicerade familjeband.

Efter världssuccén med Världens värsta människa återvänder han till ett Oslo som känns både bekant och förändrat, den här gången med ett fokus på sorgearbete och de föremål vi laddar med betydelse.

Du får följa två systrar som tvingas hantera sin pappa efter moderns död. Pappan, spelad med en fantastisk blandning av narcissism och sårbarhet av Stellan Skarsgård, är en excentrisk regissör som försöker reparera relationen till sina döttrar genom att rollsätta dem i sitt nästa projekt. Det är en premiss som balanserar på gränsen mellan komedi och tragedi, där Trier skickligt navigerar genom de emotionella minfält som uppstår när yrkesambition krockar med familjärt ansvar.

Här är seriens främsta styrkor:

  • Skådespeleriet: Renate Reinsve visar återigen varför hon är en internationell stjärna. Hennes samspel med Skarsgård utgör filmens känslomässiga kärna och bjuder på några av de mest laddade scenerna i norsk filmhistoria.

  • Manuset: Eskil Vogts och Triers dialog är lika skarp som vanligt. De lyckas fånga de små nyanserna i hur vi pratar förbi varandra, särskilt inom en familj där gamla oförrätter ständigt bubblar under ytan.

  • Det visuella språket: Fotot fångar Oslo i ett ljus som förstärker filmens tema om förlust och tidens gång. Varje bildruta känns noga genomtänkt utan att förlora sin naturliga känsla.

Sentimental Value är ingen enkel feelgood-film, men du får en upplevelse som stannar kvar långt efter att eftertexterna rullat klart. Det är en vacker, bitvis smärtsam och djupt mänsklig betraktelse över vad vi väljer att hålla fast vid och vad vi måste våga släppa taget om.

Du hittar Sentimental Value på: Prime Video

blank