Full Circle handlar om hur två unga män som lämnar Guyanas huvudstad Georgetown för att ta sig till New York. I ”The Big Apple” dras de in i matriarken Savitri Mahabiers skumma affärer.
De unga männens liv flätas samman med en välbärgad familj på Manhattan när en planerad kidnappning går snett, planerad av matriarken Savitri Mahabiers. Kidnapparna tar fel tonåring vilket går upp för den drabbade familjen när sonen kommer hem, mitt under förhandlingar med vad de tror är kidnapparna. Det är ramen för det här kriminaldramat som regisserats av Steven Söderberg och som skapats av Ed Solomon. I rollerna ser vi bland andra Cliare Danes, Timothy Olyphant, Dennis Quaid och Jim Gaffigan.
Rollista
Det är en lång rollista och det är också en tv-serie med en lång rad karaktärer som vi ska lära känna och deras hemligheter. Det är en komplex väv av förhållande, kopplingar och som sagt saker som de inblandade inte vill att andra ska veta – hemligheter. Full Circle är inget lätt kriminaldrama och tro inte att du kan sitta och flippa med din iPhone eller att du kan göra något annat medan du tittar. Du kommer att tappa tråden ganska omgående för Full Circle kräver en hel del av dig som tittare.
Det är en på alla sätt välgjord, välregisserad tv-serie där Claire Danes återigen får visa upp hur bra hon är på att spela neurotisk kvinna på gränsen till ett fullständigt sammanbrott. CCH Pounder är alldeles utmärkt som, och inte så lite skrämmande, i rollen som ligaledare och boss. Full Circle har egentligen bara ett enda problem – det är lite för krångligt, lite för många trådar och karaktärer att hålla reda på. Jag fick backa flera gånger för att kunna hålla reda på vem som är vem och vems hemlighet det handlar om just nu. Mycket därför att min uppmärksamhet stördes av annat och även om felet är mitt så är frågan om det är vettigt att ställa så här höga krav på tittaren?
Christopher Nolans film, Oppenheimer, får höga betyg av kritikerna.
Här är en samling av de första recensionerna:
‘Oppenheimer’ review: like a bomb going off in your brain
It ranks among the director’s greatest films
Läs mer
www.nme.com
Oppenheimer Is More Than a Creation Myth About the Atomic Bomb
Christopher Nolan’s ambitious film explores the heated conversations and private anxieties that led to the unleashing of a terrible power.
Läs mer
www.theatlantic.com
Oppenheimer Review - Christopher Nolan’s Big One
Despite the complexity of its structure, Oppenheimer never feels overwhelming, and Christopher Nolan managed to make exactly the movie he set out to make.
Läs mer
www.gamespot.com
‘Oppenheimer’ Review: Christopher Nolan’s Epic Is a Scorching Depiction of America’s Ability to Create and Destroy Its Heroes
Cillian Murphy stars as the “Father of the Atomic Bomb” in a stacked ensemble that includes Emily Blunt, Matt Damon, Robert Downey Jr. and Florence Pugh.
Nyligen plockade Disney bort filmen Crater från Disney+ – inte för att ingen ville titta på filmen eller för att den hade låga tittarsiffror, som hade lanserats på tjänsten bara två månader tidigare, utan av skatteskäl.
HBO Max plockade tidigare bort i stort sett alla skandinaviska produktioner över en natt.
Batgirl, påkostad film med stor budget, fick aldrig premiär. Trots att filmen var klar att lanseras, den var inspelad och färdigklippt, så drogs den tillbaka och hamnade på en hylla någonstans.
Förklaringen stavas pengar.
Skatt
Bolag betalar skatt för sina tillgångar, sina innehållstillgångar, och därför plockas filmer och tv-serier bort – inte för att ingen vill titta på dem utan därför att det är fördelaktigt ur skattehänseende. Bolagen slipper betala skatt och slipper även betala licensavgifter. Disney valde därför att plocka bort Crater bara sju veckor efter det att den hade premiär på Disney+.
Därför plockades svenska Lust, norska Beforeigners och danska Kamikaze bort från HBO Max kort efter det att de haft premiär på tjänsten. HBO gick med förlust, förlorade miljarder, och därför plockades mängder av filmer och tv-program bort från HBO Max för att kunna skriva ned värdet på tillgångarna och betala mindre skatt. Slutligen såldes de här produktionerna tillsammans med 21 produktioner chi rättigheter till SkyShowTime.
Nedlagd
Samma öde går nedlagda serier till mötes. När en tv-serie inte förnyas så räkna med att den kommer att plockas bort från tjänsten, inom mycket kort. Det finns ett undantag – Apple. Nedlagda tv-serier finns fortfarande kvar på Apples tv-tjänst och hittills så har inga av Apples egna produktioner plockats bort.
Apple väljer att betala skatt på sina innehållstillgångar – tillsvidare – vilket gör att vi kan se allt som tjänsten har att erbjuda.
I Hatets Mitt bygger på verkliga händelser – en infiltratör tar sig in i högerextrema terrororganisationer som inte tvekar för att ta till brutalt våld riktat mot alla politiska motståndare.
Skaran med politiska motståndare är stor och bred – i princip alla som inte är med dem i deras fascistiska, nazistiska och rasistiska uppfattningar. Du är antingen med dem, i alla aspekter och på alla plan eller så är du deras fiende och därmed i deras värld ett legitimt mål.
I Hatets Mitt bygger på verkliga händer i Storbritannien. 2015 attackerades tandläkaren Sarandev Sing Bhambra med en machete och en hammare när han var ute och handlade i Wales. Ett år senare mördades Labour-politikern Jo Cox på öppen gata i Birstall. Hon knivhöggs 15 gånger och sköts i huvudet och kroppen. Den nazistiska grupp som finns med i tv-serien, National Action, har förbjudits i Storbritannien och stämplats som en terrorgrupp, så gruppen har existerat.
Visselblåsare
Stephen Graham, spelar journalisten och den före detta nazisten Matthew Collins, som jobbar för den antinazistiska aktivistgruppen Hope not Hate. Han får kontakt med Robbie Mullen, känsligt spelad av (Andrew Ellis) som sökt sig till National Action för att hitta vänner, något som den osäkre Ellis aldrig haft tidigare. Den osäkre Mullen blir infiltratör och visselblåsare när han inser att under alla politiska slagord finns en brutal, våldsam och farlig kärna som inte tvekar till att ta till våld mot alla politiska motståndare.
Komplett bild
I Hatets Mitt är välspelad, välgjord, skrämmande aktuell men saknar ett visst djup som så många brittiska tv-serier brukar ha. Här hade det funnits utrymme för att ge en mer sammanhållen och mer komplett bild av varför Matthew Collins blev nazist, varför han slut hoppade av och här hade det funnits en möjlighet att utveckla Robbie Mullens tillvaro som ensam och isolerad. Det fanns en möjlighet till att spela och förklara de funktioner som gör att unga, arga män faller för ett enkelt, polariserat budskap där invandrare är roten till allt ont.
TV-serien hade kunnat byggas på med avsnitt för att ge en bättre och mer utvecklad bakgrund varför Collins och Mullen är där de är i sina liv och Matthew Collins hustrus upplevelser, som gift med en man som slåss för sin övertygelse och som en följd av det så tvingas familjen att flytta runt hela tiden, är även den intressant och värd att berättas.
Världshaven och dess innevånare slår tillbaka i den påkostade TV-serien The Swarm som bygger på Frank Schätzings bästsäljande sci-fi-roman ”Svärmen” från 2004. Det är en ekologisk thriller, science fiction, där valar, krabbor och andra djur slår tillbaka mot människan – ett aktuellt ämne som tillsammans med ”Game of thrones”-producenten Frank Doelger borde ha alla förutsättningar att bli något riktigt bra.
En bra bok, bästsäljare, ett bra ämne, en rejäl tilltagen budget, och en etablerad producent – trots det så lyckas aldrig The Swarm att bli vare sig riktigt bra science fiction eller en vass thriller – och inte minst på grund av en del mycket irriterande logiska kullerbyttor – språket, exempelvis, är en detalj som hela tiden kommer i vägen, som stör och som irriterar.
Språkröra
Låt mig ta ett exempel:
I en scen så pratar Tina Lund (Krista Kosonen) i telefonen med Dr. Sigur Johanson (Alexander Karim) – de pratar av outgrundlig anledning engelska med varandra. In kommer hennes svenska pojkvän som pratar svenska med henne, hon svarar på svenska och övergår sedan till telefonsamtalet där hon pratar engelska med en svensk forskare. Hon lägger på luren och fortsätter sedan samtalet med pojkvännen på svenska. När Tina Lund och Sigur Johanson träffas nästa gång så är de ute på en båt och de diskuterar på engelska.
Detsamma gäller ett möte med Erika Skaugen (Eva Röse) och Rune Temte (Aaren Stone) – dialogen är på engelska men när professor Katherina Lehmann (Barbara Sukowa) pratar med en tysk forskarkollega så växlar de, logiskt, över till tyska.
Det är logiska kullerbyttor som stör, som kommer i vägen eftersom så mycket annat i The Swarm bygger på vetenskap, forskning och på dialoger där forskare resonerar om vad det är som händer och varför havsdjur attackerar människor och uppför sig på ett sätt som de aldrig gjort tidigare.
Obehag
The Swarm lyckas, inledningsvis att bygga upp en viss spänning och alla som har sett Hajen ryser av ett visst obehag så snart båtar, människor och annat filmas i vatten, underifrån. Ämnet borde engagera – naturen gör uppror mot människan som förstört så många djurs livsbetingelser och som sagt en tilltagen budget och en etablerad, erkänt duktig producent – ändå så tappar The Swarm snart tittaren och sin publik. Huvudsakligen därför att serien tappar tempo, det blir för många möten, för mycket resonerande och för många utdragna scener där det tittas på bildskärmar och pinkas revir när det ska redas ut vem som hittat vad och vem som ska få ett erkännande för det de har hittat.
Skådespelare: Alexander Karim, Cécile de France, Leonie Benesch, Eva Röse, Krista Kosonen, Barbara Sukowa m.fl. Regissör: Steven Lally, Marissa Lestrade, Chris Lund och Michael A Walke
Aaron Sorkin är dialogernas geni. Hans manus innehåller blixtsnabba, retoriska mästerverk om inte sällan spelas upp när huvudfigurerna går – ute på en promenad eller i en av maktens korridorer. Magasin Mackens tipsar om Aaron Sorkins bästa verk – på den lilla och den stora duken.
Aaron Sorkin är demokraten som blev republikan och Tea Party-rörelsen hårdaste kritiker. En moderat republikan av den gamla skolan som tidigt såg sitt parti kapas av alltmera extremistiska högerhökar. Sorkin skrev manus till världens förmodligen absolut bästa tv-serie. En tv-serie som det har sagts ligger oerhört nära verkligheten och som verkligen handlar om maktens innersta korridorer – West Wing, Vita Huset i Sverige. Tv-serien fick 13 Emmys, första säsongen vilket säger en del om vilka genomslag tv-serien fick.
Sorkin har även skrivit manuset till The Newsroom, en av de absolut bästa tv-serierna om nyhetsjournalistik -. även det ett område som kapats av men av skvallerkrönikörer, influencers och rännstensjournalister.
Genombrottet
Det stora genombrottet kom dock långt tidigare – 1992 med ”A few Good men”, På heder och samvete, här i Sverige där en ung Tom Cruise ställdes mot legenden Jack Nicholson. Sorkin växte upp i Scarsdale, en utanför New York City där han karriären inom film och tv började med drama- och teaterklubben i skolan. Han har en examen från Syracuse University, en Bachelor of Fine Arts in Theatre, och hade inledningsvis planer på en skådespelarkarriär. Efter några småroller i film, tv och på scen så insåg Aaron Sorkin att hans framtid var manusförfattarens. Sorkins manus har belönats ett otal gånger, West Wing abonnerade på en rad tunga tv-priser när den serien gick och förutom nomineringar till flera Golden Globe finns också en Oscar för The Social Network.
Dialogen
Aaron Sorkins styrka som manusförfattare är dialogen. Den ende som nu kan mäta sig med honom av Quentin Tarrantino. Sorkins dialoger är blixtrande, intellektuellt sylvassa och meningsutbyten går i överljudsfart. Det är om ett se en bordtennismatch i tio gånger normal hastighet – inte sällan helt briljant och det finns klassiker i korridorer i West Wing likväl som snillrika talsscener i The News Room – och vem kommer inte ihåg domstolscenen i A New Good Men där Jack Nicholson lägger ut texten?
Allt som Aaron Sokring tagit i och skrivit manus har inte blivit succéer men mycket av det. Sport Night gick bara två säsongen innan serien lades ned Mollys Game om en driven professionell spelare fick blandad kritik och gick inte tidigt hem hos publiken. Efter The Newsroom så meddelade Sorkin att nu var det slut med tv-serier för tv, nu skulle han bara skriva för den stora scenen men 2020 så var han tillbaka – en förvisso men för tv och för Netflix, The Trial of the Chicago 7, där Sorkin skrivit manus och regisserat.
TV-serier
1998–2000 – Sports Night (TV-serie) (skapare, författare, exekutiv producent)
1999–2006 – Vita huset (TV-serie) (skapare, författare, exekutiv producent (1999–2003) ) (HBO Max)
2006–2007 – Studio 60 on the Sunset Strip (TV-serie) (skapare, författare, exekutiv producent)
2012–2014 – The Newsroom (TV-serie) (skapare, manusförfattare, producent) (HBO Max)
Filmer
1992 – På heder och samvete (manus) (ViaPlay)
1993 – Malice (manus, idé) (Köp eller hyr)
1995 – Presidenten och miss Wade (manus) (Köp eller hyr)
2007 – Charlie Wilson’s War (manus) (SkyShowTime)
2010 – Social Network (manus) (Prime Video)
2011 – Moneyball (manus) (Prime Video)
2015 – Steve Jobs (manus) (HBO Max)
2017 – Molly’s Game (regi och manus) (ViaPlay)
2020 – The Trial of the Chicago 7 (regi och manus) (Netflix)
Pjäser
1989 – På heder och samvete (pjäsförfattare)
1990 – Hidden in this Picture (enaktare; pjäsförfattare)
Ska du nu bara se några få saker av Aaron Sorkin så kasta dig över West Wing och The Newsroom. Ska du sen se någon av filmerna så missa inte Steve Jobs och/eller A New Good Men. Moneyball rekommenderas också varmt.
