Shifting Gears följer Matt (Tim Allen), en stursk änkling och veteranmekaniker med muskelbilshjärta. När hans dotter Riley (Kat Dennings) och hennes två barn flyttar in hos honom efter femton år, utlovas generationskrockar, vardagshumor och familjekänsla.
Tyvärr stannar det mesta på idéstadiet.
Tim Allen spelar samma sorts figur som han gjort i decennier – butter, motvilligt känslosam och skeptisk till allt modernt. Serien lutar sig tungt mot en förutsägbar dynamik: tradition mot framsteg, skiftnyckel mot surfplatta. Skämten landar sällan, och när de gör det är det oftast för att de känns igen från äldre, bättre format.
Ytligt
Kat Dennings har energi, men får sällan något att arbeta med. Karaktärerna runtomkring fungerar mest som stereotyper: den livlige sonen, den lillgamla dottern, den gamla vännen från verkstan som säger exakt det man förväntar sig. Allvaret som ska anas under ytan – sorg, skuld, försoning – hanteras styltigt och ytligt.
Produktionen är ren och polerad, men opersonlig. Verkstadsmiljön känns som ett kulissbygge, och interiörerna kunde lika gärna vara hämtade från vilken generisk sitcom som helst. Trots ett erfaret kreatörspar bakom serien (Mike och Julie Thacker Scully), saknas den timing och tonträff som krävs för att få en sådan här idé att lyfta.
Det är en komedi med pålagda skratt som har en fundamental brist – den är inte rolig. Jag ska erkänna att jag inte har sett hela tv-serien, utan det blev tre avsnitt och då skrattade jag en gång, en enda gång och det fanns få tillfällen att ens dra lite på munnen.
Trött
Shifting Gears är inte usel – bara trött. Den vill säga något om familj, förändring och att hitta sin plats i en ny tid, men tv-serien fastnar i gamla vanor, gamla skämt och gamla rollfigurer. Ibland räcker det inte med att byta däck – ibland måste du faktiskt byta fordon.
Faktaruta: Shifting Gears Genre: Komediserie Antal avsnitt: 10 (säsong 1) Längd per avsnitt: Cirka 22 minuter Skapare: Mike Scully, Julie Thacker Scully Huvudroller: Tim Allen, Kat Dennings, Seann William Scott, Daryl “Chill” Mitchell, Maxwell Simkins, Barrett Margolis Premiär: 8 januari 2025 Sänds i Sverige på: Disney+
Betyg
Här skulle de ha funnits en trailer men samtliga trailers som finns på Youtube får inte bäddas in på andra webbplatser.
Du kanske känner igen situationen – du har precis sett det sista avsnittet av en fängslande, riktigt bra tv-serie och nu måste du hitta en ny serie att följa. Tomheten (nåja) måste fyllas.
Hoppar du runt ett tag så kanske du ramlar över en tv-serie som di har tittat på tidigare men liksom inte tagit tag i. Rogue Heroes är en sådan.
SAS
TV-serien Rogue Heroes tar sig an den otroliga men sanna historien om hur brittiska elitsoldater under andra världskriget bildade Special Air Service – SAS – genom att trotsa alla regler, auktoriteter och odds. Resultatet är ett fartfyllt och kompromisslöst drama som kombinerar brutal realism med blinkande punkattityd.
Bakom serien står Steven Knight, skaparen av Peaky Blinders, och det märks. Tempot är högt, stilen är hård, dialogen ofta syrligt rolig. Samtidigt får de historiska detaljerna oväntat mycket utrymme – från ökenoperationerna i Nordafrika till sprickorna mellan de excentriska män som ledde vägen.
Historia
Jack O’Connell spelar David Stirling, en haltande adelsman med storhetsvansinne och en idé om att små, rörliga kommandostyrkor kan förändra kriget. Runt honom samlas ett gäng misfits, psykopater och idealister. Tillsammans skriver de historia – ofta bokstavligen genom att ignorera order.
Serien växlar mellan storslagna ökenbilder och snabba, brutala eldstrider. Den moderna rockmusiken skapar en nästan anakronistisk men effektiv känsla av uppror och desperation. Det är inte dokumentärt, men det är aldrig respektlöst – Rogue Heroes lyckas vara både underhållande och allvarlig.
En historisk serie som inte ber om ursäkt och en hyllning till kaos, mod och en gnutta galenskap.
Rogue Heroes
Titel: Rogue Heroes Skapare: Steven Knight Regi: Tom Shankland Genre: Krigsdrama / Action Antal avsnitt: 6 Längd: Cirka 55 minuter per avsnitt Premiär: 2022 Ursprungsland: Storbritannien Språk: Engelska Medverkande: Jack O’Connell, Alfie Allen, Dominic West, Sofia Boutella Baseras på:Rogue Heroes av Ben Macintyr Plattform: Finns tillgänglig på flera streamingtjänster i Sverige – HBO Max
SVT:s nya version av Tordyveln flyger i skymningen är en varm och stämningsfull bearbetning av Maria Gripes klassiska berättelse.
Serien utspelar sig sommaren 1976 i den småländska orten Ringaryd där tre ungdomar hittar en gammal kista med brev som leder dem in i ett mysterium med övernaturliga inslag, en egyptisk skarabé och en förbannelse som kastar skuggor över både dåtid och nutid.
Nya versionen
Den nya versionen är filmad med stor omsorg och förlitar sig mer på suggestiv stämning än dramatisk action. Bildspråket bär på ett dämpat skimmer som för tankarna till 70-talets sommarnätter och landsvägar, med blåtonat kvällsljus, stillastående luft och en ständig känsla av att något lurar i utkanten av bilden. Skådespelarna Hjalmar Löfmark Yilmaz, Moa Nåsander och Einar Alvarado Lönberg gör sina roller med naturlig närvaro och lyckas bära berättelsen utan att den tappar rytm eller riktning.
De vuxna rollerna spelas av etablerade namn som Pernilla August, Tomas von Brömssen och Lena Endre, men flera scener tappar trovärdighet i repliker som känns för skrivet, för tillrättalagt. Dialogen har en tendens att staka sig i det övernaturliga och dröjande, där mystik ibland blir stolpighet. Trots det behåller serien sin ton och sin idé – att något märkligt faktiskt pågår i den svenska sommaren, mitt i vardagens stillhet.
Radioteatern
För den som minns den gamla radioteatern är detta en mer visuellt drömsk tolkning. Tempot är långsamt, men viljan att fånga något försvunnet känns tydlig i varje scen. Tordyveln flyger i skymningen är en sommarskildring med plats för skuggor, nostalgi och barns blick på det som inte går att förklara. Den är kanske inte perfekt, men den är ärlig, och den gör sitt försök att väcka samma känsla som berättelsen en gång gjorde.
Titel: Tordyveln flyger i skymningen Format: Dramaserie i 8 avsnitt Genre: Familjemysterium, ungdomsdrama Premiär: 5 juli 2025 på SVT Play Regi: Mikael Hansson Manus: Lina Åström, baserad på romanen av Maria Gripe Produktion: SVT Drama Inspelning: Sommar 2024, Småland och Västra Götaland Huvudroller: Hjalmar Löfmark Yilmaz (David), Moa Nåsander (Annika), Einar Alvarado Lönberg (Jonas) Biroller: Pernilla August, Tomas von Brömssen, Lena Endre, Nina Zanjani Musik: Sebastian Öberg Tidsperiod: Utspelar sig sommaren 1976
Du hittar Tordyveln flyger i skymningen på: SVTPlay
The Institute är en ny dramaserie baserad på Stephen Kings roman med samma namn. Den följer 14-årige Luke Ellis, ett ovanligt begåvat barn med telekinetiska förmågor, som en natt kidnappas och förs till ett hemligt institut där barn med övernaturliga förmågor hålls fångna. Där möter han andra barn i samma situation – och tillsammans börjar de planera sin väg ut.
Parallellt följer vi den före detta polisen Tim Jamieson som försöker börja om sitt liv i en småstad i Maine, men som snart dras in i mysteriet kring de försvunna barnen.
Styrka
Skådespelarinsatserna är seriens stora styrka. Joe Freeman gör ett imponerande porträtt av Luke, med både känslighet och intelligens. Mary-Louise Parker är övertygande som Mrs. Sigsby, den kalla men karismatiska ledaren för institutet. Ben Barnes gör också en stabil insats som Tim, en figur som för serien framåt med lågmäld närvaro.
The Institute är trogen romanen men har gjort några mindre ändringar – bland annat är Luke något äldre än i boken, vilket gör hans karaktär mer trovärdig i en tv-miljö. Tempot är långsamt men genomtänkt. Serien bygger mer på psykologisk obehagskänsla än på effekter eller skräck. Det är en berättelse om barn som utsätts för vuxnas kontroll – och om hopp i det mest instängda.
Svagheterna
Bland svagheterna märks att berättandet ibland blir för stillastående. Några avsnitt saknar tydlig dramatisk kurva och tempot kan upplevas som segt. Serien är inte lika visuellt slående som vissa andra King-adaptioner, men det passar också den lågmälda tonen.
The Institute är inte för dig som söker jump scares eller action – men den är ett klart intressant val för dig som uppskattar Stephen Kings mer eftertänksamma berättelser, med teman som maktmissbruk, psykisk motståndskraft och barns utsatthet.
Titel: The Institute Format: Dramaserie i 8 avsnitt Genre: Psykologisk thriller, övernaturligt drama Premiär: Juli 2025 på HBO Max (sänds även via MGM+) Regi: Jack Bender Manus: Benjamin Cavell, baserad på romanen av Stephen King Produktion: MGM Television i samarbete med Weed Road Pictures Inspelning: 2024, Kanada Huvudroller: Joe Freeman (Luke Ellis), Mary-Louise Parker (Mrs. Sigsby), Ben Barnes (Tim Jamieson) Biroller: Ian Ho, Maxwell Jenkins, Kaci Walfall Musik: Thomas Golubić (musikövervakning) Tidsperiod: Utspelar sig i nutid, med parallella berättelser i Maine och ett isolerat forskningsinstitut
Thunderbolts är Marvels första verkliga satsning på ett lag av antihjältar – en brokig skara figurer som samlas under ett gemensamt uppdrag.
Resultatet är en mörkare, mer jordnära film än mycket annat i det moderna Marvel-universumet. Den är inte perfekt, men bjuder på både överraskningar och nya dynamiker.
Bagage
Yelena Belova, Bucky Barnes, Red Guardian och US Agent är alla karaktärer med bagage – och det är just i spänningarna mellan dem som filmen hittar sin styrka. Florence Pugh fortsätter att göra Yelena till en av Marvels mest levande figurer, med lika delar humor, sårbarhet och driv. David Harbour är tydlig i sin närvaro som Red Guardian och står för filmens mest mänskliga ögonblick. Sebastian Stan får också utrymme att utveckla en mer dämpad och nedtonad Bucky Barnes.
Vågar
Filmen bjuder på ett oväntat samspel mellan karaktärer som normalt befinner sig i periferin. Tempot är ojämnt, men mellan de actionfyllda sekvenserna finns det scener som vågar andas – och där relationerna får ta plats.
Visuellt håller filmen Marvel-standard, men med en något ruffigare och mer fysisk känsla än i tidigare produktioner. Slutakten må följa bekanta mönster, men vägen dit är mer nyanserad än väntat.
Du hittar Thunderbolts som: Hyr/köpfilm
Betyg
ps. Är det bara en ren tillfällighet att Julia Dreyfuss karaktär, skurken, Valentina Allegra de Fontaine, har vita slingor i hårt som USA:s underrättelsechef Tulsi Gabbard?
SkyShowtimes nya originalserie Langer vill vara en psykologisk thriller i lyxförpackning, där en seriemördare rör sig bland slipsar, fasader och finansiella maktspel, och det lyckas – delvis. Serien är elegant, sparsmakad och välspelad, men ibland går ytan före nerv.
Piotr Langer är en ung affärsman som ärver sin fars finansbolag. Under den välkammade ytan döljer han ett liv som seriemördare – oupptäckt men inte osynlig. Polisen misstänker, men saknar bevis. När en kvinna vid namn Nina dyker upp och söker hans närhet, förskjuts balansen.
Kontrollerad
Jakub Gierszał gör Langer till en lågmäld och kontrollerad figur – alltid samlad, ofta iskall. Julia Pietrucha som Nina är mer återhållsam i uttrycket, men tillför ett visst mänskligt djup. Tillsammans skapar de ett spel som håller intresset uppe, även om scenerna mellan dem ibland känns mer konstruerade än levande.
Serien bygger stämning med precision – det är tyst, elegant, välkomponerat, men just det strama greppet blir ibland en begränsning. Här finns få emotionella toppar, få riktigt oväntade vändningar. Du förstår vart det är på väg, och det rör sig dit med kontrollerade steg, ibland alldeles för långsamt. Langer har ett problem med tempot.
Langer är inte ointressant. Den gör mycket rätt, särskilt vad gäller ton, tempo och bildspråk, men det blir mer en välpolerad yta än en nervig berättelse. Det du minns är stilen – inte spänningen. Det är en Dexter men i en annan miljö.
SAS
