Jan Stenbeck gick sina egna vägar, komplex till sin natur, kärleksfull familjefar, burdus krävande chef, älskvärd, världsvan affärsman och en stor visionär som var beredd att ta mycket stora risker för att förverkliga sina idéer.
Jan Stenbeck startade Comvik när ingen annan vågade att utmana Televerkets monopol. Han startade TV3 när ingen vågade att utmana det svenska tv-monopolet och reklamförbudet. Han startade tidningar, fler tv-kanaler och hittade hela tiden nya sätt att runda regelverk och lagar. Det här är ett välgjort, mycket välspelat porträtt av en visionär som egentligen inte ville ta över familjeföretaget Kinnevik men som tvingades till det när brodern och fadern gick bort på bara några år. Han drogs in i en familjetvist och utdragen kamp om makten i bolaget med sina båda systrar Margaretha af Ugglas och Elisabeth Silfverstolpe. En strid som slutade med att Jan Stenbeck kontrollerade bolaget men till priset av en splittrad familj.
Ett pris
Jan Stenbecks affärsmässiga framgångar hade ett pris, ett högt pris. Han reste mycket, lämnade familjen i USA, som han till slut förlorade och det hålet fyllde han med mat, fester och sprit. Något som till slut knäckte hans hälsa.
Stenbeck bygger på Per Anderssons biografi och har regisserats av Goran Kapetanović. I huvudrollen norske Jakob Oftebro som är mästerlig i rollen som den burduse finansmannen. Hans amerikanska hustru fru Merrill spelas av Zoe Boyle, systarna av Malin Crépin och Julia Marko-Nord och ingen av dem faller utanför sina roller, tvärtom, de ger hela tv-serien trovärdighet och ett djup och en bakgrund till händelser som vi tidigare mest kunnat läsa om i medierna. Nu får vi en mer sammansatt, komplett bild av en visionär som snabbt kunde skifta mellan att vara en leende festprisse, en hårdför, kravställande chef och över tid en alltmera ensam människa.
Han åt ihjäl sig, har gode vännen Leif GW Persson berättat och Jan Stenbeck i Jakob Oftebros skepnad blir, vartefter tv-serien rullar på från mitten av 1970-talet och framåt, alltmera omfångsrik.
Det här är, som redan sagts, en alldeles utmärkt tv-serie, bland det bästa som du hittar i tv-världen just nu.
I nio år kämpade kronprinsen Harald och hans älskade Sonja för att få gifta sig. Det var inte bara den nuvarande kungen Olav som skulle övertygas utan också en norsk allmänhet och norska politiker.
Vi får backa tillbaka till början av 1960-talets Norge då kronprins Harald (Sindre Strand Offerdal) träffar Sonja Haraldsen (Gina Bernhoft Gørvell), en kvinna av folket. Idag skulle få ha något att invända mot ett giftermål men då, tidigt 1960-tal så var det inte vara kungahuset som hade invändningar utan även politiker och det norska folket.
Harald har en brant uppförsbacke mot sig för att få kungen, kung Olav V (Anders Baasmo), att godkänna deras kärlek så att de får gifta sig. Den norska grundlagen säger nämligen att en prins inte kan gifta sig utan kungens tillstånd.
Det är ett känslofyllt drama om hur det nuvarande norska kungaparet trotsar regeringen, pressen och folkets åsikter.
Det här den sanna historien om det norska kungahuset som skakades av kärlekshistorien och som skakade om hela monarkin.Kronprins Harald var den första kronprinsen i Europa som till slut fick lov att gifta sig med en kvinna av folket men det häll på att kosta honom hans kungatitel.
Skakas
Den nya tv-serien har marknadsförts intensivt i Norge som dessutom skakas av nya skandaler kring Norges nuvarande kronprinsessas son Marius, och på toppen av det en prinsessan Märthas äktenskap med schamanen Durek Verrett. Det stormar kring det norska kungahuset för att uttrycka det försiktigt.
Harald och Sonja blir ett slags tidsdokument om en tid med helt andra värderingar och andra regler, inte minst för kungliga personer. Det är också en historia om en kung som försöker klara av en darrig balansgång där kungahuset ska göras mer folkligt, de kungliga barnen ska gå i vanliga skolor och ”vanliga” pojkvänner och flickvänner godkänns för alla utom för kronprinsen. För honom, Harald, gäller andra regler och kungen försöker gifta bort honom med prinsessor från Sverige, Grekland, Danmark och Storbritannien.
Nu har Harald helt andra planer efter att ha träffat Sonja i början av 1959. Genom gemensamma bekanta träffas de på en fest i Oslos finare kvarter. De är varandras motsatser, Sonja är utåtriktad, självsäker medan Harald ger ett rätt tafatt intryck.
Kärlekshistoria
I manusförfattare och regissör Vibeke Idsøes händer så har en ovanlig kärlekshistoria, en modern Romeo och Julia med lyckligt slut skapats – för Harald får sin Sonja till slut.
Rhiannon (Ella Purnell) har haft en tuff uppväxt, haft det jobbigt i skolan och alltid varit lite utanför. Nu är hon receptionist på en tidning där ingen ser henne och hon lever ett tillbakadraget (trist) liv tillsammans med sin pappa.
När pappan dör så rivs hela hennes tillvaro upp. Den äldre systern vill sälja huset hon bor i och pappans företag. Hon knuffas motvilligt till bristningsgränsen och när det brister för Rhiannon så framträder helt plötsligt en helt annan person. Hon blir seriemördare och siktar på att ta hämnd på alla som gjort henne illa.
Seriemördare
Sweetpea är bygger på CJ Skuses roman med samma namn, tv-serien är skapad av Kirstie Swain och det är svårt att inte dra paralleller till en annan seriemördare som vi lärt oss att uppskata (älska) – Dexter. Här finns en snarlik ton, huvudpersonen skälv är berättarröst och för historien framåt precis som i fallet med Dexter och det är ett fungerande koncept. Speciellt som Ella Purnell är synnerligen utmärkt i rollen som den grå lilla musen, som ingen ser, som plötsligt förvandlas till en en iskallt beräknande mördare.
Fastna
Det är inte svårt att fastna i Sweetpea och riva av alla avsnitten rätt upp och ned en hel kväll, så bra är tv-serien nämligen.
Steve Knight har skapat en av de senaste årens mest uppmärksammade och älskade tv-serier – Peaky Blinders. Nu återvänder han till kriminella miljöer och till London under 1880-talet i ”A Thousand Blows”.
Nu handlar det om den viktorianska eran där Hezekiah (Malachi Kirby) och Alec (Francis Lovehall), vänner från Jamaica, reser till Storbritannien i jakten på ett bättre liv men som många andra i deras situation så hamnar de i Londons East Ends kriminella undre värld. Här möter de där de Mary Carr (Erin Doherty) som leder kriminellt gäng som enbart består av kvinnor, Forty Elephants. I den här miljon så föds vad som senare ska bli den moderna boxningen och i fokus är veteran-boxaren Sugar Goodson (Stephen Graham) som ger den pub där mycket av tv-serien utspelar sig.
Slå ur sig
Är du pank så kan du snabbt tjäna lite pengar på att utmana någon av de etablerade boxarna, ställa upp i en match, vilket Hezekiah gör men han förlorar mot Sugar Goodson. Där i ringen föds dock hans kärlek till sporten, till boxningen och sporten blir hans sätt att slå ur sig brittisk kolonialism och rasism – från hemlandet Jamaica.
Precis som Peaky Blinders så bygger ”A Thousand Blows” på bra karaktärer, mästerliga tolkningar och helt igenom gott hantverk. ”A Thousand Blows” är på alla sätt en välgjord, tidstrogen berättelse om människor på samhällets bakgård. Skådespelarinsatserna är av hög, om inte högsta klass, rakt igenom och Erin Doherty som Mary Carr bär upp varenda scen hon är med i. Stephen Graham har under paren skönt bort oss med storartade insatser på film och i tv-serier – här gör han ett mästerligt porträtt av pubägaren och boxaren Sugar Goodson. Malachi Kirby som Hezekiah Moscow faller på inget sätt ur ramen utan spelar övertygande sin roll som den unge, blivande boxaren.
Missa därför inte ”A Thousand Blows” som du hittar på: Disney+
Över 30 serier och filmer har premiär på Netflix under mars månad – i stort sett en filöm/tv-serie per dag med andra ord. Här är det du inte får missa.
Nya serier
Hot Wheels: Let’s Race (säsong 3) – 3 mars
With Love, Meghan (säsong 1) – 4 mars
Leoparden (miniserie) – 5 mars
Just One Look (miniserie) – 5 mars
Medusa (säsong 1) – 5 mars
Love Is Blind: Sverige (säsong 2) – 6 mars
Beauty in Black (säsong 1, del 2) – 6 mars
When Life Gives You Tangeringes (säsong 1) – 7 mars
Formula 1: Drive to Survice (säsong 7) – 7 mars
Adolescence (miniserie) – 13 mars
Until You Burn (säsong 1) – 19 mars
Woman of the Dead (säsong 2) – 19 mars
Bet Your Life (säsong 1) – 20 mars
The Residence (säsong 1) – 20 mars
Wolf King (säsong 1) – 20 mars
Go! (säsong 1) – 21 mars
Caught (säsong 1) – 26 mars
Survival of the Thickest (säsong 2) – 27 mars
The Lady’s Companion (säsong 1) – 28 mars
Gone Girls: The Long Island Serial Killer (säsong 1) – 31 mars
Försöker du beskriva The Gorge så är det hög risk att filmen framstår som naiv, larvig och en B-film. Det handlar om en klyfta, en djup dal där det finns något som inte bör komma ut. På var sin sida om klyftan finns bevakningstorn och i det ena, prickskytt och kvinna, i det andra prickskytt och man.
Det är alltså två elitsoldater som sätts på ett hemligt uppdrag: att vakta varsin sida av en djup och ogenomtränglig ravin, utan att veta vad som finns nedanför dem. Uppdraget löper på ett år och förutom övervakning så finns en regel – ta inte kontakt med den på andra sidan.
Banal
Det gör nu naturligtvis mannen, Levi (Miles Teller) och kvinnan Dras (Anya Taylor-Joy) och förutom att hela historien är en smula banal så är filmen också tämligen förutsägbar – allt det som skulle rendera i ett lågt betyg men The Gorge är ett stycke synnerligen välgjord underhållning med aktion, pang, dunder, mystiska väsen och en kärlekshistoria.
Det är en film där du kan sätta dig ned, slappna av därför att intrigen är enkel, hjältarna snabbt urskiljningsbara och det är den typ av film som professionella filmrecensenter brukar tycka mycket illa om. Den kände kritikern Robert Ebert kallar The Gorge för en B-film men han hyllar också försöket att försöka att gjuta nytt liv i en filmgenre som gått i samma skola som regissören Sam Raimi (för att ta ett exempel av många). Det är lite storslagna filmer som blandar mystik, monster, science fiction med massor av effekter.
Hjärnkapacitet
För egen del så älskar jag hela genren och jag är mycket förtjust i filmer som inte ställer för stora krav på min hjärnkapacitet. Filmer som är ren och skär underhållning, utan att be om ursäkt för det. Filmer som du kan se när du inte orkar med något djupare eller mer komplicerat. Film ska oroa, röra om, skaka om och ifrågasätta men film kan också vara bara film och god underhållning. The Gorge är det senare och en riktigt bra film i sin genre.
