Apples tv-tjänst, AppleTV+, har inte störst utbud, inte mest filmer eller tv-program, men AppleTV+ har högst betyg på sitt innehåll enligt den stora film- och tv-sajten IMDB.
Fem år efter starten så fortsätter Apple att producera tv-program, tv-serier och filmer. Apple har inte bara den minsta tjänsten, sett till antalet titlar, utan Apple är också den tjänst som producerar mest eget material. Logga du in på tjänsten så lär du snabbt upptäcka en annan sak – det är här de stora skådespelarna finns. Apple har samlat snart hela Hollywoods A-lista med Jennifer Anniston, Tom Hanks, Brie Larson, Laura Dern, Harrison Ford, Joaquin Phoenix och Gary Oldman – bara för att nämna några.
Störst
Störst, mest utbud, har Amazon Prime Video, men här kan kvaliteten diskuteras för Amazon har köpt in stora paket med tv-progra, film och tv-serier av högst diskutabel kvalitet tillsammans med egna, stora påkostade produktioner. Netflix är tvåa men bara lite drygt hälften så stora när det gäller utbud. På marknaden däremot så är Netflix störst.
Self Financials har gått igenom och analyserat IMDb-betyg vad gäller innehåll tillgängligt på de största amerikanska streamingplattformarna, som inkluderar Amazon Prime Video, Netflix, Disney+, Hulu, Peacock, HBO Max, Paramount+ och Apple TV+.
Bäst
Kvalitetsmässigt så är AppleTV+ inte störst men bäst bäst. Apple TV+ har ett medelpoäng på 7,01 av 10 på IMDB. Den Emmy-vinnande serien Ted Lasso är också ett av de högst rankade programmen på IMDB. Apple har dessutom haft det högsta betyget tre år i rad.
Kvalitet framför kvantitet är också Apple ledstjärna inte bara för sina produkter utan även för sina tjänster och för AppleTV+. Apple är också det bolag som satsar mest på sina produktioner, i snitt. Amazon och HBO har som bekant satsat miljarder (dollar) på fantasygenren med drakar, demoner och strider om makt men det är enstaka produktioner med tilltaget budget. Apple har rejäla budgetar för en rad av sina produktioner även om Apple inte stått för hela notan själva. Flera storfilmer har antingen köpts eller så är Apple med som medfinansiärer.
Ifrågasatts
Apples strategy har ifrågasatts men rätt färska uträkningar visar att Apple nog ändå inte förlorar riktigt smycket pengar på sin tv-tjänst som en del vill göra gällande. Wall Street Journal har tittat på Apples strategi liksom Forbes och sammantaget, när alla aspekter vägs samman så är deras slutsats att strategin fungerar – Apple stärker sitt varumärke, säljer sannolikt ännu flera AppleTV, får fler att nappa på samlingspaketet Apple One och samlar alltfler priser för sina produktioner. AppleTV+ ingår som en del i Apples utbud av tjänster och det är en verksamhet som växer med tvåsiffrigt, varje kvartal. I den mixen med andra tjänster så är AppleTV+ en viktig tjänst.
Tjänsten i sig kanske inte går ihop men med allt inräknat så är AppleTV+ en tillgång och en riktigt satsning. Sedan kan en 1-2 miljarder i budget för ett års produktioner låta som mycket pengar, och det är mycket pengar, men inte mer än det Apple drar in i vinst på en månad, på ett ungefär. Det sista är inte minst viktigt – Apple tjänar pengar, massor med dollar vilket inte flera av tv-tjänsterna gör.
Ljud och bild
AppleTV+ har ytterligare en fördel som också har med kvalitet att göra – ljud och bild. När andra tar extra betalt för abonnemang med 4K så gör Apple inte det. Apples material finns i i den högsta kvalitet som din TV klarar, utan extra kostnad.
Det kan ses som ett kamikaze-projekt, göra en tv-serie av Ronja Rövardotter, en av våra mest älskade historier som berättades av mästaren Tage Danielsson för fyrtio år sedan. Du har egentligen ingenting att vinna men ändå så lyckas Hans Rosenfeldt tillföra något nytt i historien om de två rövarbarnen – en annan känsla, lite farligare, lite mörkare svartare men ändå storslagen och vacker.
Det är ofrånkomligt att sitta där i tv-soffan och jämföra Börje Ahlstedt Mattis med Christopher Wagelins Mattis, Lena Nyman med Krista Kosonen och Allan Edvall med Johan Ulveson. Det går naturligtvis inte heller att komma undan me datt jämföra Ronja, Kerstin kinden med Hann Zetterberg och Dan Håfström med Jack Bergenholtz-Henriksson.
Mörk historia
När det där släpper och du slutar att sitta där och jämföra och låter historien ta tag i dig så är nya Ronja Rövardotter inte bara ett utvidgning, en 2.0 om du så vill, och en mörkare, mera farlig version med nya inslag. I närheten av Mattisborgen finns en liten stad som styrs av Pernilla August (Valdir) med en korrumperad lagman och så dyker två prisjägare, kvinnor upp som en extra krydda och för att skapa lite sidohistorier som ska göra att den grundläggande historien om två rövarbarn som föddes samma åsknatt ska räcka till för en längre tv-serie.
Nya Ronja Rövardotter är ingenting för mindre barn. Vildvittrorna, grådvärgarna och alla spöken och andra faror är mer realistiska, mer skrämmande i en mer mörk historia där folk far illa av rövarnas och de andra skurkarnas framfart. Den här versionen har inte samma charm, oskuldsfullhet och inte samma dialog som Tage Danielssons betydligt snällare version.
Samspel
Ronja och Birk har också ett annat samspel mer samtida och trovärdigt, fritt från den tidigare versionens styltiga och bitvis kryckigt språk. Det storslagna, det vackra – hela naturen finns kvar i Frida Wendells foto för nya Ronja Rövardotter är ett stycke storslagen vacker nordisk magi med illgröna mossa, brusande forsar och märkliga vattenfall som klippt ur någon av John Bauers illustrationer.
Ronja Rövardotter, är ett stort projekt, så stort att ViaPlay tvingades att släppa det och sälja det till Netflix i princip när allt var inspelat och klart och det var dags före premiär. TV-serien, i tolv delar, kommer i två delar – sex avsnitt nu och ytterligare sex avsnitt senare i höst. Den stora faran med Ronja Rövardotter, när det ska sättas betyg och när det ska formuleras omdömen är den förra filmen. Förväntar du dig en vacker, snäll berättelse om två rövarbarn med en alldeles lagom dos av farligheter så är nya Ronja Rövardotter inte det du får. Kan du däremot ta emot en lite annan berättelse, med andra inslag och en helt annan ton så är det lättare att ta till sig Hans Rosenfeldts version. Det är utifrån det senare som jag har satt mitt betyg, som blir högt. Nya Ronja Rövardotter är värd ett M i extra betyg bara för att få slippa det allergiframkallande, übertöntiga uttrycket ”söstra mi” som alldeles för många plågar sin omgivning med. Birk säger inte så i nya Ronja Rövardotter och det är som sagt ett stort extra plus bara det.
TittarKalendern är en samling av tv-program och filmer som kommer, eller som lämnar streamingtjänsterna – en liten guide för dig som inte vill missa något som kommer eller som försvinner.
Streamingvärlden är i kris. Det kostar mycket att producera tv-serier och filmer vilket lett till att nu dyker gammalt material upp på tjänsterna – äntligen, säger en nostalgiker som jag och det gäller för övrigt de filmer som vi kan köpa. Äntligen så handlar inte allt bara om nyheter och det senaste. Äntligen kan en klassiker som ”Monk” dyka upp i utbudet.
Monk hade premiär i juli 2002 och sändes fram till 2009. Det blev sammanlagt 125 avsnitt över 8 säsonger med privatdetektiven Adrian Monk (Tony Shalhoub) och hans skötare Sharona Fleming (Bitty Schram) and Natalie Teeger (Traylor Howard). TV-serien är flerfaldigt prisbelönad och har vunnit 8 Emmys, en Golden Globe och två Screen Actors Guild Awards. Det är så att säga Wikipedia-fakta om tv-serien som ny landat hos Netflix.
Fobier
Det är ibland en sköt, tunns tråd mellan galenskapen och genialitet och även om Monk inte är galen så lider han av en närmast oändligt lång rad av olika fobier. Allt från att vägra att lämna sitt hus på flera år till en rädsla för praktiskt taget allting. Han har svårt att fungera i omgivningen och samhället runt omkring honom och är besatt av att lösa mordet på sin hustru. Ett brott och ett mord som blev inledningen på hans sammanbrott.
Nu jobbar han som konsult och privatdetektiv åt sin gamla arbetsplats, San Fransisco-polisen och hans oöverträffade iakttagelseförmåga och slutledningsförmåga löser brott där polisen kört fast.
Sherlock
Monk är en modern Sherlock Holmes suveränt spelad av Tony Shalhoub och det blir ett kärt återseende sedan det sista avsnittet som sändes i december 2009, i amerikansk TV-serien håller fortfarande och det är glädjande att krisen i tv-världen nu lockar fram en del gammal skåpmat som annars samlat damm i de digitala hyllorna.
”Stranger things”-stjärnan Millie Bobby Brown tar nu klivet över till en mer traditionell fantasysaga med prinsessor och drakar i Netflix nya Damsel.
Millie Bobby Brown spelar en prinsessa som gifts bort, in i en familj som visar sig vara allt annat än goda. De vill nämligen offra henne till en drake. Den väna mön, prinsessan Elodie visar sig vara betydligt tuffare om mer kär om livet, sitt liv, än familjen räknat med. Hon tar istället upp striden med draken och ger sig även på familjen i jakten på hämnd.
Saga
Det här är med andra ord en saga med kungar, prinsessor, onda, god och så naturligtvis drakar. Ingen riktig fantasysaga är komplett utan åtminstone en stor farlig drake. Tyvärr visar det sig att det är just draken som är den mest övertygande karaktären i den här rätt medelmåttiga historien. Okej underhållning men inget storverk, en klassisk popcorn-rulle som duger för att slå ihjäl lite tid – allt medan vår hjälte, Elodie, slår ihjäl skurkar.
Supersex bygger på porrstjärnan Rocco Siffredis liv och det säger sig självt att ska du skilda en porrstjärnas liv så blir det med nödvändighet också en massa sex. Så, Supersex, innehåller massor av sex.
TV-serien, i sju delar, startar med att Rocco Siffredi meddelar att han pensionerar sig, lämnar porren i samband med en mässa (om porr) i Paris 2004 – resten är en tillbakablick på resan från en fattig tillvaro i kuststaden Ortona, då med efternamnet Tano, till att bli en av porrens fixstjärnor.
Rocco (Alessandro Borghi) är fixerad vid sex och inser att det organ han begåvats med kan användas för det han gillar mest, sex, och att han kan få betalt för det också.
En kvinna
Tv-serien är gjord av Francesca Manieri, alltså en kvinna, som valt att uppehålla sig länge vid händelser i barndomen, Roccos förhållande till sina pappa och dysfunktionella bror. Det Rocco har mellan benen är också med viss nödvändighet också i fokus och problemet med Supersex är inte att det saknas sex i den, inte heller att historien om en av porrens största stjärnor inte är tillräckligt intressant för att berättas – problemet med Supersex är att det är en ganska utdragen tråkig och ytlig historia. Den är helt enkelt inte tillräckligt underhållande och det gökas överallt och hela tiden så blir du till slut blasé – ”jaha, det ska göras, igen”.