Shoresy är en så kallad spinoff från tv-serien Letterkenny, en kanadensisk komedi om människorna som bor i den fiktiva lilla staden Letterkenny. Nu är det istället ishockeyns bakgård det handlar om och nummer 69 från Letterkenny visar sig vara Shoresy – ett råskinn.
Shoresy spelas av medskapare av Letterkenny, Jared Keeso, som fungerar utmärkt i rollen som råskinnet uttom för en sak – han har en gäll, skrikig röst som inte passar ihop med en tuff hockeyspelare. Nu är Shoresy inte särskilt tuff, han gråter under nationalsången, exempelvis.
Plöjt
Jag har plöjt de två första säsongerna på Netflix utan att egentligen förstå varför och utan att ha bestämt mig för om det här är bra eller inte. Det är en märklig komedi, en slags satir (eller nått) om ishockeyns bakgård där laget, the Sudbury Bulldogs, förlorar match efter matchs tills ägaren meddelar att de får en chans till, förlust, och laget läggs ned.
Mellan alla slagsmålen spelas en del ishockey men det är inte hockeyscenerna som är tv-seriens behållning – det är alla de märkliga dialogerna som fylls med grova svordomar, ännu grövre liknelser och mer eller mindre absurda inslag. Matchens lirare får en glasstrut, för att ta ett exempel (många exempel bliré).
Letterkenny gick på kanadensisk tv mellan åren 2016 till 2023 och har fått kultstatus. De som älskade Letterkenny har applåderat Shoersy och kallat den för en värdig uppföljare så tydligen spinner den här hockeyserien vidare i samma hjulspår som Letterkenny. Huruvida det är en kvalitetsstämpel eller inte har jag alltså inte bestämt mig för, ännu. Det är kan vara smått genialt om det nu inte vore för alla grova svordomar, halvnakna damer och märkliga dialoger – eller så är det bara jag som inte förstår.
Betyget kan därför vara allt från en fyra till en etta men då jag nu tagit mig igenom alla avsnitten så får jag väl bestämma mig för att det här är rätt bra då. Visst, det är tramsigt, barnsligt och urbota dumt ibland – men det är också småroligt, pricksäkert och som sagt dialogen är inte den vanliga.
Shogun, Disney+ nya tv-serie, rusade direkt upp på förstaplatsen när det gäller tv-serier. Första delen av Dune rider fortfarande på vågen av biopremiären för den andra delen i rymdsagan.
Här är listan på alla nominerade och alla vinnarna, i fet text, från nattens Oscars-gala. Listan är saxad direkt från den officiella hemsidan.
Efter bästa förmåga så har jag översatt namnet på en del priser men inte vågat ge mig på andra. Sverige kammade hem två statyetter – både Ludwig Göransson och Hoyte van Hoytema belönades för sin medverkan i Oppenheimer – för musik och foto.
Bästa film/Best Picture
American Fiction (Ben LeClair, Nikos Karamigios, Cord Jefferson and Jermaine Johnson, Producers) Anatomy of a Fall (Marie-Ange Luciani and David Thion, Producers) Barbie (David Heyman, Margot Robbie, Tom Ackerley and Robbie Brenner, Producers) The Holdovers (Mark Johnson, Producer) Killers of the Flower Moon (Dan Friedkin, Bradley Thomas, Martin Scorsese and Daniel Lupi, Producers) Maestro (Bradley Cooper, Steven Spielberg, Fred Berner, Amy Durning and Kristie Macosko Krieger, Producers) Oppenheimer (Emma Thomas, Charles Roven and Christopher Nolan, Producers) (VINNARE) Past Lives (David Hinojosa, Christine Vachon and Pamela Koffler, Producers) Poor Things (Ed Guiney, Andrew Lowe, Yorgos Lanthimos and Emma Stone, Producers) The Zone of Interest (James Wilson, Producer)
Justine Triet (Anatomy of a Fall)
Martin Scorsese (Killers of the Flower Moon) Christopher Nolan (Oppenheimer) (VINNARE) Yorgos Lanthimos (Poor Things)
Jonathan Glazer (The Zone of Interest)
Bästa manliga huvudroll/Best Actor in a Leading Role
Bradley Cooper (Maestro)
Colman Domingo (Rustin)
Paul Giamatti (The Holdovers) Cillian Murphy (Oppenheimer) (VINNARE) Jeffrey Wright (American Fiction)
Bästa kvinnliga huvudroll/Best Actress in a Leading Role
Annette Bening (Nyad)
Lily Gladstone (Killers of the Flower Moon)
Sandra Hüller (Anatomy of a Fall)
Carey Mulligan (Maestro) Emma Stone (Poor Things) (VINNARE)
Bästa manliga biroll/Best Actor in a Supporting Role
Sterling K. Brown (American Fiction)
Robert De Niro (Killers of the Flower Moon) Robert Downey Jr. (Oppenheimer) (VINNARE) Ryan Gosling (Barbie)
Mark Ruffalo (Poor Things)
Bästa kvinnliga biroll/Best Actress in a Supporting Role
Emily Blunt (Oppenheimer)
Danielle Brooks (The Color Purple)
America Ferrera (Barbie)
Jodie Foster (Nyad) Da’Vine Joy Randolph (The Holdovers) (VINNARE)
Best Writing (Adapted Screenplay)
American Fiction (Written for the screen by Cord Jefferson) (VINNARE) Barbie (Written by Greta Gerwig & Noah Baumbach) Oppenheimer (Written for the screen by Christopher Nolan) Poor Things (Screenplay by Tony McNamara) The Zone of Interest (Written by Jonathan Glazer)
Anatomy of a Fall (Screenplay by Justine Triet and Arthur Harari) (VINNARE) The Holdovers (Written by David Hemingson) Maestro (Written by Bradley Cooper & Josh Singer) May December (Screenplay by Samy Burch; Story by Samy Burch & Alex Mechanik) Past Lives (Written by Celine Song)
Best Animated Feature
The Boy and the Heron (Hayao Miyazaki and Toshio Suzuki) (VINNARE) Elemental (Peter Sohn and Denise Ream)
Nimona (Nick Bruno, Troy Quane, Karen Ryan and Julie Zackary) Robot Dreams (Pablo Berger, Ibon Cormenzana, Ignasi Estapé and Sandra Tapia Díaz) Spider-Man: Across the Spider-Verse (Kemp Powers, Justin K. Thompson, Phil Lord, Christopher Miller and Amy Pascal)
Best Documentary Feature Film
Bobi Wine: The People’s President (Moses Bwayo, Christopher Sharp and John Battsek) The Eternal Memory (Maite Alberdi) Four Daughters (Kaouther Ben Hania and Nadim Cheikhrouha) To Kill a Tiger (Nisha Pahuja, Cornelia Principe and David Oppenheim) 20 Days in Mariupol (Mstyslav Chernov, Michelle Mizner and Raney Aronson-Rath) (VINNARE)
Best International Feature Film
Io Capitano (Italy) Perfect Days (Japan) Society of the Snow (Spain) The Teacher’s Lounge (Germany) The Zone of Interest (United Kingdom) (VINNARE)
Best Animated Short Film
Letter to a Pig (Tal Kantor and Amit R. Gicelter) Ninety-Five Senses (Jerusha Hess and Jared Hess) Our Uniform (Yegane Moghaddam) Pachyderme (Stéphanie Clément and Marc Rius) War Is Over! Inspired by the Music of John & Yoko (Dave Mullins and Brad Booker) (VINNARE)
Best Live-Action Short Film
The After (Misan Harriman and Nicky Bentham) Invincible (Vincent René-Lortie and Samuel Caron) Knight of Fortune (Lasse Lyskjaer Noer and Christian Norlyk) Red, White and Blue (Nazrin Choudhury and Sara McFarlane) The Wonderful Story of Henry Sugar (Wes Anderson and Steven Rales) (VINNARE)
Best Documentary Short Film
The ABCs of Book Banning (Sheila Nevins and Trish Adlesic) The Barber of Little Rock (John Hoffman and Christine Turner) Island in Between (S. Leo Chiang and Jean Tsien) The Last Repair Shop (Ben Proudfoot and Kris Bowers) (VINNARE) Nǎi Nai & Wài Pó (Sean Wang and Sam Davis)
Best Cinematography
El Conde (Edward Lachman) Killers of the Flower Moon (Rodrigo Prieto) Maestro (Matthew Libatique) Oppenheimer (Hoyte van Hoytema) (VINNARE) Poor Things (Robbie Ryan)
Best Costume Design
Barbie (Jacqueline Durran) Killers of the Flower Moon (Jacqueline West) Napoleon (Janty Yates and Dave Crossman) Oppenheimer (Ellen Mirojnick) Poor Things (Holly Waddington) (VINNARE)
Best Makeup and Hairstyling
Golda (Karen Hartley Thomas, Suzi Battersby and Ashra Kelly-Blue) Maestro (Kazu Hiro, Kay Georgiou and Lori McCoy-Bell) Oppenheimer (Luisa Abel) Poor Things (Nadia Stacey, Mark Coulier and Josh Weston) (VINNARE) Society of the Snow (Ana López-Puigcerver, David Martí and Montse Ribé)
Best Original Song
“The Fire Inside” from Flamin’ Hot (Music and Lyric by Diane Warren)
“I’m Just Ken” from Barbie (Music and Lyric by Mark Ronson and Andrew Wyatt)
“It Never Went Away” from American Symphony (Music and Lyric by Jon Batiste and Dan Wilson)
“Wahzhazhe (A Song for My People)” from Killers of the Flower Moon(Music and Lyric by Scott George) “What Was I Made For?” from Barbie (Music and Lyric by Billie Eilish and Finneas O’Connell)(VINNARE)
Best Original Score
American Fiction (Laura Karpman) Indiana Jones and the Dial of Destiny (John Williams) Killers of the Flower Moon (Robbie Robertson) Oppenheimer (Ludwig Göransson) (VINNARE) Poor Things (Jerskin Fendrix)
Best Production Design
Barbie (Production Design: Sarah Greenwood; Set Decoration: Katie Spencer) Killers of the Flower Moon (Production Design: Jack Fisk; Set Decoration: Adam Willis) Napoleon (Production Design: Arthur Max; Set Decoration: Elli Griff) Oppenheimer (Production Design: Ruth De Jong; Set Decoration: Claire Kaufman) Poor Things (Production Design: James Price and Shona Heath; Set Decoration: Zsuzsa Mihalek) (VINNARE)
Best Film Editing
Anatomy of a Fall (Laurent Sénéchal) The Holdovers (Kevin Tent) Killers of the Flower Moon (Thelma Schoonmaker) Oppenheimer (Jennifer Lame) (VINNARE) Poor Things (Yorgos Mavropsaridis)
Best Sound
The Creator (Ian Voigt, Erik Aadahl, Ethan Van der Ryn, Tom Ozanich and Dean Zupancic) Maestro (Steven A. Morrow, Richard King, Jason Ruder, Tom Ozanich and Dean Zupancic) Mission: Impossible — Dead Reckoning Part One (Chris Munro, James H. Mather, Chris Burdon and Mark Taylor) Oppenheimer (Willie Burton, Richard King, Gary A. Rizzo and Kevin O’Connell) The Zone of Interest (Tarn Willers and Johnnie Burn) (VINNARE)
Best Visual Effects
The Creator (Jay Cooper, Ian Comley, Andrew Roberts and Neil Corbould) Godzilla: Minus One (Takashi Yamazaki, Kiyoko Shibuya, Masaki Takahashi and Tatsuji Nojima) (VINNARE) Guardians of the Galaxy Vol. 3 (Stephane Ceretti, Alexis Wajsbrot, Guy Williams and Theo Bialek) Mission: Impossible — Dead Reckoning, Part One (Alex Wuttke, Simone Coco, Jeff Sutherland and Neil Corbould) Napoleon (Charley Henley, Luc-Ewen Martin-Fenouillet, Simone Coco and Neil Corbould)
Spaceman med Adam Sandler i huvudrollen och med Johan Renck i regissörstolen är en ovanlig science fiction på flera sätt men inte nödvändigtvis särskilt bra för det.
Greppet att välja Adam Sandler i huvudrollen har fått en del kritiker att spritta av glädje. Det har ansetts vara ett djärvt grepp men alla som sett Sandler i andra roller än i komedier vet att han behärskar skådespeleriets alla genrer.
Astronaut
Sandler spelar den tjeckiske astronauten Jakub Procházka som fått uppdraget ett ensam ge sig ut i rymden, ta sig till märkliga moln i närheten av Jupiter för att ta reda på vad dessa moln är och innehåller. Han är helt ensam förutom kontakten med rymdstationen på Jorden och en höghastighetstelefon med video där han kan prata med sin fru, Lenka (Carey Mulligan).
En dag dyker en spindel upp, Hanuš (rösten tillhör av Paul Dano), Spindeln blir Adam Sandlers terapeut, en roll som snabbt blir speciellt viktig sedan hustrun Lenka inte svarar i telefonen längre.
Det här är en visuellt snygg, välgjord film som fångar ensamheten, tristessen och det monotona i att sitta i en plåtburk ute i rymden, helt ensam. Varför Adam Sandler är helt ensam är en smula oklart men han är alltså helt ensam tills den stora håriga spindeln dyker upp.
Utomjording
Hanuš presenterar sig som en gammal utomjording men Jakub tror att det slagit runt för honom och att spindeln i själva verket för en hallucination. Oavsett vilket så vill Hanuš försöka att förstå oss människor och då urvalet av studieobjekt är begränsat så studerar han Jakob. Spindeln blir Jakobs terapeut som till slut får Jakob att förstå varför relationen med hustrun, Lenka, har kraschat,
I allt detta så kastas det även in Jakobs problem med relationen till sin far, hans barndom och en rad andra saker som han har varit med om vilket för betraktaren gör det svårt att förstå vilken av alla dessa relationer som vi ska bry oss om. Det blir en smula spretigt även med repliker som återkommer hela tiden.
Filmen är baserad på Jaroslav Kalfařs roman “Spaceman of Bohemia” och den som är intresserad av rymden kan berättas att det faktiskt finns en astronaut, tjeckisk, som heter Jakub Procházka men där slutar också alla likheter.
Det gedigna arbetet och slutresultatet i en snygg, visuell film så blir det inte ett högt betyg – godkänt, men inte mer- Det spretar lite för mycket, det blir lite för flummigt och utdraget.
Eugene Levy vinner i längden, trots att han är skeptisk mot allt nytt och trots att han egentligen inte vill ge sig ut och resa. Nu har han tagit sig en tripp till Sverige och Luleälven.
I Robert Westins erfarna och kunniga händer så får Eugen Levy utforska vattenleden för att ta sug till lika platser – och han slipper de 47 olika arterna av myggor som vi har i den här trakten av Sverige. Han får även prova på bland det svenskaste vi har – fika.
Författaren och litteraturprofessorn Thelonious ”Monk” Ellison (Jeffrey Wright) får veta av sitt förlag att hans böcker inte är ”tillräckligt svarta”. Därför läser ingen hans böcker utan de köper istället Sintara Golden (Issa Rae) ”We’s lives in Da Ghetto” – skriven mestadels på slang.
Ellison, förbannad över att svartas situation hela tiden speglas utifrån en snäv stereotyp, slår sig till slut ned vid sitt skrivbord och skriver en satir över hela genren med alla med de mest stereotypa svarta karaktärerna som han kan komma på. Han förmodligen staplar klyschor, plattityder på varandra för att försöka att visa på hur absurd hela getto-grenren är, och han skriver boken under pseudonym.
Succé
Boken blir en succé men inte alls av de skäl som Thelonious ”Monk” Ellison avsett. Boken läses som om den vore verklighet.
”vita människor vill inte höra sanningen, de vill bara känna sig fria från skuld” – får han veta av sin förläggare som nu är mycket nöjd med att ha en bok som folk köper och vill läsa.
Dialog
American Fiction har en rapp, välskriven dialog och vår huvudfigur, ”Monk” är långt ifrån alltid en älskvärd person. Tvärtom så är han inte sällan grälsjuk, oförsonlig och rätt ilsken. Det är den typ av film som många filmkritiker älskar, en inte helt enkel film, lite annorlunda vilket får ett trött kritikerhjärta och en trött hjärna att hoppa till lite extra. Därmed inte sagt att American Fiction på minsta sätt är en svår film. Den är en bitvis vass satir och drift med bokvärlden och med förväntningar på svarta författare.
Jeffrey Wright är utmärkt i huvudrollen som den något bistre Thelonious ”Monk” Ellison och ensemblen i övrigt håller samman och ingen faller ur ramen som det brukar heta. Jag gillade filmen inte minst därför att litteraturprofessorn inte så lite påminner om mig och min generation, vi gamla gubbar som har åsikter om allting – och som ofta påtalar att vi har åsikter om allting – ”vi som muttrat högt” om du så vill.
Du hittar American Fiction på: Amazon Prime Video
Regi: Cord Jefferson
I rollerna: Jeffrey Wright, Tracee Ellis Ross, John Ortiz med flera
Succé
