Aquaman and the Lost Kingdom följer samma mall som alla, de flesta superhjältefilmerna, och frågan är om det inte har gått lite väl mycket inflation i konceptet och om mallen inte är lite för välbekant? Uttjatat och förutsägbart är orden som sammanfattar hela genren.
Den här typen av filmer bedöms inte utifrån samma kriterier som annan film. Här handlar det om effekter, storslagna häftiga scener och inte om skådespelarinsatser, manus eller regi. Aquaman and the Lost Kingdom har allt det och lite till. Det senare är en smart dialog, det vill säga ett käftande med repliker som ska vara humoristiska, smarta och coola.
Aquaman är inte helt tillfreds med att vara kung i vattenriket utan vill hellre ta en öl med pappa och junior (babyn) hemma i soffan. När superskurken Black Manta kommer tillbaka så måste Aquaman (Jason Momoa) ta sin plats, sluta fredmed sin bror Orm och ta sig ann den übervedervärdige Black Manta. Det blir (naturligtvis) en strid på liv och död där alla knep, trick och elakheter är tillåtna – och hela Jordens existens står på spel.
Mallen
Aquaman har alltså allt det där och tyvärr följer filmen den gängse mallen där de goda är oändligt goda och de onda bottenlöst onda. Det blir förutsägbart, alldeles för enkelt och till slut så sitter du där och bara inväntar bekräftelsen på att det du tror ska hända faktiskt också händer.
Mallen ser ut som följer:
Supergod hjälte
Coola effekter
Bottenlöst ond skurk
Rädda världen eller hela universum
En inre konflikt för att komma fram till ”good feeling” scenen när alla goda krafter förenas
Coola effekter
Smart dialog, eller försök till en smart, cool dialog
Ännu mera coola effekter
Pampig musik
Lite fler coola effekter
Underhållning
Hela den här (fisk)soppan kan därför kokas ned till en enda fråga – är detta god underhållning?
Några andra anspråk gör ju inte filmen nämligen och jodå, det duger. Det är ett stycke hygglig underhållning. Inget mästerverk men påkostat vad gäller effekter, en bitvis rätt tafflig dialog i en ordinär men ändå anständigt underhållande film om en superhjälte som gör det superhjältar ska göra – rädda världen.
Du hittar Aquaman 2 på: HBO Max
Betyg
Jag valde mellan en tvåa eller en svag trea – fick ett anfall av snällhet och ger Aquaman 2:
Kate Winslet spelar huvudrollen i denna svarta, satir (fars) som handlar om makt, maktmissbruk och om hur makt korrumperar.
Kate Winslet (som även producerat) spelar Elena Vernham, en narcissistisk, extrem hypokondriker med en svårartad bacillskräck och diktator i ett påhittat centraleuropeiskt land. Hon bor i ett palats fyllt med ja-sägare, fulländade, självutplånande ja-sägare. Elena Vernham är alltså inte lätt rubbad utan helt rubbad och bland hennes mera märkliga nycker finns att prata med sin döde, balsamerade far som ligger i en glassarkofag, angripen av mögel. Det senare är Elena Vernham livrädd för. Så livrädd att hon har en betjänt som på heltid mäter luftfuktigheten.
Inget betyg
HBO Max har bara släppt ett enda avsnitt, ännu, och därför blir det inget betyg den här gången. Däremot så är The Rgeime sevärd, även du kanske inte alltid är helt säker på avd det är som du tittar på. Är det svart satir, eller kanske en fånig fars eller vad är det?
Udda är det hur som helst och Kate Winslet är smått suverän i rollen som den kaotiska Elena Vernham. Är det bra då kanske du frågar?
Jag vet inte är svaret. Jag vet inte om det är förbannat bra, skruvat, märkligt och på gränsen till plattfall eller vad The Regime är. Jag kommer att fortsätta att se den hur som helst i förhoppningen att få i alla fall några svar.
Rollistan
Andrea Riseborough, Hugh Grant och Martha Plimpton finns med i rollistan i serien som regisserats av tvåfaldigt Oscarsnominerade Stephen Frears och Jessica Hobbs. Sen senare har vunnit en Emmy för sitt arbete med ”The crown”. Tunga namn som synes.
Shogun, Disney+ nya tv-serie, rusade direkt upp i topp och bland filmerna så är det fortfarande Dune i topp med nykomlingen Aquaman and the Lost Kingdom på en andra plats.
Här har du resten av listorna för film och tv-serier.
JustWatch mäter regelbundet vad vi tittar på och skapar olika listor, veckovis och månadsvis, när det gäller film och tv-serier. True Detective toppar listan för tv-serier medan Dune fått ny draghjälp på filmsidan i och med premiären för Dune 2. Här är listan som täcker hela februari månad.
”The Completely Made-Up Adventures of Dick Turpin” bygger på historierna on stråtrövaren Dick Turpin men där slutar också alla likheter med en eventuell verklighet. Dick Turpin (Noel Fielding) ger sig ut på ett absurt äventyr som ledare för ett rövarband (stråtrövare) för att överlista en korrupt lagman och självutnämnd tjuv-fångare Jonathan Wilde (Hugh Bonneville).
Berättelsen som utspelar sig på 1700-talet där Turpin den mest kända men mest misslyckade rövaren. Hans kändisskap vilar på pamfletter som skrivs av hans egen lilla PR-avdelning. Tillsammans med sitt gäng älskvärda skurkar försöker Turpin avslöja Jonathan Wilde samtidigt som han odlar sin hobby, stickning.
Underhållning
Det här är typiskt brittisk komedi med välskriven dialog och även om det inte lockar till gapskratt så är det småtrevligt, småskruvat och god underhållning – utan att göra så mycket större anspråk på att göra just det – roa.
När det gäller komedi är det svårt att sätta betyg på skådespelarinsatserna på traditionellt sätt men det här är britterna världsmästare på – skruvad humor och ingen faller utanför ramen trots att det i det här fallet är skruvat, som sagt.
Du hittar ”The Completely Made-Up Adventures of Dick Turpin” på: AppleTV+
Michael Mann har skapat en snygg och tidstrogen film om en passion, en besatthet i att försöka att skapa världens bästa sportbil. Enzo Ferrari, före detta racingförare, nu ägare till ett litet bilbolag med en bedragen hustru, en extra familj ute på landet och ett stökigt privatliv i ett bolag med stökig ekonomi.
Adam Driver levererar en iskall Ferrari med ett enda fokus – sina bilar. En Enzo Ferrari som bara genom att rita upp en motor kan se det få andra ser och som hittar genialiska lösningar på mekaniska problem. Samtidigt älskad av italienarna som förlåter honom det mesta, till och med när hans bilar kraschar och kör rätt ut i publiken.
Hustru
Penelope Cruz spelar Ferarris hustru Laura, märkt av sorg sedan de förlorat sonen Dino. Hustrun är inte bara hustru utan även Ferraris affärspartner och Penelope Cruz leverera ett på alla sätt övertygande, trovärdigt porträtt av Laura Ferrari. En fantastisk Penélope Cruz kompenserar också för bristen på djup när det gäller alla de personer som finns runt Enzo Ferrari. De är alla utbyttbara och förare som offrar sina liv för hans besatthet ersätts snabbt utan att du som tittare hinner göra några kopplingar till dem. De kommer, kör och förolyckas. Vore det inte för Penelope Cruz så hade åskådaren inte hittat någon att knyta ann mot. Enzo Ferrari själv är som sagt iskall med en mur omkring sig.
Bilar
Michael Mann är en mästare på att filma just bilar och den som gillar just sådana, bilar i allmänhet, och kanske Ferrari i synnerhet får massor att titta på. Det här är en snygg film, smula ytlig men hur skildrar du en snubbe som är det , iskall, ytlig och begränsad.
Inget betyg
Underhållning
