Den första säsongen där Matthew McConaughey och Woody Harrelson spelade huvudrollerna var ett mästerverk men sedan har True Detective inte lyckats att nå upp till samma höjd och kvalitet – förrän nu, med den fjärde säsongen och med Jodie Foster och Kali Reis i de bärande rollerna.
Den första säsongen utspelade sig i ett ångande hett och fuktigt Louisiana. I den fjärde säsongen är miljön den rakt motsatta, ett iskallt, mörkt Alaska. Motsatser och den fjärde säsongen lyfter också tv-serien upp till den första säsongens magi, höjd och kvalitet.
Kylan
Vi är långt norrut, i den lilla staden Ennis där dagsljuset dragit sig tillbaka och mörkret och kylan har gjort sitt intåg. Det är en stad som består av en gruva, några få affärer, barer och en forskningsstation. När flera män försvinner från den senare så hinner polischefen, Liz Danvers (Jodie Foster), knappt inleda sin undersökning förrän en kollega från förr, Evangeline Navarro (Kali Reis), dyker upp – övertygad om att försvinnande har en koppling till ett tidigare mordfall då en kvinnlig aktivist från stadens inupiak-community mördades.
Davers och Navrro har ett gemensamt förflutet och det framgår tydligt att de två inte hyser några varmare känslor för varandra, tvärtom, de har svårt att ens vistas i samma rum men de är poliser och de inser att de är beroende av varandra om försvinnandet och mordet ska klaras upp.
Nappade
Den fjärde säsongen av True Detective skulle egentligen ha blivit en fristående, helt annan historia och det var som ett mordmysterium inspirerad av John Carpenters ”The Thing” som regissören och manusförfattaren Issa López försökte få HBO att nappa på hennes idé. HBO nappade men ville blåsa nytt liv i True Detective och det skulle visa sig bli en mycket lyckad återupplivning.
Jodie Foster är briljant och hon backas upp av Kali Reis och en rad av perfekt sammansatta biroller i en historia som sveper över miljöförstöring, ursprungsfolkens rättigheter, mysticism och allt detta i en kall, mörk ogästvänlig miljö.
True detective: Night country är ett lysande exempel på vad som kan hända om du lyckats att väva samman tre delar – en bra historia som är värd att berätta, en samling briljanta skådespelare och en miljö som fängslar tittaren. Sen ska naturligtvis inte Issa López regi förringas.
Han steg snabbt i graderna inom militären, stödde den franska revolutionen, blev general och i takt med framgångar på slagfältet så lät han kröna sig till kejsare – Napoleon Bonaparte (född den 15 augusti 1769 – död den 5 May 1821).
Ridley Scotts film, drygt 2.45 timmar lång är ett stort kostym-epos över en liten man med stora ambitioner och en hunger efter makt som ledde till att han erövrade stora delar av Europa. Född på ön Korsika steg Napoleon snabbt genom militären under den franska revolutionen (1789-1799). Efter att ha tagit den politiska makten i Frankrike i en statskupp 1799 krönte han sig själv till kejsare 1804.
Militärstrateg
Slug, ambitiös och en skicklig militärstrateg förde Napoleon framgångsrikt krig mot olika koalitioner av europeiska nationer och utökade sitt imperium. Efter en katastrofal invasion av Ryssland 1812 abdikerade Napoleon tronen två år senare och förvisades till ön Elba. 1815 återvände han kort till makten i sin Hundradagarskampanj. Efter ett förkrossande nederlag i slaget vid Waterloo abdikerade han ännu en gång och förvisades till den avlägsna ön Saint Helena, där han dog vid 51 års ålder.
Det har gjorts otaliga filmer och tv-serier om den lille mannen som erövrade Europa, hela Europa med sin armé. Ridley Scotts epos har fått viss kritik för att inte vara historiskt korrekt i alla detaljer och det må så var men det är likafullt ett storverk med en Joaquin Phoenix som gestaltar Napoleon på ett övertygande och mästerligt sätt.
Napoleon är en stor film, om en stor liten man – ett osedvanligt gott hantverk och som berättar en historia som inte ligger alltför långt bort.
Du hittar Napoleon som: hyr- eller köpfilm. Den kommer att ha premiär på AppleTV+ framöver.
Vid första försöket så gav jag upp i höjd med närbilder av spyor över ett handfat. Taffligt och äckligt effektsökeri tänkte jag och log av Saltburn. Sen började sociala medier och medierna fyllas av recensioner och åsikter om Amazon Prime Videos film och jag gjorde ett nytt försök.
Saltburn är en film med fler sådana scener och kalla det effektsökeri om du vill – när du tagit dig igenom hela filmen så inser du, i vart fall jag, att scenerna må vara udda, chockerande som kvällstidningarna hade valt att kalla det, men de är nödvändiga för att spegla och berätta historien om Oliver Quicks (Barry Keoghan) besatthet, desperation och galenskap.
Udda
Den lite udda outsidern Oliver (Barry Keoghan) träffar rikemans sonen Felix Catton (Jacob Elordi) som fäster sig vid Oliver trots vännernas protester. Oliver är inte som en av det vanliga gänget som kretsar runt Felix. När Olivers pappas där och han inte vill återvända hem över sommaren så bjuds han med till Felix familjs stora gård, Saltburn. Här finns en förvirrad stenrik far, en vacker lika förvirrad hustru, en neurotisk syster och en del ytterligare udda figurer, inte minst familjens betjänt Duncan (Paul Rhys).
Inledningsvis så är det lätt att förledas till att tro att Felix är den starkare och att den fattige Oliver är i underläge, tagen av familjens stora gods, överflödet, festerna och rikedomen men Oliver kommer snart att visa sig vara långt mer förslagen än vad de första intrycken ger sken av.
Tålamod
Steg för steg kartlägger han hela familjen och med den galnes tålamod plockar han sedan sönder hela familjen, en efter en. Saltburn är en vacker film som klär av överklassen skoningslöst och familjen Catton. En familj som tycks besatta av att ta hand om Oliver vilket snart ska visa sig vara ett fruktansvärt misstag.
Saltburn är en av årets mer omtalade filmer och det lär vara så att folk lämnat biosalongen vid vissa scener vilket får mig att fundera över vad som är värst – när Sylvester Stallone nöjesmördar i en C-film eller ett nedspytt handfat i närbild?
Hur som helst så är jag glad över att jag gjorde ett nytt försök för trots en del ovanliga scener så är Saltburn mycket sevärd.
Den fick namnet YK2, buggen, eller om du vill kalla det programmeringsfelet, som skulle resultera i att när världen gick över från 1900-talet till 2000-talet så skulle allt kollapsa. Nu finns en dokumentär om problemet som visade sig inte bli det stora problem som många hävdade.
Tekniskt så handlar det om dator-kod som bara använde två siffror för årtal. Skälet var huvudsakligen att datorminne var dyrt på den tiden, årtionde före övergången och att ingen egentligen trodde att så gala datorsystem skulle vara igång fortfarande. Det handlade om gamla Coolt-system, stora system som få fortfarande förstod sig på och under några år så blev de som kunde Cobolt hett eftertraktade. Du kunde tjäna storkovan som konsult om du kunde Cobolt.
Miljarder
Åren fram mot millenieskiftet så investerade någonstans i storleksordningen 40-50 miljarder kronor, hiskeliga summor på den tiden, på att uppdatera datorer, system och kod. En ny typ av konsulter föddes, YK2-konsulterna som antingen försökte skrämma sig till uppdrag eller som agerade något mera nyanserat. I denna skara av kunniga, självlärda och utbildade fanns allt från rena domedagsprofeter till sansade som trodde att allt arbete som plöjts ned fram till nyårsaftonen faktiskt skulle visa sig vara väl investerade pengar.
Domedagsprofeterna varnade för kraschade kärnkraftsverk, elnät som skulle rasa samman, tåg som skulle sluta att gå och flygplan som skulle falla rätt ned i backen. Vid sidan av konsulterna så skapades en ny religion – de som grävde skyddsrum och som hamstrade mat, övertygade om att alla system skulle braka samman.
Konsulten
Det skrevs böcker, gjordes opinionsundersökningar och alla domedagsprofetior hade gett resultat. Närmare 60 procent av amerikanerna trodde på en smärre katastrof och konsulten Peter de Jager satt i tv-sofforna och i panelprogram och spädde på rädslan och försvarade sig med att han bara var budbäraren. Vi hade svenska konsulter som hakade på och som varnade för i stort sett allt. Det skapades en hel industri för frystorkad mat, radioapparater och annat som kunde drivas med solpaneler. Det kunde med rätta beskrivas som en hysteri. Till Peter de Jager försvar ska sägas att han sansade sig efter några år.
Jag var en del av allt detta och var ur medial synpunkt rätt tråkig. Jag trodde aldrig på någon samhällskollaps eller att kärnkraftverk skulle stanna och flygplan ramla ned från himlen. Jag förutspådde mindre, geografiskt isolerade systemproblem och hade en tilltro till att alla inkallade programmerat och alla konsulter hade gjort två saker – ändrat i koden och därefter testkört systemen. Tester som jag själv ansvarat för att göra och när koden ändrats, nät systemen testkörts enligt uppsatta testprotokoll så visade det sig att datorerna, systemen och koden fungerade.
Människor
Det kan tycks naivt att sätta tilltro till att människor som orsakat problemet också skulle fixa samma problem men det är det vi gör – som människor. Vi gör fel och vi rättar till de fel vi har gjort. Människor som gör saker gör fel – det är bara de som aldrig gör något som inte gör fel.
Vi som hade denna tilltro till tekniken kritiserades för att vara naiva och alltför optimistiska. Här föddes också konspirationsteorier där programmerare, tekniker, ingenjörer och konsulter sades vara en del i en kult, en konspiration som skulle sänka hela vårt moderna samhälle. Hollywood gjorde domedags-filmer, allt medan vi räknade ned och närmare oss det datum då allt skulle hända – då vi skulle gå från 1900-talet in i 2000-talet.
Natten
Den nyårsnatten satt jag uppkopplad och följde utvecklingen vartefter världen gick över till år 2000. Ganska snart stod det klart att att det inte skulle bli någon undergång. Australien och Asien bytte åratal först och förutom vissa smärre störningar och problem hände i stort sett ingenting mer än att de system som uppdaterats fungerade.
När det sedan var dags för Sverige så fick några enskilda system problem men inga stora samhällsviktiga system slutade att fungera. Nu visade det sig att de som investerat för lite och som hade testat för lite också fick problem. Minns jag rätt så var det några taxisystem som stördes eller slutade att fungera, vid ett sjukhus fick journalsystemet problem och patienternas journaler fick hanteras manuell men inga kärnvapen hade skickats iväg, inga kärnkraftverk hade stannat och vi hade el, vatten och var kunde ringa med våra telefoner. Internet visade sig också fungera och inom någon vecka så hade de system som hickat till uppdaterats så att de fungerade.
För oss gamla stötar och för dig som inte var med då finns nu en dokumentär på HBO Max – Time Bomb YK2 där allt det här och lite till redovisas på ett alldeles utmärkt pedagogiskt sätt.
PS. År 2038 är det dags igen. Då kan framför allt Unix-baserade system drabbas av problem – så här förklarar Wikipedia problem:
Framförallt i unixliknande operativsystem anges tiden i många funktioner som antalet sekunder som passerat sedan den 1 januari 1970 kl 00:00:00 (UTC).[1] I datorer där centralprocessorn arbetar med 32 bitarsordbredd sparas värdet vanligen i ett 32 bitars heltal med teckenbit, vilket då kan hantera tidpunkter högst 2 147 483 647 (231 − 1) sekunder från nollpunkten. Den 19 januari 2038 kl 03:14:08 (UTC)[2] kommer detta heltal bli fullt och börja om på −2 147 483 648vilket motsvarar den 13 december 1901 kl 20:45:52 (UTC).
Dokumentären i tre delar om Killinggänget är en nostalgitripp de luxe. Det är en dokumentär om en tid då humorn såg annorlunda ut, då snöflingorna, de lättkränkta och de extremt politiskt korrekta ännu inte hade lyckats att ockuperat debatten, samhällsklimatet och allt utrymme. Det är också en dokumentär över något som har varit och som kunde ha speglats kortare.
Det har gått 15 år sedan de samlades senast och nu slår de sig ned vi samma bord igen för att summera en dokumentär i tre delar. En dokumentär som inte undviker något ämne, som speglar alla bråken, schismerna, uppbrotten och en samling stora egons försök att skapa något som är roligt, humor.
Trovärdig
Berättelsen om Killinggänget är därför en mycket trovärdig berättelse om en humorgrupp som skapade något helt nytt, en ny typ av humor – anpassad för det som kallas generation X. Det har brukats i massor inom gruppen, mest har Henrik Schyffert och Jonas Inde skrikit på varandra enligt Schyffert själv.
– Jonas och jag bråkade jättejättemycket. Jag backade inte för honom och han backade inte för mig. Visst har vi skrikit på varandra. Oj, oj, oj vad vi har skrikit på varandra, säger Henrik Schyffert.
Jonas Inde finns inte med i dokumentären. Han avböjde att vara med och därför saknas en del i historien om varför han hoppade av. Något han inte berättade om för de andra. De fick veta det via kvällstidningarna.
Bråken handlade ofta om vilken typ av humor gruppen skulle stå för. Smalt, skruvat intellektuellt eller mera folklig bred humor.
Magnus Uggla
Bråken handlade även om vad gruppen skulle göra och när det var aktuellt med ett samarbete med Magnus Uggla så stoppades det sedan Martin Luuk direkt och inför Uggla klargjorde att han inte tyckte att det var en bra idé.
– Jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt, säger Magnus Uggla i dokumentären Killinggänget.
Det blev inget samarbete och Martin Luuk var sedan inte välkommen till gruppens möten under en tid.
Martin Luuk som sedan blev en figur i ”Fyra Nyansen av brunt” – utan att veta om det. Johan Rheborg kämpade med sin figur, hittade inget sätt att spela tills han fick tipset av regissören Tomas Alfredson tipsade om att låna drag från Martin Luuk.
Tre delar
Dokumentären, i tre delar avslutas med att gänget samlas igen och med en cliffhanger – Henrik Schyffert tycker att gruppen ska göra en sak till innan de lägger av helt. Något som inte kommenteras närmare utan förslaget blir hängande där, i luften.
Det är som sagt en nostalgitripp som hade mått bra av att kortas. Det blir lite för utdraget, lite för mycket periodvis och lite väl mycket tomgång. När vi, publiken, väl fattat att det bråkades mycket och att det var ”en rätt oskön attityd” som Johan Rheborg uttrycker det så har vi fattat det. Ämnet behöver inte mjölkas mer när dessutom en viktig pusselbit fattas – Jonas Indes historia. Längden till trots – det här är en välgjord dokumentär om en grupp unga män som inte är så unga längre som där några av dem äntligen lärt att stå på egna ben.
Det är inte en fråga om om utan när vi kommer att börja att se över våra abonnemang på olika tv-tjänster och när vi kommer att börja att säga upp dem – om det inte redan har börjat. I USA ökade antalet uppsägningar med 15 procent, i november 2023 , jämfört med samma period 2022.
Siffrorna kommer från analyssajten Antenna och Wall Street Journal och det är siffror som snarare tyder på en trend än en tillfällig nedgång. En trend som naturligtvis har förstärkts av höjda priser på abonnemangen.
Sportpaket
Här hemma närmast chockhöjde Viaplay de dyraste sportabonnemangen från 549 kronor till 699 kronor. Det är en höjning med nästan 30 procent, 27 procent för att vara mer exakt. Priserna på Viaplays två andra paket, Viaplay Medium och Viaplay Film & Serier, är oförändrade, enligt hemsidan. Det är också sporträttigheterna som är de dyraste rättigheterna för tv-bolagen och inledningsvis så hette det att prishöjningen enbart skulle gälla nya kunder men sedan har Viaplay korrigerat informationen – prishöjningen gäller alla kunder.
Förluster
Grunden till prishöjningarna är enkelt att se – en majoritet av alla tjänsterna går med förluster, mycket stora förluster. Viaplays senaste siffror visar på en förlust på nästan 700 miljoner kronor (- 693 miljoner kronor). Viaplay är inte ensamma, Disney+ går med stora underskott liksom HBO Max som under våren slås samman med Discovery. I branschen som helhet så är det i stort sett bara Netflix som redovisar plussiffror även om siffrorna för AppleTV+ och Amazon Prime Video inte är lätta att utläsa som enskilda tjänster i bolagens redovisningar.
Amazon, som plöjt ned miljarder (dollar) i olika rättigheter och dyra produktioner på senare år beräknas ha genererat förluster i miljardklassen (dollar) medan Apples tv-tjänst ingår som en del i bolagets hela service- och tjänsteutbud.
Det går inte bra, inte bra alls, för tv-tjänsterna för att sammanfatta läget i branschen.
Sport
Det faktum att Viaplay höjer just sportabonnemangen är inte förvånande. Det är sporträttigheterna som sticker ut när det handlar om sändningsrättigheter. Brittiska Premier League, Serie A är fotbollsligor som kan ta betalt och som gör det också. Svenska SHL kostar runt miljarden i svenska kronor per år för TVPlay i rättighetskostnader och ha då i minnet att det är en nationell liga med begränsat värde utanför Sveriges gränser.
EM och VM är stora och mycket dyra arrangemang i tv-världen för alla de stora sporterna, ishockey och fotboll. Lägger du till till OS i den korgen så handlar det om astronomiska summor som lett till att även stora amerikanska jättar dragit sig ur budgivningen. De amerikanska tv-rättigheterna för att sända OS från 2022 till 2032 beräknas ha kostat NBC 7.65 miljarder dollar. De europeiska rättigheterna har European Broadcasting Union (EBU) och Warner Bros. Discovery för samma period – fram till 2032.
Förutom sporterna ovan så kostar Formel 1, F1, också stora pengar att få sända och det utbryter alltid en huggsexa om rättigheterna så snart attraktiva, stora sporter är till salu.
Kunderna
Under hösten och vintern meddelade i stort sett alla tv-tjänsterna att de höjer sina priser. Kostnaderna för rättigheter, drift och underhåll förs vidare till kunderna, vilket även märks i utbudet. Fler billiga produktioner köps in och det läggs mindre pengar på att producera eget, nyare innehåll. Det är därför dokumentärer och reality ökar i utbudet tillsammans med lek- och spelprogram. Det är förhållandevis billiga produktioner i jämförelse med manusstyrda produktioner.
Ett problem inom hela branschen är att vi kunder är notoriskt otrogna. Vi betalar för en tjänst när det är säsong – på en sport exempelvis. Sedan hoppar vi snabbt av och vi byter också tjänster och passar på att teckna abonnemang när det är erbjudanden som ger en lägre månadskostnad. Därför kämpar bolagen med att hålla kvar oss som kunder över hela året och inom kort kommer abonnemang med reklam – billigare abonnemang som finansieras med reklam. Alltså precis just det som var poängen för alla dessa tjänster lanserades – du skulle slippa reklam som finns i linjär TV men nu tar alltså bolagen efter och gör som ”gammel-tv” – sänder reklam.
Den här typen av abonnemang är redan verklighet i USA och de kommer att lanseras av flera tjänster i Europa under 2024.
Sammanslagningar
Under våren kommer också HBO Max att slås samman med Discovery – vilket vi redan ser effekterna av i utbudet. HBO Max har fått allt fler ”lätta” program, plockade ur Discovery katalog samtidigt som HBO inte längre producerar lika mycket eget material. Det är fortfarande oklart vad som kommer att hända med abonnemangen, priserna, efter sammanslagningen. När det gäller HBO Max så nappade många svenska kunder på erbjudandet ”halva priset livet ut” vilket innebär att du som kunde betalar hälften av ordinarie pris – så länge som du är kund.
Så sammantaget – när sprider sig trenden med att se över sina abonnemang och säga upp tjänster på allvar?
Även om vi inte kan svaret i detalj så lär det bara vara en tidsfråga. Den har redan startat i USA.
Kylan
Det skrevs böcker, gjordes opinionsundersökningar och alla domedagsprofetior hade gett resultat. Närmare 60 procent av amerikanerna trodde på en smärre katastrof och konsulten Peter de Jager satt i tv-sofforna och i panelprogram och spädde på rädslan och försvarade sig med att han bara var budbäraren. Vi hade svenska konsulter som hakade på och som varnade för i stort sett allt. Det skapades en hel industri för frystorkad mat, radioapparater och annat som kunde drivas med solpaneler. Det kunde med rätta beskrivas som en hysteri. Till Peter de Jager försvar ska sägas att han sansade sig efter några år.
Trovärdig
