En ny stad, nya skådespelare och en helt ny, lätt skruvad historia – Fargo är tillbaka med en femte säsong.
Den fjärde säsongen utspelade sig i 1950-talets Kansas och den avvek en smula från det tidigare konceptet men nu är Fargo tillbaka i Minnesota och North Dakota och året är 2019. Hemmafrun Dorothy ”Dot” Lyon (Juno Temple) har hamnat mitt i ett möte om dotterns skola som spårat ur fullständigt. Mitt i allt kaos så elchocker hon en polis, grips och hamnar i häkte. Väl registrerad hos polisen så blir hon lätt att hitta för den som letar och det gör sheriffen Roy Tillman (Jon Hamm), Dots tidigare fästman.
Skruvat
Fargos historier skapade av Noah Hawley påstås bygga på verkligheten och det är det möjligt att de kanske gör men då högst perifert och de är om sagt alltid i varierande grad skruvade. Hur skruvade inser du snabbt när Dots svärmor Jennifer Jason Leigh kräver att hela familjen ska posera med skjutvapen på julkorten.
Det utbyter (som vanligt) ett fullständigt kaos där Jon Hamm skickar folk för att kidnappa sin tidigare fästmö vilket visar sig inte vara alls så enkelt som han trott. Dorothy ”Dot” Lyon visat sig vara en enmansrmé i samma klass som Jon Rambo och hon tänker ingalunda ge sig utan en ordentlig fight. Det är brutalt, blodigt och en massa underhållningsvåld – riktigt, riktigt bra med andra ord.
Fråga mig inte hur jag har kunnat missa Reservation Dogs men det har jag gjort – i fyra hela säsonger. Sent ska syndaren vakna som det brukar heta och nu har jag hittat denna smarta, annorlunda och roligaste tv-serier, lagom till dess att den nu läggs ned.
Reservation Dogs utspelar sig på ett reservat, hos Seminolefolket i Oklahoma. Här bor följt tonåringarna Bear (D’Pharaoh Woon-A-Tai), Cheese (Lane Factor), Willie Jack (Paulina Alexis) och Elora Danan (Devery Jacobs), och när de inte begår en massa småbrott för att tjäna pengar så minns de, och saknar de vännen Daniel som tog sitt eget liv.
Smartaste
Reservation Dogs startar med stölden av en lastbil fylld med chips. Lastbilen säljs medan alla påsarna med chips bärs hem av tjuvarna som nu har ett duktigt lager med välkryddade, heta chips. Ett rivaliserande gäng skapar också snabbt problem för tonårsligan och här skulle Reservation Dogs ha fastnat och blivit en rätt ordinär tv-serier men i händerna på Taika Waititi så utvecklas detta till en av de roligaste, smartaste och fyndigaste tv-serierna som du kan hitta idag på streamingtjänsterna.
Har du liksom jag missat stora delar av Reservation Dogs så har du alltså flera säsonger att kasta dig över – alla små minnesvärda högtidsstunder.
Reservat
Det är att förledas till att tro att Reservation Dogs handlar om tonåringar, på väg att bli vuxna, eller om det trista enformiga livet i ett reservat och det gör Reservation Dogs, men tv-serien har fler bottnar än så. Det är en hyllning till familjen, till det lilla samhället, till sammanhållning och gemensam – det är en hyllning till att våda det du har och inte ensidigt jaga det du inte har.
Uppdraget var – se och recensera en garanterat usel film men det skulle visa sig vara svårare än beräknat därför att det skulle också vara en film som hade en hygglig budget, stora namn och som gjorts på allvar. Alltså inte en lågbudgetproduktion med C-skådisar. Magasin Mackens val efter moget övervägande blev: Expend4bles.
Det finns taskiga b-rullar som görs med en alldeles för dålig budget för att kunna förverkliga regissörens vision. Det finns c-rullar som är usla plagiat av storfilmer. Ett försök att snabbt producera en kopia av en genre som gått hem bland biobesökarna.
Expend4bles har ingenting försonande över sig. Dialogen är klichéartad, testosteronsjuk och manuset ryms på en bussbiljett. Det är dessutom i varje minsta detalj förutsägbart och som publik som befinner du dig 15 steg för det som utspelas på skärmen.
Konceptet
Konceptet är känt sedan tidigare, bussa ihop ett gäng actionskådisar, fyll fickorna med bomber och granater och måla över allting med en dialog som saknar motstycke vad gäller barnsligheter. Det luktar Push Dakota, pojkrum, Thin Lizzy och ligger på en intellektuell nivå som det är svårt att som vuxen ta sig ned till:
– Å han ba, och jag ba, och då sa han bah att barslagsmål är skitroliga, roligare än ponnyridning.
– Så jäla coolt, bah och då sköt han snubben i skallen med en bazooka.
Någonstans där landar Expend4bles där elitstyrkan ska rädda världen och ta död på en osedvanligt skurkig skurk och terrorist. Bovarna i den här genren av filmer är alltid über-onda, för att följa mallen. Första filmen hade en viss charm. Pang, dunder och underhållning utan krusiduller. Tvåan höjde sig också över anständighetens lägsta nivå medan den tredje filmen aldrig borde ha gjorts trots att Arnold Schwarzenegger, Harrison Ford och Mel Gibson plockades in. I den här fjärde filmen så dyker Tony Jaa och Iko Uwais, asiatiska kampsportare, upp tillsammans med 50 Cents. Svenska Dolph Lundgren, prickskytten i sammanhanget, är numera helnykter och iförd en ruggigt ful peruk.
Underhållning
Jag har inget emot underhållningsvåld, popcorn-filmer som inte gör anspråk på något mer än att skapa en stunds tidsfördriv. Expend4bles visar med tydlighet, tyvärr, att en hygglig budget inte är någon garanti för att få hopp en underhållande film. Det krävs mer än pengar och Expend4bles har i stort sett bara det, som filmen betraktat så har jag inte sett något sämre på 10-15 år.
Du hittar Expend4bles som hyr- och köpfilm på: iTunes
Jag har en mycket god vän som är konservativ, det är inte jag. Vi är överens om mycket men det finns en rad frågor där vi tycker olika och även om vo nu, vid det här laget har diskuterat politik i mer ön 20 år så är vi inte överens men vi har fortsatt att prata. En sak är vi rörande överens om – en avsaknad av ett politiskt, ideologiskt samtal där du pratar politik med respekt för den du pratar med.
Det är en form av politiskt samtal som ligger ljusår ifrån det politiserade käbbel som pågår i sociala medier där till och med folkvalda politiker sitter och gör sig avsevärt mycket dummare än de i själva verket är. Förtroendevalda som konstaterar att det inte alls är så varmt i Spanien som det sägs och med utgångspunkt från det så finns det ingen klimatkris. Deras vetenskapliga underlag är en charterresa till solen. Vi har förtroendevalda som ägnar 70-80 procent av sina inlägg med att attackera Public Service som om det vore ett av de verkligt allvarliga problem som vi har att ta tag i och så vidare. Det är idiotiens och dumhetens apostlar som missbrukar sin politiska makt till att fördumma hela debatten. I den här skaran hittar vi också de som njuter av att ha kommit på en riktigt fyndig ”one-liner” som de får massor av likes på – ungefär som att det är målet med politiken.
Det är ett synnerligen torftigt, korkat och starkt politiserat torgförande av enkla lösningar.
Något annat
Teodorescu & Suhonen är något helt annat. Det är en återgång till ett samtal, till en debatt och en diskussion där inte den som skriker högst och dummast hörs mest. Det är ett debattprogram som inte bygger på att släppa in två motpoler i studion och sedan låta dem få ungefär samma mängd programtid innan ämnet kan anses avklarat. En idiotisk form av rapportering som har blivit alldeles för vanligt i etermedierna på senare år och vars huvudsakliga brit är programledarnas bristande kunskaper. De mäktar inte med att ens ställa de enklaste relevanta motfrågorna därför att de är fär dåligt pålästa. Det är inte Teodorescu & Suhonen. De är tvärtom väldigt väl pålästa, kan motargumenten och sen plockar de in varsin gäst för att nyansera samtalet ytterligare.
Du kommer kanske inte byta åsikt efter att ha sett programmet men du kommer att ha blivit lite klokare och du kommer att lära sig att kunna se saker från flera sidor.
Äntligen, säger jag, äntligen efter alla dessa år av pajkastning!
Mattias Edvardssons roman blev en succé och nu kommer tv-serien, En helt vanlig familj, som kan gå samma väg. Det är en riktigt bra tv-serie som börjar en smula konventionellt men som tar sig efter några avsnitt.
Dottern Stella (Alex Karlsson Tyrefors) våldtas av sin fotbollstränare på ett fotbollsläger. Pappa Adam (Björn Bengtsson), präst, vill anmäla men mamma (Lo Kauppi) är advokat och vill inte att dottern ska tvings genomgå en uppslitande rättegång. Åren går och Stella, 19 år, jobbar på ett konditori för att tjäna ihop till respengar för att göra drömsresan. Arbete, helgens fester och så ännu mera arbete blir en vardag tills Stella hänger på den tio år äldre Christoffer (Christian Fandango Sundgren).
Mord
Stellas och hela familjens tillvaro rasar samman när hon en dag grips, misstänkt för mord. Den lyckliga familjens fasad visar bara just det – en fasad. En helt vanlig familj inledds förutsägbart, lite för enkelt och utan djup men det blir stegvis bättre vartefter händelserna rullas upp som slutligen leder fram till sammanbrottet – dottern åtalas för ett av brottsbalkens allvarligaste brott. Hur hanterar en mamma och advokat det och hur hanterar en präst det faktum att dottern kan vara en mördare?
Alex Karlsson Tyrefors är alldeles utmärkt i en av de bärande rollerna som Stella. Hon spelar med trovärdighet och spelar en ung kvinna som vill göra sig fri men som inte riktigt har hittat en väg, ännu. En helt vanlig familj ligger precis på gränsen till ett lägre betyg, främst beroende på att den är något ojämn både i tempo och hur karaktärer byggs upp. Det går lite väl fort ibland. Samtidigt finns avsnitt som är starka och som skildrar en familj som levt på olika lögner lite för länge.
Sammantaget så räcker det till det nästa högsta betyget men inte mer.
När olja sprutar rätt upp i himlen på Osagefolkets mark i Oklahoma på 1920-talet så skulle det kunnat ha varit starten på en utveckling där stammens medlemmar skulle ha kunnat bygga skolor, sjukhus, vägar och ett fungerande samhälle. Osagestammen var de rikaste i USA, i snitt under en rad av år men med pengar kommer också de giriga och det är ett folkmord som Martin Scorseses mästerverk handlar om.
Filmen bygger på David Granns prisbelönade bästsäljare – ”Olja, pengar, mord och FBI:s födelse: Killers of the flower moon” och det filmen skildrar har hänt. Osagestammen tvångsförvisades till ett stort landstycke i Oklahoma där ingen förväntade sig att det skulle finnas några om helst tillgångar. Hade de gjort det så hade Osage-stammen aldrig flyttats till Oklahoma och de hade aldrig fått garantier om att få behålla allt det marken och jorden eventuellt kunde ge.
Förbannelse
Oljan skulle visa sig bli en förbannelse för Osage. Alla pengar, de norma inkonsterna lockade till sig inte bara mindre nogräknade oljebolag utan bedragare och kriminella som insåg att om de gifte sig med någon ur stammen och sedan såg till att snabbt bli änkling så kunde de roffa åt sig mark och oljepengar. Ernest Burkhart (Leonardo DiCaprio), veteran från första världskriget, har lockats till området av sin farbror, William ”King” Hale (Robert De Niro). Burkhart träffar ganska snart Mollie Kyle (Lily Gladstone) som han gifter sig med. Sen börjar hennes närmaste tt dö, en efter en. Antalet märkliga och mystiska dödsfall och mord ökade snabbt men på 1920-talet brydde sig få eller ingen om att utreda urinnevånares död. Brotten utreddes inte förrän det nybildade FBI, Utredningsbyrån, anlände till reservatet och började att nysta upp ett stort antal dödsfall.
Mästerverk
Filmen på hela tre och en halv timme är ett mästerverk, musik av Robbie Robertson som gick bort under projektet, DiCaprio och De Niro mästerliga liksom Lily Gladstone. Foto, ljussättning, varje scen och varje detalj sitter där i en hantverksmässig uppvisning som möjligen, men bara möjligen skulle kunna sägas ha blivit lite för lång. Nu är det så här maestro, Martin Scorsese, har valt att berätta historien, från mördarnas synvinkel i huvudsak. Det är en inblick i girighet, ondska och fullständig likgiltighet inför de alla de offer de skördar.
Killers of the Flower Moon är en mästerlig uppvisning och på sitt sätt ett slag rätt i ansiktet till de yngre filmskapare som tror att de behärskar hantverket bara därför att deras senaste film gått hyggligt på bio. Den nu 80-årige Martin Scorsese klär av dem allihop, skoningslöst, inte för att det hans avsikt utan därför att som filmskapare så är han i en klass helt för sig själv.
Du hittar Killers of the Flower Moon på: AppleTV+.
