Pain Hustlers är historien om giriga läkemedelsförsäljare som i jakten på mer pengar lämnar sönderslagna familjer, drogberoende familjeförsörjare och en stigande skara av döda missbrukare bakom sig.
Det är ännu en av flera filmer som skildrar den amerikanska opiodkrisen där läkemedelsföretag dödat hundratusentals i jakten på ännu mer pengar. En kris som bäst liknas vid en pandemi som i högsta grad fortfarande är pågående. Filmen bygger på på Evan Hughes reportagebok The Pain Hustlers: Crime and Punishment at an Opioid Startup. Boken i sin tur är baserad på historien om läkaren John Kapoor som startade läkemedelsbolaget Insys Therapeutics efter att ha förlorat sin hustru i cancer. Kapoor dömdes 2019 till 66 månaders fängelse för att stor omfattning mutat läkare att skriva ut Subsys, ett starkt beroendeframkallande läkemedel, till patienter som inte behövde det.
Förutsättningar
Filmen har alla förutsättningar att bli riktigt bra – en aktuell, viktig och avslöjande film. Emily Blunt och Chris Evans i de bärande rollerna tillsamman med Cathrine O´Hara, ett ämne som engagerar och som behöver belysas – giriga läkemedelsföretag som bokstavligen går över lik för att tjäna mer pengar men ändå så blir Pain Hustlers inte mer än en förutsägbar, rätt enkelt historia som aldrig riktigt berör. Det är tvärtom en rätt ljummen historia som saknar djup, empati och som inte ens när Emily Blunt drabbas av samvetskval och kontaktar myndigheterna blir mer än en medelmåttig skildring av ett ämne som förtjänar att behandlas med mer känslighet än så.
Pain Hustlers höjer sig aldrig över godkänt i betyg men se den ändå därför att den berättar en historia där pengar tillåts överskugga allt – och det är verklighet.
Räkna med att trenden med det som kallas ”reality” fortsätter. Det kommer bli mer spökjakt, dating, program om poliser och annan räddningspersonal – program som är billiga att spela in och som inte kräver något manus. Det blir mindre egen-producerat, förre dyra produktioner för nu tvingas många bolag att se över sina verksamheter – inte minst streaming som är dyrt, tekniskt.
Netflix har redan lagt om kursen liksom HBO Max som sålt ut stora delar av sin katalog inför sammanslagningen med Discovery. Paramount, Sky och Showtime gick ihop och delar på SkyShowTime. TV4 och CMore blev TVPlay och gamla CMore sticker ut tillsammans med ViaPlay. CMore har betalat dyrt för sporträttigheter, mycket dyrt, och måste spara som en numera integrerad del av TV4 (som ägs av Telia). ViaPlay har försökt att hänga med men har det tufft i ett läge där det kostar att köpa in produktioner, vilket du tvingas till om du inte producerar eget.
Det är därför billiga reality-serier köps och produceras – det är billig tv.
Reality
Farmen, Bachelor, Älskar, älskar inte, Wahlgrens värld, Lyxfällan – är reality och sen finns alla de tv-program där ett tv-team hakar på polisen, ambulanspersonal, räddningspersonal och bilbärgare. Genren bedöms som billig att producera då det inte krävs ett skrivet manus och det behövs ett mindre antal inblandade.
Tävlingsprogram är också blidare att producera och utvecklingen syns redan nu tydligt bland streamingtjänsterna. Netflix har satsat på olika tävlingsprogram sedan en längre tid tillbaka och nu dyker tävlingar, reality och dokumentärer upp i rask takt hos alla de andra.
Disney
Disney köpte nyligen upp resten av Hulu och även här kommer en sammanslagning. Nu i december rullas en ny app ut med delvis nytt innehåll i USA och resten av världen följer under våren 2024. Även Public Service, SVT, SR, ska spara hundratals miljoner, liksom TV4 som lagt ett tufft sparpaket där end rad publiksuccé har lagts ned eller skjutits på framtiden.
Så det blir färre påkostade produktioner framöver, mer tävlingar och reality – mera billig tv.
Undantaget
Mitt i denna rätt dystra prognos finns ett ljus i mörkret – Apple och Appletv+. Den tv-tjänsten producerar inte i närheten av lika många program som konkurrenterna men produktionerna är fortfarande påkostade med de absolut största stjärnorna. Apple gör precis som i datorbranschen – satsar på kvalitet, inte kvantitet. Apple satsar inte på en stor mängd program, massor av program inom samma genré utan vågar att producera bokklubbar, studiosamtal tillsammans med stora, påkostade produktioner som The Morning Show och All of Mankind.
Från Apples håll har det inte heller kommit några signaler om besparingar eller ett ekonomisk stålbad, även om även Apple lägger ned produktioner som det visar sig att publiken inte är intresserad av.
En gammal tysk militärbunker, en rest från kalla krigets dagar, förvandlades till en datacentral och till Darknets tyska centrum, den del av Internet som de flesta av oss aldrig ser eller besöker. Här finns vapen, droger, kriminella och här köps och säljs praktiskt taget allt.
Cyberbunker bildades av en samling udda figurer, hackare, aktivister och teknikentusiaster. , företaget, startades först i ett gammal skyddsrum i Zeeland, Nederländerna, men flyttade senare till turistorten Traben-Trarbach i Tyskland sedan de hittat ett större skyddsrum, en bunker. Flytten föranleddes också en brand i det nederländska skyddsrummet och när branden släckts visade det sig att förutom datorer och servrar så fanns även ett olagligt metaamfetamin-labb i lokalerna. Före branden så hade Cyberbunkr varit indragen i en utdragen rättslig tvist där The Pirate Bay var inblandad. The Pirate Bay hade sina servrar hos Cyberbunker sedan de flyttat från Sverige.
Bulletproof
Det var också Cyberbunkers affärsidé – att ta hand om webbplatser som ingen annan ville befatte sig med. Gränsen drogs vid barnporr och terrorism – det två ämnena ville inte Cyberbunker befatta sig med men handelsplatser för stöldgods, vapen, droger, spammare och andra ute i laglighetens träskmarker sökte sig till Cyberbunker som leverantör med löften om ”bulletproof hosting”.
Wall Street Market, Cannabis Road och Flugsvamp är tre olagliga (kända) handelsplatser som alla hade det gemensamt att de hade Cyberbunker som leverantör. Här fanns även forumet Fraudsters. I september 2019 slog över 600 poliser till mot bunkern och sju personer greps i razzian. I efterföljande rättegångar dömdes de till fängelse i mellan fem år till nio månader. Huvudpersonen Xennt, fick det längsta straffet och han intervjuas i dokumentären men bara sedan fängelsemyndigheterna godkänt vissa frågor och intervjun får inte röra sig utanför dessa på förhand granskade och godkända frågor.
Kya är inte som andra. Hon har tagit hand om sig själv sedan hon var liten och hon har levt sitt liv djupt ute i träskmarkerna i North Carolina, USA. Hon har klarat sig själv och hamnat utanför samhället.
Delia Owens roman, som filmen bygger på, blev en storsäljare när den gavs ut 2018. Filmen om ”träskflickan” Kaya Clark kom förra året, 2022. Det är en film om utanförskap, om att klarar sig själv, inte passa in men trots det ha en hög integritet.
Hittas död
När stadens kände quarterback, Chase Andrews, hittas död nedanför ett brandtorn i närheten av Kayas hus och hem så görs en snabb polisutredning som leder till att Kaya gris, anklagas och ställs inför rätta. Det är en enkel lösning. Flickan som inte passar in, som alla spridit rykten och lögner om är naturligtvis skyldig. Det blir enkelt och passande. Den som inte passar in har begått brottet.
Det här är en stilistiskt vacker film om utanförskap, fotot är storslaget, vilket står i bjärt kontrast till det historien handlar om – fördomar, ryktesspridning och en vilja från polismyndigheterna och åklagaren att hitta en enkel lösning. Daisy Edgar-Jones är utmärkt i huvudrollen. Hon spelar nedtonat, känsligt och trovärdigt. En av hennes få vänner, försvarsadvokaten Tom Milton spelas av David Strathairn och han gör rollen på ett fantastiskt sätt.
Kritikerna
Kritikerna gillade inte filmen. Huvudsakligen därför att den påstods sakna misär, den är inte tillräckligt mörk och sägs sakna djup. Feelgood-filmer gör ibland inte det. De anses för lättviktiga, för enkla, men jag älskar dem – fast jag vet att filmskaparen spelar på mina känslosträngar. Där kräftorna sjunger är en vacker, varm film om ett utanförskap som inte bara innehåller mörker. Det är ljus film om en mycket stark, annorlunda kvinna.
Du hittar Där kräftorna sjunger på: Amazon Prime Video
Tore lever med sin pappa, jobbar i pappans begravningsbyrå och vägrar att ta klivet in i vuxenvärldens, ta tag i sitt och sitt liv tills en dag då pappan körs över av en sopbil. Då har Tore inget val längre men han tar en omväg via i stort sett alla fällor du kan gå i, sex, droger och kärleken.
Tore, William Spetz, handlar om att inte vilka bli vuxen, inte ta snavar, inte hitta sig själv och bygga upp en egen tillvaro. Tore gömmer sig hios sin Appa i hans begravningsbyrå – trots pappans (Peter Haber) försök att få Tore att lämna hemmet och leva sitt eget liv. Tore vll inte men måste en dag då pappan blir överkörd av en sopbil. Den skyddade tillvaron om han levt i finns inte längre och Tore måste ta tag i sitt liv.
Lösning
Tores lösning är att låta livet rulla på som vanligt på dagarna medan han kastar sig rätt ut i ett vilt festande med sex, kärlek och droger i queer-kretsar. Det blir en totalkrock mellan det vanliga, det invanda och ett liv i 290 knutar där vänner överges och där Tore tillfråga på allt också blir kär. Sanna Sundqvist spelar Linn, hans bästa vän som trots Tores försöka att överge henne inte ger sig utan försöker få ordning på honom.
Tore är en smula tragik, lite mer humor och en hel del värme och William Spetz är träffsäker i replikerna och han gör rollen med den äran. Det är välspelat, en veteran som Peter Haber, den stund han nu är med, gör aldrig bort sig, misslyckas sällan eller aldrig i en roll och är utmärkt som pappan. Sanna Sundqvist spelar enkelt, trovärdigt och kämpar med sin kompis Tore men mot rätt dåliga odds. Huvudsakligen därför att Tore hela tiden drar vidare och ska prova något nytt.
Värd att se
Tore är lite typisk svensk, på ett positivt sätt. En smula förutsägbar men alls inte utan kvaliteter, tvärtom sevärd utan att vara vare sig stor tragik, stor humor eller stor underhållning.
Samma brott, ett mord, som utreds av olika poliser i olika århundraden. Det är lika intrikat, mystiskt och kittlande för fantasin som det låter. Den här miniserien på Netflix är välgjord, välspelad och är ett fynd i streamingjättens störtflod av nyheter.
Bodies är inte ny den här månaden ska tilläggas, för tydlighetens skull, men lika fullt så är det bland det bättre som du kan hitta på en streamingtjänst som just nu fylls med kvantitet och inte kvalitet.
Hjärnvindlingarna
Bodies börjar med en kropp, naturligtvis, som dimper ned i 1890-talet London, naken, skjuten i ögat. Offret är okänt och 1943 händer samma sak, en naken kropp, skjuten i ögat. År 2023 händer samma sak liksom 2053. Fyra mord utreds av fyra olika poliser under fyra olika tidsepoker och det är tillräckligt för att sätta fart på hjärnvindlingarna som onekligen har en hel del att processa under de åtta timmar som Bodies är i sin helhet.
Underhållen
Det här en smart, fyndig och ruggigt bra blandning av klassisk deckare, tidsresor och science fiction. Det är alltså ingenting för dig som hyllar strikt logik och som är otålig. Bodies tar tid på sig men räkna inte med att du hänger med i alla hopp och skutt för det. Tidsresor är som bekant komplicerade men det är inte nödvändigt att förstå allt och alla bottnar – Bodies är tillräckligt bra att det räcker att hänga med i det mesta för att bli underhållen.
